Det blev inte mer än ett jaha

Jag var skeptisk till Tre apor redan i inledningen. Kanske för att jag hade så stora förhoppningar för denna hyllade debut av Stephan Mendel-Enk, som var nominerad till Borås Tidnings debutantpris i vintras.

Det blev aldrig mer än en okej bok. Några gånger blixtrar Mendel-Enk till och jag hoppas att det är början, att historien ska ta fart, att boken ska bli den fantastiska historia så många menar att den är. Men nej, det händer inte. Tyvärr.

Huvudpersonen Jacob är 13 år. Han är en av alla judar i diaspora och hans hemstad är Göteborg. I Israel utbryter den första intifadan. I Göteborg har Jacob genomgått sin Bar mitzva och några månader därefter skiljer sig sina föräldrar.

Vet ni vad det hemska är? Jag bryr mig inte. För mig blir personerna aldrig levande. De finns på pappret tecknade med små, små bokstäver, men de blir fast där. Ibland är de på väg att rycka sig loss och leva sitt liv, men de dras tillbaka till sidan.

Jag funderar på vad det är som gör att jag inte faller alls för romanen och tror att det har att göra med att Mendel-Enk lockas att experimentera så mycket att han tappar bort historien och de människor han försöker berätta om. Det är när hans berättarglädje tar över som berättelsen tar fart, men snart tappas den bort i ett virr-varr av experimentella idéer. För mig funkar det inte alls. Jag gillar inte alls berättarstrukturen och nu när det gått en knapp vecka sedan jag läste boken har jag nästan glömt att jag ens läst den. Tre apor gav inget större intryck, trots att den lovade så mycket.

Det är roligt att poängen Sverige ger Israel i  melodifestivalen blir ett mått på relationen mellan länderna och jag skrattar också åt hur morfar delar upp människor i judar och anti-semiter, där vissa till och med kan byta sida beroende på i vilket sammanhang de befinner sig i. Det är varmt och roligt ibland, men alldeles för sällan. Det räddar ändå Tre apor från total katastrof.

För att balansera min besvikelse kan du klicka in hos Böcker etc. som tycker att det är en fantastisk liten bok, Ooof book som tycker att den är oerhört läsvärd och Boktoka som tycker att den är välskriven, men inte jättebra.

Boken är en biblioteksbok som borde ha lämnats tillbaka i förrgår.

Läs också:

8 comments

  • Håller med! Läste den här förra sommaren tror jag, och det var ett stort ”jaha?”. Kan inte förklara varför mer exakt, men det var som du säger att det aldrig riktigt tog sig och blev levande. Jag undrade också över allt hyllande.

  • Jag delar din uppfattning om boken- den blev en besvikelse för mig (ibland haussas ju förväntningarna upp av alla positiva omdömen och allt ”hype”). Den föll ganska platt- icke levande tycker jag beskriver det hela mycket väl. En bok som inte lämnar så stora spår.

  • Ojdå, jag har haft denna i min olästhög sedan den kom, och nu blev jag inte direkt sugen. *Puttar den längre ned i högen*.

  • Jag har den hemma och tanken är att jag ska läsa den. Har läst lite olika om den, faktiskt. Ska nog försöka mig på den ändå..

  • Jag håller med! Det är en bok som jag lätt glömmer att jag läst…

  • Det verkar vara en bok som man antingen gillar eller inte gillar – inga mellanting här inte 🙂

  • Hmm, den ligger i min att-läsa-hög … Den får nog hamna en bit längre ner …

    • Det verkar vara en älska- eller hatabok, så det skulle kunna vara så att du älskar. Tror att du märker det rätt snart, så pröva!