Nu har jag läst de tre första (översatta) böckerna i Jørn Lier Horsts serie om polisen William Wisting och hans dottern Line, som är journalist. Vinterstängt är den sämsta av dem, men trots det är det en deckare över medel. Mycket beroende på det som händer karaktärerna, en sidohistoria som verkligen utvecklas.

Det börjar bli höst och i ett sommarstugeområde finns få boende kvar. En av dem är Ove Bakkerud, som vid ankomsten till sin stuga finner den vandaliserad. Han går över till grannhuset, tillhörande en känd tv-profil och där finner han liket av en man. I samma område befinner sig Line för att skriva på sin bok i lugn och ro, men det visar sig att hon ska bli mer inblandad i fallet än hon anar.

Vad är det då som gör att jag inte riktigt faller pladask för Vinterstängt? Den största anledningen är nog mycket höga förväntningar, eftersom Horsts tidigare böcker varit så väldigt bra. Det är ingen oäven deckarhistoria, men den har lite väl många trådar och jag tycker att vissa av dem är onödiga.

Det finns dock en finess med att läsa Horsts böcker i ordning och jag kommer definitivt läsa vidare i serien. Hans lägstanivå är tämligen hög och jag hoppas på nya toppar framöver.