En ruskig historia

När jag läste Någon sorts frid hade boken funnits i pocket ett tag. Efter några rejäla sågningar var jag minst sagt skeptisk, men den fick ändå följa med till Spanien i brist på andra deckare. Det är jag glad för, då jag tyckte att den var riktigt, riktigt bra. Nu har även del 2 Bittrare än döden kommit i pocket och den läste jag på tåget fram och tillbaka till Stockholm i förra veckan. Insåg idag att jag glömt skriva om den.

Bittrare än döden var nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska deckare förra året, ett pris som för övrigt vanns av G W Persson. Ännu ett skäl att läsa något av honom då hans bok måste vara något in i hästeväg för att vinna mot Camilla Grebes & Åsa Träffs spännande historia.

Det är en annorlunda sorts deckare som Grebe & Träff skriver. Det är få poliser, i princip ingen utredning utan istället är det tre terapeuter vi får följa. I mötet med sina patienter leds de också in i en hel del skumma saker. Ibland blir de lite väl involverade och kanske är det vad som irriterar vissa läsare.

Jag köper konceptet helt och fullt och tycker att det är kul att följa Siri, Aina och deras, nu ganska nedbrutna, kollega Sven. Den här boken är skriven på ett mer rättfram sätt än debuten. Det känns som om deckarsystrarna har hittat sin egen röst och till min glädje har de släppt det uttjatade konceptet att låta mördaren komma till tals i kursiva partier. Istället skriver de på ett helt eget sätt, mer likt klassiker som Maria Lang och Maureen O’Brien än andra nutida deckarförfattare. Nu är det här ingen mysdeckare, kanske inte heller en pusseldeckare trots att antalet personer är ganska begränsat, men snarare i sättet brottet blir löst. Inte genom polisarbete, utan av privatpersoner.

Extra verklighetsförankring får berättelsen genom en rad protokoll från bvc, skola, socialtjänst och andra som mött en mamma som är orolig för sitt barn. Ett barn som inte utvecklas som alla andra. Ett barn som inte får den hjälp som skulle behövas. Skrämmande och säkert inte ovanligt.

Jag drar paralleller till Katarina Wennstam och hennes trilogi om utsatta kvinnor. Grebe & Träff följer i hennes anda i och med denna starka och viktiga bok. Precis i inledningen av boken misshandlas en kvinna till döds i sitt hem, medan hennes lilla dotter tittar på. Utsatta kvinnor är temat i den här boken.

Siri och Aina startar en samtalsgrupp för kvinnor som varit utsatta för våld. Vi får träffa kvinnor, unga och gamla, flera av dem har blivit misshandlade, en av dem våldtagen. Många starka, fruktansvärda kvinnoöden som verkligen berör. I den trygghet som gruppen ger dem vågar de berätta sina historier. De söker stöd hos varandra och börjar umgås även privat.

Siri blir väldigt engagerad i en av tjejerna, Kattis, nästan för engagerad. Det är lätt att förstå, då Kattis öde är gripande. Misshandlad av en pojkvän som inte kan släppa henne. Han följer efter henne och börjar också bli obehaglig gentemot Siri. Inte konstigt att detta får Siri att fundera över om det verkligen finns något sådant som lycklig kärlek. Hennes livs kärlek är död och hon har svårt att släppa in någon ny i sitt liv. Detta trots att det faktiskt finns en ny man. En man som älskar henne och vill leva med henne. Problemet är att Siri inte riktigt vet vad hon känner.

Jag tycker mycket om Bittrare än döden, det har ni säkert förstått. Det är en välskriven och engagerande spänningsroman. Personerna är lätta att identifiera sig med och jag tycker speciellt mycket om Siri. Henne vill jag gärna läsa mer om!

När kommer bok tre?

 

Boken är ett recensionsexemplar från Månpocket.

Läs också:

4 comments

  • Oj, Maria Lang och Maureen O’Brien! Jag har inte ens funderat på att läsa Grebe/Träff, inget jag läst om dem har lockat, men nu måste jag kanske tänka om…
    Den Besatta recently posted..En riktigt fin historiaMy Profile

    • Det är mycket mer våldsamt och brutalt, så jag vill inte lura dig. Däremot följer de inte den deckarmall som är så vanlig idag med polisutredningar och en massa orgier i lik. Jag gillar det sociala perspektivetoch det faktum att Siri står i centrum istället för en massa alkoholiserade poliser. Nu dricker hon en del själv visserligen, men ändå. Så inte likt de två damerna på ett mysdeckarsätt utan snarare i sättet att berätta en historia.

  • Den Besatta

    Det låter ändå som om det räcker långt! Verkar mycket mer intressant är vad jag har tyckt/trott tidigare – jag kanske slår till 🙂