Den som är tillfreds söker inga svar. Hon behöver inte leta. Den lycklige ställer inga frågor. Den lycklige har funnit sitt svar och det svaret är sällan något att skriva om. Lyckan tycks nämligen vara tämligen banal.
[…]
Olyckan, lyckans motsats, är däremot dramatisk. Sjukdomen som river sönder det begripliga och skymmer solen och gör livet svart och tomt och ensamt. Förlusterna, sveken, skulden och skammen. Det är svårt att vara en god människa när man är alldeles svart inuti. Det är svårt att älska när man är tom. Man bryr sig inte om ogräs när man inte kan andas. Då dricker man svart kaffe.
Ann Heberlein, ur Ett gott liv
Okej, jag kanske ska vara nöjd
Taggar: Ann Heberlein
Kategori: Boktankar
Lycka är väldigt banal… den genren får aldrig Nobelpris, tyvärr..