Monthly Archives: juli 2011

Nej, nu ger jag upp

Den pocketbok jag läser för tillfället får äran att husera i mitt fina, knallrosa pocketfodral. Just nu har Norrlands svårmod av Therése Söderlind parkerat sig där länge, länge. Jag kommer inte vidare och jag vet egentligen inte varför. Det låter ju så bra och historien borde vara spännande, men det funkar inte. Jag har läst drygt hundra sidor och nu ger jag upp.

Är det någon som läst och älskat får ni gärna skriva och argumentera för varför boken borde bli läst, så kanske den får en ny chans när jag kommer hem.

Läs också:

Vad är egentligen nytt?

Sju av tio böcker på Svensk Bokhandels Topplista är just nu deckare. Frågan är hur mycket nytt som händer i genren egentligen, trots nya begrepp som elegant crime.

K Arne Blom, ordförande i Svenska Deckarakademin, menar dock att de nya genrerna bara är ett sätt för förlagen att försöka sticka ut i den flod av deckare som släpps årligen. Enligt Deckarakademin finns följande genrer:

• Pusseldeckare

• Hårdkokt deckare

• Psykologisk kriminalroman

• Polisroman

• Rättegångsdeckare

• Brottsberättelse

• Rysare

• Thriller

• Spion/agentroman

 

Inte ens dessa, förhållandevis få, undergenrer är speciellt lätta att definiera. Jag börjar dock uppskatta den klassiska pusseldeckaren mer och mer.

Något som i alla fall känns väldigt annorlunda är det faktum att 26 författare skrivit en deckare ihop. En bok med ett totalt oväntat slut utlovas och bland författarna finns David Baldacci, som också skrivit förordet, Jeffery Deaver, Kathy Reichs och Peter James. No rest for the dead heter boken, som handlar om ett tio år gammalt mord som ska lösas. Känns som en bok som skulle kunna vara allt från briljant till galet snurrig. Lite nyfiken blir jag allt måste jag säga. Kanske något att köpa till iPaden?!

Läs också:

När livet är kaos

Hon är rätt snygg för att vara ett lik. Fast grön ögonskugga hade hon aldrig, och hon var aldrig så här tyst och stilla. Bröstkorgen var har varit uppsågad – det syns inte, den är hoplappad, men under klänningen kan jag ana dem, stygnen som aldrig kommer att läka.

Will Ellis är huvudpersonen i Nybörjarguide till livet eller kaosteori av Lia Hills. Hans liv är ett totalt kaos, vilket inte är så konstigt med tanke på att hans mamma just dött i en olycka. Kluven i delar av en förare i en liten röd bil. Liket med den hoplappade bröstkorgen är alltså hans mamma.

Historien börjar här, på begravningen. Det har gått fyra dagar sedan olyckan. Fyra dagar sedan Will lyssnade på Radiohead med sin kompis Seb, samtidigt som läkarna kämpade för att rädda hans mamma. Fyra dagar av total sorg. Hans pappa är självklart förkrossad, Will mest förvirrad. Mamma ligger sminkad och fixad i en kista.

På begravningen ser Will en riktigt snygg tjej. Han blir kär på sin egen mammas begravning. Hur sjukt är inte det? Will har i alla fall grymt dåligt samvete. Samtidigt är Taryn på många sätt hans räddning. De har ett inte helt hälsosamt förhållande, då de isolerar sig från omvärlden ganska mycket. Samtidigt är det kanske precis vad Will behöver. En trygg famn att vila i när allt annat är kaos.

Drömmar och minnen blandas med filosofiska funderingar och ren ilska. Mycket av handlingen kretsar kring Wills hantering av sin mammas död, eller brist därpå vissa gånger. Han skiter i skolan, testar alla möjliga droger och är rätt otrevlig mot de flesta i sin närhet. Inte så konstigt kanske.

Viktig är också beskrivningen av den lilla familjens kamp för att på något sätt fortsätta att vara en familj. Pappan, som dricker för mycket, men samtidigt försöker lära sig att laga mat och faktiskt försöker hålla ihop familjen. Adam, som avbrutit en resa i Asien för att komma hem och som på ytan är ganska oberörd av allt som hänt. Relationen mellan Adam och Will är dock långt ifrån okomplicerad.

Hur överlever man utan sin mamma? Wills taktik är dels att mentalt försvinna från världen, men också att söka svaret på vad meningen med döden är. Inte meningen med livet, utan meningen med att allt en dag ska ta slut.

 Nybörjarguide till livet eller kaosteori är Lia Hills första bok. En mycket välskriven och bra debut. Den utspelar sig i Australien, men det mesta skulle ha kunnat utspela sig var som helst. Det är det inre, snarare än den yttre miljön som för händelserna framåt. Det är ingen lättsmält läsning och det krävs en van läsare för att boken ska funka. Jag älskar dock alla filosofiska kopplingar och de citat som Will bjuder på. Bäst gillar jag hans egenskrivna aforismer som t.ex.

 

Den som öppnar sina ögon riskerar att få skräp i dem.

Det är föga troligt att du finner en människas hjärta mellan hennes ben.

I fågelskit hittar man inte sällan frön.

 

Läsvärd, annorlunda och tankeväckande. Så skulle jag kunna sammanfatta mina åsikter om Nybörjarguide till livet eller kaosteori. En bok om och för unga, som passar minst lika bra, eller till och med bättre, för vuxna.

Läs också: