Det livslånga läsandet

Årets första seminarium handlar om läsning och de medverkande är Martin Widmark, Olli-Pekka Heinonen, Katarina von Numers-Ekman, Helén Ängmo och Anders Eriksson. Ett samtal med svenska och finska perspektiv där de senare når högre resultat än vi gör här. Visst såg det lite bättre ut med läsförståelsen i senaste PISA, men det är för tidigt att säga att det verkligen är ett trendbrott. 

Att ha en läsande kultur är viktigt. Att föräldrar läser för sina barn, att bibliotek finns i varje samhälle. Även i Finland, men ett starkt fokus på läskunskap i de tidiga skolåren blir det svårare att få unga att läsa. Att ha läsning som hobby blir det mer och mer ovanligt. 

En annan skillnad är att stöd sätts in tidigt i den finska skolan. De som har svårigheter att lära sig läsa får hjälp direkt. Heinonen pekar på den tydliga koppling mellan läskunskap och goda skolresultat. Katarina von Numers-Ekman talar om hur viktigt det är med mycket och bra undervisning i modersmål och litteratur, men att det inte går att lägga allt ansvar på dessa lärare. Även andra ämneslärare behöver undervisa i hur det egna ämnets specifika texter och genrer ska läsas. Helt i linje med den den modul om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt  som jag handleder just nu. Inte bara att läsa och skriva i alla ämnen, utan också undervisa om det. 

Martin Wikmark tycker sig ha sett ett ökat intresse för läsning i skolan, men den digitala konkurrensen i barns liv är en utmaning att konkurrera med. Barnen får sällan en stund över att ägna åt läsning, utan fyller den med mobiler istället. Alla lär sig läsa i Sverige, men det räcker inte med avkodning, utan för att bli en bra läsare måste man träna mycket. Återigen den där mängdträningen som jag är rädd att vi fortfarande glömmer igen. Widmark talar om En läsande klass och hur målet har varit att sprida goda exempel och metoder, som tydliga lässtrategier. Men som han påpekar handlar det inte om att läsa för att det är nyttigt, utan för att böcker är spännande och bra. 

Även Katarina von Numers-Ekman är författare, men också lärare och läsambassadör. Hon föreläser mycket om läsning med föräldrar och lärare. Att det är helt avgörande att föräldrar läser för sina barn är något som hon trycker på. Det finns mycket forskning som stödjer det och att barn som möter böcker tidigt också klarar sig bättre i skolan. Heinonen talar om hur viktig högläsning är även för föräldrarna. Att skapa en lugn stund tillsammans med sina barn är viktigt och när man möts över en bok hinner man också med att fokusera på varandra. Att föräldrar läser själva och blir läsande förebilder är också viktigt. Widmark talar om ett polskt projekt som heter ”hela Polen läser för barnen” som handlar om läsning. Vilken förälder vill inte ge sina barn ett rejält ordförråd?

Helén Ängmo är generaldirektör på Skolinspektionen talar om vikten av variation i textläsning och att elever får vara med och påverka innehållet. Att det görs i alla ämnen är viktigt för utvecklingen påpekar hon. Lärarna har självklart ett stort ansvar, men vi kan inte fortbilda bort alla problem med elevers lärande. Men visst är det som Widmark säger att Läslyftet är ett viktigt projekt för att öka läsförmågan. 

Styr myndigheter för lite, undrar Eriksson och Ängmo trycker igen på vikten av att eleverna görs delaktiga. Von Numers-Ekman tycker istället att lärare ska styra och stödja. Heinonen talar om den nya finska läroplanen och utmaningen att sprida läsning till alla ämnen. 

Något som diskuterats en del i grupper för svensklärare i sociala medier är hur otydlig kursplanen är gällande att läsa hela verk i undervisningen. Kanske behövs det en större styrning här, men då behöver det centrala innehållet också ses över. Ska vi prioritera läsning borde detta göras tydligt i styrdokumenten. 

Läs också: