Ett trevligt författarmöte

foto: Stefan Tell

Eleverna kämpar vidare med läsningen av Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius. Eller kämpar är egentligen fel ord, de gillar den och läser på rätt bra, men den är ganska svår. Det är därför vi varvar högläsning och egen läsning. Dessutom har vi pratat och diskuterat en massa, vilket varit väldigt roligt.

Igår var det så dags att träffa författaren, då Ann-Helén gästade skolan. Vi lyssnade på henne tillsammans med journalistprogrammet. I ungefär en timme talade hon om sina böcker och om samernas situation förr och nu. Vi fick se bilder på hennes mormor, morfar och mamma, samt en del andra släktingar. Morfar hette Henrik, precis som Agnes kärlek i boken.

Agnes är modigare än vad Ann-Helén själv var, när det kommer till hennes samiska arv. Inte heller Ann-Heléns mamma talade samiska hemma, men då Agnes var nyfiken och ville lära sig mer om släktens traditioner, var Ann-Helén ytterst ointresserad. I alla fall utåt. I hjärtat kände hon sig som same, men hon vågade inte stå för det. Hon skämdes nästan för sitt ursprung, något som verkar vara en sorg för henne än idag. Hon berättade med glädje hur hennes son är stolt över sitt ursprung och hur viktigt det är.

Precis som Agnes bor Ann-Helén i Solna. Hon växte dock upp i Kiruna med en samisk mamma och en pappa vars pappa hade rötter i Finland. Han kunde meänkieli, men talade inte heller det språket med sin dotter. Hon skulle alltså ha kunnat lära sig tre språk som barn, men istället blev det bara svenska.

Mycket kan skyllas på den komplicerade historien kring minoritetsspråk i Sverige. Samerna sågs t.ex. som lägre stående och under 30-talets rashysteri mättes skallar och kindben för att på så sätt kunna bevisa att de var mindre intelligenta än svenskarna. Hennes mamma som föddes 1948 placerades i Nomadskola i Lannavaara, då samiska barn inte ansågs lika intelligenta som de svenska och därför inte skulle beblandas med dem. I de speciella skolorna för samer fick man absolut inte tala samiska. Inte konstigt då att många började skämmas över att vara samer.

Mormor och morfar bodde i Soppero och precis som Agnes morföräldrar ägnade de sig mycket åt mjuk och hård sameslöjd, dvs att sy och tillverka kläder från skinn och att slöjda. Karaktären Ella, som dyker upp i Hej vacker, är väldigt lik Ann-Heléns mormor berättar hon.

Frågan är då vem som är same? Ann-Helén berättade om sin son som stolt berättat att den 6 februari var samiska nationaldagen för sin fröken och kommit hem väldigt konfunderad då hon påpekat att han bara är kvartssame. Är man verkligen halv eller kvarts någonting? Kan man inte vara dubbel? Det har vi pratat om en hel del under läsningen.

Även inom den samiska gruppen pågår diskussioner och det är t.ex. bara de samer som är renskötare som har jakt- och fiskerättigheter. Partierna i Sametinget har olika intresseområden och detta leder till konflikter. För att rösta i Sametinget måste man uppfylla ett språkkrav, dvs tala samiska.  Att bara lära sig samiska och gifta sig med en same räcker dock inte för att få rösträtt.

I höst kommer fjärde boken om Agnes som ska heta Hitta hem och som handlar mycket om platsens betydelse, vilket anknyter till konflikter kanske främst mellan samer och svenskar. I maj kommer också en nyutgåva av Sms från Soppero.

Mer om Ann-Heléns besök kan du läsa om i min skolblogg Ordklyverier.

 

 

 

Läs också:

2 comments

  • Ann-Helen

    Superfin sammanfattning av mitt besök. Hoppas att vi ses igen!

    • Tack själv, Sms från Soppero var en bra bok att läsa tillsammans med eleverna. Bokmässan kanske? Såg att du skulle ha seminarier där!