Dag: 21 augusti, 2011

Så stark i sin stillsamhet


Det goda inom dig är Linda Olssons första bok som skrivits direkt på svenska. Kanske är det därför språket skiljer sig lite åt mellan den och de två tidigare böcker jag läst av författaren. Det är ännu mer lågmält, långsam, ibland nästan trevande och alltid vackert och väl avvägt.

Vi möter Marion, en medelålders kvinna som bosatt sig precis vid havet i en liten Nya Zeeländsk by. Hon arbetar som läkare, men större delen av sin tid tillbringar hon ensam. Närmaste grannen är bonden Georg som bor på andra sidan vägen, men de träffas sällan. Någonting har gjort att Marion har valt att leva ensam och isolerad, men det dröjer ett tag innan vi börjar få förklaringen till varför. Vi förstår att hon har en del tragiska erfarenheter i bagaget, men det tar tid innan hennes minnen hittar sin plats i historien och därmed får oss att förstå.

 

Jag hade bott på samma ensliga plats i nästan femton år. Ensam, för det mesta. Det bekymrade mig inte. Absolut inte. Det var en självvald isolering. Men just denna isolering förstärkte min osäkerhet, och mitt liv hade fått något overkligt över sig. Sedan en tid hade det börjat stå klart för mig att jag sökte ett sätt att få mina minnen bekräftade. Jag hade börjat längta efter någon slags verifikation på att mina minnen fortfarande var intakta.

 

Minnen är fragment av saker vi varit med om. På detta sätt låter Linda Olsson oss ta del av Marions liv. Via fragmentariska minnesbilder får vi träffa Marianne som bott på Åland och sedan följer med sin mamma till Sverige. En mamma som självklart har rätt till sitt barn, men som kanske inte tänkte efter före. En morfar som lämnas med sin saknad. En liten pojke, en okänd morbror, en tidning med fotografier och så Marions korta stund av lycka med fotografen från Kanada. Ett liv på svenska och sedan ett nytt på engelska.

Men Det goda inom dig handlar inte bara om svunnen tid. I nuet finns Ika, en liten maoripojke som dyker upp hos Marion varje vecka för att äta soppa. Mellan dessa två udda figurer växer en stark vänskap fram. Den lilla pojken som knappt pratar och den äldre kvinnan som nästan glömt hur man umgås med andra. Ika ger henne dock ett skäl att ta tag i sitt liv. Ett utsatt barn får chansen att hjälpa ett annat.

Hade det inte varit för en irriterande ingrediens rörande fotografen skulle Det goda inom dig fått högsta betyg. Tyvärr faller Olsson där i fällan att välja en litterärt vanlig lösning som överanvänds i böcker trots att det i verkligheten måste vara så ovanligt att det knappast händer.

Mest tycker jag om historien i nutid, men jag gillar hur minnets pusselbitar ger mig en bättre förståelse för Marion. Det är snyggt skrivet helt klart. För den som söker action är det absolut inte rätt bok, men för den som tycker att språket och känslan är minst lika viktig som innehållet passar den troligen perfekt.

Linda Olsson talar om sin bok på Bokmässan den 23/9 och då vill jag absolut lyssna!

Läs mer om boken i SvD där det vackert utmejslade språket hyllas. I GP skriver Malin Lindroth om hur en historia som på utan är småtrist lyfts av just språket.

En liten påminnelse inför hösten

Tanken var ju att jag skulle känna mig beläst och kulturell när Peter Englund avslöjar årets vinnare av Nobelpriset i litteratur. Den författare han läste upp skulle nämligen vara en jag läst något av. Extra kul om det också blir en författare jag faktiskt gillar. Tanken var att jag skulle ligga steget före.

Anna påminde mig om den utmaning Lyran satte ihop i våras och nu gäller det väl att sätta in en spurt.  Nu tänker jag inte tvinga mig själv att läsa något som  verkar riktigt galet tråkigt, så viktigt är det inte ens för mig att kunna stoltsera med någon form av kulturell kompetens.

Den ursprungliga listan är galet lång, men jag tänkte i alla fall lista de kanske aktuella författare som jag läst något av och dem jag kanske ska försöka hinna läsa något av i höst.

Först de kandidater jag redan läst:

 

Adam Zagajewski

Adonis

Alice Munro

Amos Oz

Assia Djebar

Bei Dao

Chinua Achebe

Eeva Kilpi

Haruki Murakami

Ian McEwan

Joyce Carol Oates

Ko Un

Les Murray

Margaret Atwood

Maya Angelou

Paul Auster

Per Petterson

Philip Roth

Salman Rushdie

Tomas Tranströmer

Vénus Khoury-Ghata

 

Och tre halvlästa inte så gillade:

Cormac McCarthy

Maryse Condé

Michael Ondaatje

 

 

Och så några jag skulle vilja läsa:

A.B. Yehoshua

Anne Carson

Antoni Tabucchi

Ben Okri

Claudio Magris

Don DeLillo

Gitta Sereny

Ismaïl Kadaré

Juan Goytisolo

Milan Kundera

Nawal El Saadawi

Ngugi wa Thiong’o

Nuruddin Farah

Peter Carey

 

 

Självklart hinner jag inte med dem alla, men ett par ska jag väl hinna med i alla fall.

Vilka tror jag då är mest aktuella för priset?

När det gäller vadslagningar så brukar poeterna  Adonis och Ko Un ligga högt upp. I år tror jag dock på Les Murray från Australien om inte hans konservativa åsikter talar emot honom. Konstiga åsikter verkar ju dock inte varit ett hinder förra året och gubbar är alltid populära. Det hade dock varit roligare med Ko Un, men det hade framför allt varit roligast med en poet. Adam Zagajewski var också bra, men sannolikheten för att just en polsk poet får priset igen känns väl inte så stor. Och visst hade det varit riktigt coolt om Eeva Kilpi kammade hem det hela.

Jag hoppas på Assia Djebar och Alice Munro då jag tyckt mycket om det jag läst av dem. Eller varför inte Margaret Atwood. En kvinnlig pristagare hade dessutom varit trevligt. Inte bara för att de själva är kvinnor, utan för att de ger röst åt andra utsatta kvinnor.  Det gör också Nawal El Saadawi och henne ska jag definitivt läsa innan pristagaren avslöjas. Frågan är dock om akademin vill blanda sig i situationen i Egypten genom att prisa henne? Kanske kan det bli Vénus Khoury-Ghata, det vore något.

Detsamma torde visserligen gälla Adonis med tanke på vad som händer i Syrien. Att uppmärksamma det av torka drabbade Kenya genom att ge priset åt Ngugi wa Thiong’o vore lite häftigt. Inte för att Nobelpriset ska vara politiskt, men för att det ändå sänder en signal.

Om det nu skulle bli en vit man, som det brukar bli håller jag en tumme för Philip Roth, som jag läst mycket av. Någon som också ofta figurerar i diskussion inför avslöjandet är hans parhäst Don DeLillo som jag läst några sidor av. Kanske dags att fortsätta med boken som ligger här hemma.

På läslistan står alltså i första hand Nawal El Saadawi tillsammans med  Ngugi wa Thiong’o och Don DeLillo. Några poeter till ska jag också försöka läsa.

Hur går dina tankar kring årets Nobelpris i litteratur?

 

%d bloggare gillar detta: