En riktig brain-fucker

flynn_gone_girl_cover_s-pocket

Gone girl handlar om ett äktenskap som inte är som andra, eller kanske precis som andra. Det normala kombineras med det riktigt udda på ett snyggt sätt. Som alltid med Gillian Flynn. En författare att älska.

Amy och Nick har varit gifta i fem år. Amy har haft en rejäl trust fund och de har levt gott. När hon förlorar jobbet och hennes föräldrar behöver pengar lyttar de till ett litet samhälle i Missouri för att börja ett nytt liv nära Nicks familj. På ytan ett vanligt, ganska harmoniskt liv, men under ytan händer saker du som läsare inte kan föreställa dig. Nick öppnar en bar med sin syster och trivs ganska bra, men Amy avskyr sitt nya liv.

När Amy försvinner spårlöst på parets femte bröllopsdag tror polisen självklart att Nick är skyldig. Detta trots att hemmet är sönderslaget och många misstänker en inbrottstjuv. Det går inte att berätta så mycket mer, då riskerar jag att förstöra läsningen helt, mycket bygger helt klart på att du som läsare blir överraskad.

”Du skall ha många litterära gudar, och en av dem bör vara Gillian Flynn”, så lyder det första av de bokbloggarbudord som jag och Fiktiviteter satte ihop för ett tag sedan. Vad är det då som gör att hon älskas av så många? För mig handlar det om de mörka och många gånger skruvade och absurda historier som berättas. Att människor som annars inte får vara i centrum faktiskt får sin berättelse.

Min favorit är Sharp Objects, som också är den första. Huvudpersonen Camille använder sig av riktigt vassa föremål för att hantera sin ångest. Hon skär sig och inte bara planlöst, utan en hel berättelse finns på hennes hud. Ordet girl pryder hjärtat, det står wicked över hennes ena höftben och babydoll på hennes ben. Alla saker hon känner sig som och kanske är. Hon är helt klart en komplex person med en ryggsäck tyngre än de flestas. När hon sedan hamnar i ett litet amerikanskt samhälle som är en riktigt märklig plats startar en minst sagt annorlunda historia.

Annars vurmar många för Dark Places och visst, det är en fantastisk bok, det är det. Välskriven, spännande, gripande och med många plötsliga vändningar. Något som är Flynns specialitet. Så många vändningar som i Gone girl brukar det dock inte vara. När jag läste den skrek jag rakt ut flera gången, förbannad och imponerad av hur lurad jag blivit.

Texten publicerades ursprungligen på Litteraturmagazinet. Snart kommer Gone girl som film, tyvärr med Ben Affleck i huvudrollen, men förhoppningsvis sevärd ändå.

Läs också:

3 comments