Dag: 17 oktober, 2010

…uti hundrade år

Vi firar svärmors 60-årsdag idag och dagen till ära tänkte jag därför fundera lite kring födelsedagar i litteraturen.

En av mina barnboksfavoriter är Lotta på Bråkmakargatan och den roligaste är kanske Visst kan Lotta cykla där Lotta fyller 5 år, men ändå får nöja sig med en dum trehjuling.  Den ungen har verkligen inga begränsningar, utan prövar allt. Underbart! Lika underbart är det inte att själv ha en unge som påminner ruskigt mycket om henne. Eller två egentligen. Båda kan allt, båda envisas med att ha egna förklaringar på saker som inte går att ändra, som grisbjörnen till exempel. Dessutom har vi ju en som ska flytta hemifrån, trots att det inte sker varje dag längre. Vår tant Berg heter Alexander och är bra mycket snällare än vi är tydligen. Dessutom har han en hund.

När prinsessor fyller år av Per Gustavsson beskriver en ganska typisk prinsessfödelsedag. Inte vår favorit av prinsessböckerna, men ändå ganska så bra. Det finns mycket att diskutera kring Gustavssons prinsessor, de kassa svärden till exempel och klädfixeringen, men jag och grabbarna O gillar dem ändå. De kan tillbringa långa stunder med att leta fram den perfekta klänningen och de snyggaste skorna i den stora prinsessgarderoben.

I boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson rymmer Allan Karlsson från sitt födelsedagskalas. Hela bygden ska komma för att fira hundraaåringen, men som titeln antyder försvinner han istället.

Nellie Olsen har kalas i Huset vid Plommonån av Laura Ingalls Wilder. Egentligen tror jag inte att hon fyller år, men kalas har hon hur som helst. Hon vill inte att någon ska leka med hennes leksaker, men visar dem stolt sin fina docka. Laura kan inte låta bli att röra vid den och Nellie skriker åt henne. Laura lämnar då leken och läser istället Gåsmors sagor. Jag minns att jag också ville läsa den, precis som Laura.

När Laura blir äldre får hon gå på födelsedagskalas till Ben Woodworth. De äter ostronsoppa, potatisbullar och dessutom en hel apelsin. Det här kalaset kan du läsa om i boken Den lilla staden på prärien.

Emelies födelsedag firas i Mina drömmars stad i all enkelhet. Beskrivningen av hur Henning vandrar hem med en inslagen sidennäsduk i fickan som han ska ge till sin åttaåriga dotter är så fin. Jag måste verkligen läsa om de här underbara böckerna!

Kungens födelsedag har jag i hyllan, men jag har ännu inte läst den. Lite dåligt samvete har jag allt. Inte fick den följa med på semestern heller.

Vilka litterära födelsedagskalas vill du lyfta fram?

Mer spansk uppdatering

Tre nya böcker utlästa. En liten fransk pärla om än ej på originalspråk. En deckare som hyllats men var en rejäl besvikelse och en som sågats som jag faktiskt gillade skarpt. Mer om det när jag åter är på svensk mark. Funderar visserligen allvarligt på att stanna här några veckor till. Hjälp vad skönt det hade varit. Minusgrader och bilar att skrapa lockar knappast.

Lev livet baklänges

Livslinjer av Nancy Huston är den senaste boken vi läste i vår Bokklubb. En för mig okänd bok av en okänd författare, född i Calgary och boende i Paris. Jag är väldigt glad att M hjälpte mig att upptäcka denna väldigt annorlunda och välskrivna bok. Huston har dessutom skrivit tio böcker till så jag har mycket att fördjupa mig i.

I Livslinjer får vi ta del av fyra sexåringars berättelser om livet. Den första är Sol, en rätt hemsk unge som bor med sina föräldrar i San Francisco. Året är 2004 och hans pappa Randall hatar araber och muslimer med passion. Inte så konstigt med tanke på att hans släkt är judisk och hans land i krig mot terrorismen.  Mamma Tessa klemar bort sin son något fruktansvärt och jag är glad att Sol inte berättar hela historien. Istället tar hans äldre släktingar över.

I del två är det nämligen den sexårige Randalls tur att berätta sin historia. Han berättar om  mamma Sadie som i sitt sökande efter sina rötter tar med sig familjen till Israel under ett år. Därefter är det dags för Sadie att berätta om vad som hände när hon var sex år och henne mamma Erra just höll på att slå igenom som sångerska. Erra är den som avslutar och till slut har vi fått en familjs historia berättad baklänges av fyra barn. Fyra ibland lite väl vuxna sexåringar, men det är ändå ett intressant stilgrepp.

En av de häftiga sakerna är att man först får möta människor som vuxna och att de sedan blir yngre. Mycket blir förklarat och jag bläddrade ofta tillbaka för att läsa igen när jag fick ännu en pusselbit. Huston placerar ut pusselbitarna snyggt och ibland blir kopplingarna riktigt absurda, som de fyra födelsemärkena till exempel. Min favorit är Erra, eller GMT som Sol kallar henne, eller Kristina som hon också hetat eller Klarysa. Pusselbitarna kring hennes liv är många och en viktig del av helheten i familjens historia.

Jag tyckte verkligen om Livslinjer och jag gillar definitivt Nancy Hustons sätt att skriva. Hon har ett livfullt och inte sällan fyndigt språk och historien bjuder på en hel del snygga överraskningar. Inte full pott, men nästan. Det är inte sällan jag tycker att en bok är för kort, men jag hade gärna läst mer om denna spännande familj. Speciellt de äldre kvinnorna.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-04-11

%d bloggare gillar detta: