Dagens dam i december del 13

Skärmklipp 2015-12-09 13.32.57

12227613_10153198085131451_7535578577255711085_n

Det är Lucia idag och hon är som vanligt ett välbehövligt ljus i mörkret. I år mer än någonsin. Idag skriver jag om en poet som jag upptäckt under hösten och vars texter har gett mig visst hopp. Med få ord får hon sagt otroligt mycket. Jag talar om Warsan Shire.

Citatet ovan har spridits under hösten, liksom några raser ur fantastiska dikten Home, som är en av de vackraste jag läst, med ett budskap som borde vara hur självklart som helst.

 

you have to understand,
that no one puts their children in a boat
unless the water is safer than the land

 

Men det är bara några få rader ur en otroligt stark text. Hela dikten hittar du här.

Warsan Shire föddes i Kenya 1988 av somaliska föräldrar och har bott större delen av sitt liv i Storbritannien. Hon blev 2013 utsedd till Storbritanniens första Young Poet Laureate for London, vilket självklart ger en viss status. Sedan många år finns en Poet Laureate, en hovpoet och den nuvarande heter Carol Ann Duffy och är den första kvinnan på posten. En helt fantastisk poet.

Shire skriver mycket om rotlöshet och längtan efter att höra till. Hon bor numera i London, men menar att det är en svår stad att känna sig hemma i. Kanske är det därför hon rest runt världen och skrivit. Bland annat har hon varit ”Australia’s poet in residence” och arbetat tillsammans med ett aboriginskt konstcenter.

Jag har läst två diktsamlingar av Shire. Teaching my mother how to give birth och Her blue body. I den senare finns ett antal dikter, men också tre kortare texter utan titel, som inleder varje avsnitt. Boken börjar så här:

 

I’m writing to you
from the future
to tell you that
everything will
be okay.

 

Och ja, det ska vi väl verkligen hoppas.

Just nu skriver Shire på sin första större diktsamling, som förväntas komma ut under 2016. Det ser jag fram emot.

Här kan du lyssna till Warsan Shire:

 

 

Läs också:

3 comments