Göteborg läser

Mer om Elkan

Efter förra årets Göteborg Läser om Sophie Elkan och hennes bok John Hall har det varit tyst på Elkan-fronten, men nu har jag lite nyheter att dela med mig V. Dels fick jag en hälsning från Marie Hjalmarsson Engelke, som håller på att sammanställa Sophie Elkans brev till Selma Lagerlöf. Hon meddelade att första delen om Elkans och Lagerlöfs brevväxling med titeln Jag har en plats – Sophie Elkans liv genom breven till Selma Lagerlöf, kommer att ges ut av A-Script Förlag i augusti.

Vill du lyssna till Marie Hjalmarsson Engelke kan du bege dig till Nääs slott måndagen den 22 september kl 18.00 eller till Stadsmuseet tisdagen den 7 oktober.

Sedan vill jag också dela med mig av en kommentar från Lotta som berättar följande:

“Vår familj har ägt och bott i fastigheten på Götabergsgatan 24 och vet att Sophie Elkan bodde på första våningen. När hon flyttade fick familjen några möbler, däribland en säng och ett damarbetsbord som fortfarande finns kvar i vår ägo. Där fick ni lite kuriosa till en redan fin dokumentation.”

Visst är det spännande att få veta ännu mer om Sophie Elkan? Själv är jag i alla fall väldigt sugen på att läsa breven i höst.

Och så boken vi läste…

619007

Under våren har John Hall följt mig och kanske ännu mer författaren till boken om honom Sophie Elkan. Några timmar för sent läste jag så de sista sidorna i historien om John Hall d.y. som växte upp som sonen till Sveriges rikaste man, men trots detta dog utblottad i Stockholm 1830.

Vid vår första träff med Göteborg läser diskuterade vi livligt den uppfostran John Hall d.y. fick. Helt klart var han mycket bortskämd och van att få som han ville. Han levde i tron att faderns pengar aldrig skulle ta slut, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att John Hall d.ä. var otroligt rik.

John Hall d.y. gifte sig med den minst lika bortskämda Constance Koskull, som inte alls ville gifta sig med honom. Visserligen drömde hon om honom som liten flicka, men när hon blev äldre var det en av John Halls anställda som vann hennes hjärta. Constance fick dock inte gifta sig av kärlek, utan mer eller mindre tvingades in i ett äktenskap som hennes far tjänade ekonomiskt på.

Sophie Elkans beskrivning av Constance syn på äktenskapet och hur lite hon själv fick bestämma över sitt liv bär spår av sekelskiftets kvinnokamp. Borde inte alla få gifta sig av kärlek?

Under gårdagens träff på Gunnebo slott funderade vi en del kring varför Elkan valde att skriva om just Hallarna. Ville hon ändra vår syn på John Hall d.y. som en totalt misslyckad figur, eller var hon bara fascinerad av hans öde efter att ha besökt väninnan Hilda Sparre, som var slottets sista privata ägare. Vår guide Amanda pratade om hur Selma Lagerlöf varit där med Sophie Elkan och att de ska ha skrivit en hälsning under en stol.

Jag vet inte om jag tycker att John Hall d.y. riktigt får någon upprättelse i och med den här boken, men visst tecknar Elkan ett ganska mänskligt porträtt av honom. Mina tankar går till den Mozart som Tom Hulce porträtterade i Milos Formans film Amadeus från 1984. Som Halls egna nemesis finns en rad män som verkar ha lurat honom en hel del. Frågan är om han verkligen gick i konkurs, eller om det var en komplott iscensatt av hans mor eller någon av herrarna Björnberg, Carnegie, Law eller Åkeman.

Jag måste säga att boken John Hall överraskade mig positivt. Jag är vanligen mycket skeptisk mot historiska romaner, men Elkans bok är definitivt ett undantag. Som göteborgare är berättelsen om stadens societet självklart extra intressant, men även andra torde ha stort utbyte av den. Jag fascinerades av Hallarna och tyckte mycket om sättet Elkan skrev på. Det är en rappt berättad bok, som trots sitt många gånger tunga innehåll, går mycket lätt att läsa.

 

Final på Gunnebo

20130609-163820.jpg

 

Jag är dålig på att turista i  min närmiljö och därför har projektet Göteborg läser om John Hall av Sophie Elkan varit extra intressant. Målet är nu att läsa de sista sidorna i boken och göra ett inlägg om den, läsa några noveller av Sophie Elkan och kanske lite mer ut Ulvros bok om henne. Annars är årets Göteborg läser officiellt avslutat och Anna sammanfattar också. Facebooksidan finns självklart kvar och målet är att köra en ny omgång i januari samtidigt som Stockholm läser drar igång igen. Kanske blir det någon kort bokcirkel under senhösten om Linda får som hon vill.

Men just idag handlade det fortfarande om John Hall, som porträtteras tillsammans med sin fru ovan och hans lilla sommarstuga Gunnebo, som först på senare tid börjat kallas slott.

1778 köpte Hall egendomen från Fässbergs socken, men det dröjde många år innan huvudbyggnaden stod klar. Mycket beroende på arkitekten Carl Wilhelm Carlberg. Meningen var att han skulle resa på inspirationsresa under 18 månader, men han var borta i fem år. Då Carlberg ansvarade för såväl sommarhusets ritningar, samt inredning och de anlagda trädgårdarna var det bara att vänta. I slutet gjordes en del snabba lösningar, men mycket av inledningen var otroligt genomtänkt. Vår duktiga guide Amanda ledde oss genom rummen, med start vid tjänstefolkets ingång i källarplan. Den användes även för familj och gäster om det regnade, men annars välkomnades gästerna till ovala vestibulen, som självklart är just oval, vilket också går igen i stolsryggarna. Just stolar vid väggarna finns i nästan varje rum. Enligt Amanda är det sparsmakade möblemanget typiskt för den nyklassiska stilen som Carlberg inredde Halls sommarvilla i. Typiskt för Gunnebo slott är också alla blinddörrar som fanns med för att få den symmetri som Carlberg hela tiden strävade efter.

På Halls tid tog det ungefär en halv dag att ta sig från centrala Göteborg till Gunnebo. Det betydde att man inte gjorde några dagsturer dit, utan fick erbjuda gästerna sängplatser. Ett av gästrummen kallas kinesen och bryter helt i stil jämfört med resten av huset. Här finns originaltapeten fortfarande kvar, den hittades vid en restaurering på 50-talet. Det var också vid denna tid som man gjorde ett försök att återställa originalfärgsättningen i slottets rum. Amanda tipsade dock om att det går att se den riktiga ursprungsfärgen på husets alla kakelugnar och att det är tydligt att väggarnas färger förändrats över tid.

Det dröjde fram till 1796 innan familjen Hall kunde inta sin första måltid i matsalen. Vid invigningen hade hela egendomen ändrats utifrån Carlbergs ritningar. John Hall d.ä. dog 1802 och egendomen togs över av hans son och hur det gick då vet vi.

Här finns en film med mer information om slottet:


Ingerun har också skrivit om dagens träff.

 

Och sen kom regnet…

Idag träffades återigen Göteborg läser för att titta på Gunnebo slott och diskutera John Hall och vår bokcirkels framtid.

20130609-151627.jpg

20130609-151619.jpg

20130609-151714.jpg

20130609-151611.jpg

20130609-151649.jpg

 

20130609-151639.jpg

 

20130609-151659.jpg

 

20130609-151730.jpg

 

En mysig tur helt klart och vi klarade oss från regnet som väntade i horisonten. Jag börjar med en bildkavalkad och en sammanfattning av visningen kommer senare.

Om Elkan och Nääs

20130520-214906.jpg

Igår var jag på några timmars besök på Nääs slott, först tillsammans med några kollegor och sedan med Göteborg läser. Kollegorna var självklart med då också och ett gäng andra gäster. Föreläsningen hölls av Marie Hjalmarsson Engelke och i det här inlägget blandar jag frisk mellan hennes ord och den visning jag var på i anslutning.

20130520-214653.jpg

Först på programmet stod alltså en visning av slottet, som jag faktiskt aldrig varit inne i, trots att jag bor så nära. Gunilla Hallset, antikvarie på slottet, visade oss runt i 1800-talsmiljön. Tydligen har det stått orört sedan August Abrahamssons död 1898 och enligt en inventarielista från sekelskiftet har ingenting flyttats dit efteråt, men det finns saker som försvunnit. Kanske har någon ärvt t.ex. möbler och konst. När August dog fanns ingen elektricitet och det har dragits in efteråt. Tidigare användes stearinljus och fotogen för ljus och kakelugnar som gav värme.

20130520-214748.jpg

August Abrahamsson var den siste privata ägaren på Nääs, men det har funnit drygt 30 stycken sedan slottet byggdes. Efter hans död bildades en stiftelse, mycket för att kunna bevara den mycket berömda slöjdskolan som fanns på Nääs till 1966. Egendomen är på 1480 hektar och sträcker sig över motorvägen ända till Hindås. Just nu är tolv personer anställda året runt och på sommaren anställs extra personal för att ta emot alla besökare.

20130520-214737.jpg

Slottets nedre plan var en form av uppvisningsvåning som sällan användes privat. Där finns bland annat röda salongen med en massa överdådiga möbler, en gigantisk kristallkrona och en massa konst i ömtåliga guldramar. Gunilla berättade att det inte pågår någon överdriven städning av slottet, allt för att inte riskera att förstöra inredningen. Bättre med lite damm då.

20130520-214801.jpg

August Abrahamsson var betydelsefull för sin släkt och ägnade sig mycket åt dem, kanske för att han tidigt blev änkling. Hans fru Euphrosine Leman var operasångerska och dog efter tio års äktenskap av cancer i livmodern. Paret fick aldrig några barn. Inte heller hann Euphrosine flytta med till Nääs som de köpte 4 mars 1868. Hon dog i februari 1869 innan slottet var färdigrenoverat. Den våning på Nääs som var tänkt till henne omvandlades istället till två gästrum och ett biljardrum. I Göteborg bodde de på Stora Nygatan 17 1/2, vid kanalen mitt emot Trädgårdsföreningen, som vi besökte på vår stadsvandring. Affärsverksamheten togs över av Augusts bröder Gabriel och Leopold, medan August ägnade sig åt sina ägor.

20130520-214825.jpg

Syskonen och deras barn var ofta gäster på slottet. Augusts syster Henriette, som var Sophie Elkans mamma, disponerade södra flygeln under somrarna och hennes son Otto bodde i huset Björkenääs på andra sidan Sävelången. August andra syster Selly bodde i ett av de rum som hans hustru skulle ha nyttjat. Hon fick inte heller några barn. Sedan fanns också en äldre bror som tidigt rymde från familjen och bosatte sig i England. Han tog namnet Montalba och gjorde sig en förmögenhet. Bland annat hade familjen ett slott i Venedig som fortfarande stod kvar. Även hans barn kom på somrarna till Nääs. Bland annat hans dotter Clara Montalba, som var känd skulptör och konstnär. Några av hennes skulpturer finns inne på slottet (jag vågar dock inte svära på att det är just de jag fotograferat…).

Sophie Salomon, som hon hette som ogift,  träffade sin blivande make Nathan Elkan just på Nääs slott. De var kusiner, men han var många år äldre än henne. De gifte sig också på slottet

Sophies liv har jag skrivit lite om tidigare, men lite mer information fick jag allt idag. Historien om hur hon tragiskt miste sin man, sin dotter och sin far under bara några veckor kring årsskiftet 1879 är tragiskt. Maken Nathan dog den 26 december, dottern Kerstin den 27:e och de begravdes samtidigt som hennes far 21 januari 1880.

Det jag inte visste var att Sophie träffade även sin andre kärlek just på Nääs. Han hette Alexis Sluys, var från Belgien och en mycket välkänd man som skrev mycket om pedagogik och slöjd. Han var fyra år äldre än Sophie, ganska sjuklig men överlevde ändå Sophie med 15 år och nämns i hennes testamente. Förutom pengar fick han hennes Rust Roest sigill, då det var han som kom på hennes pseudonym.

Sophie och Alexis hade ett förhållande från 1892 eller 93, fram till hennes död och det varnett komplicerat sådant, då han bodde med sin fru i Belgien. De brevväxlade, men breven tillhör dem som förstördes av Selma Lagerlöf och Betty Warburg, som i testamentet fick i uppgift att sortera Sophies brev och papper, samt bränna det som inte skulle ses.

Citat från breven, på franska, finns i brev till Selma och Sophie skriver mycket om förhållandet till Alexis. Att de hade en relation var officiellt i Sophies familj, men då han var gift var det självklart inte officiellt i hans familj. Det fanns troligen en poste restante adress dit hon skrev. “Mina brev som ligger på posten” skriver Sophie i ett brev till Selma och påpekade att det var för att hon inte ville att frun skulle se. Elkan var inte helt nöjd med sitt förhållande och skriver till Selma att hon väntar på sitt straff. Lagerlöf skriver om paret i Antikrist mirakler, men där är mannen yngre än kvinnan, medan Alexis var fyra år äldre än Sophie.

Totalt finns över 3000 brev från Sophie Elkan bevarande och 1219 av dem är till Selma. det finns också tre oavslutade till henne. Marie Hjalmarsson Engelke läser kanske 20 sidor på en dag och varje brev är någonstans mellan 10 och 15 sidor. Att läsa Sophies brev är en utmaning, då hennes handstil är vansinnigt svårläst. Marie har fått stipendium av Kungliga vetenskapsakademien och med hjälp av de pengarna hoppas hon kunna ge ut något om breven fram till och med sekelskiftet. Nu har hon snart läst 1/4 av breven och är fortfarande i 1899.  Svårt att veta hur lång tid det kommer att ta då brevväxlingen avslutas då de träffas och det ibland fattas brev. Ett hopp från maj till långt in på hösten är inte ovanligt.

Totalt tillbringade Sophie och Selma 22 somrar tillsammans på Nääs. Troligen var det slöjdskolan som drog, då människor från hela världen reste dit. Själv hade jag inte insett hur känd denna skola faktiskt var. Fantastiskt egentligen.

 

 

 

Hall enligt Andersson

20130509-124917.jpg

20130509-124927.jpg

Jag fick tips om Stefan Anderssons föreställning Skeppsråttan handlar om det gamla Göteborg och när jag bläddrade i cd-boken hittade jag den här texten om branden där John Halls kista brann upp, samt sången Lågornas rov.

Det här kan absolut vara något att undersöka mer!

Om Elkan på stadsvandringen

alt 22

Under vår stadspromenad förra veckan tog Anna oss med till 1700-talets Göteborg, medan jag mer koncentrerade mig på Sophie Elkan. Här kommer en sammanställning av det jag berättade.

407083_149741928531453_738502741_n

Göteborgs synagoga

1799 kom Sophie Elkans anfader Moses Salomon till Marstrand och det var då där, samt i Norrköping, Göteborg och Stockholm, som judar fick bosätta sig. Ganska snart lades Karlskrona till dessa städer och det var just dit Sophie Elkans morföräldrar invandrade från Preussen 1812. Farföräldrarna kom till Stockholm från Mecklenburg på 1780-talet.

Till Göteborg flyttade judiska affärsfamiljer från Marstrand och de kom att spela stor roll i stadens ekonomiska och kulturella liv i slutet av 1800-talet. Många av stadens judar kom också från Danmark.

Inte nog med att judar bara fick bo i vissa städer, de var dessutom förvisade till vissa gator. Sophie Elkans barndomshem låg t.ex. på Östra Hamngatan. Det var trots allt relativt lätt för den judiska befolkningen att integreras i Göteborg, som var en modern och frisinnad stad.

Den största invandringsvågen pågick åren 1895 – 1905. Under de följande fyrtio åren kom endast ett litet antal judar hit. Trots de svåra förföljelserna i Nazityskland fick förhållandevis få tyska judar inresetillstånd till Sverige.

Judiska församlingens gamla begravningsplats anlades på 1790-talet och där ligger Sophie Elkan begravd. Göteborgs synagoga uppfördes 1855. Tidigare fanns en synagoga på Kyrkogatan.

3666_150817878423858_2109708491_n

Ö Hamngatan 35

Sophie Salomon föddes 3 januari 1853 och var det andra av tre syskon. Storebror Otto föddes 1849 och lillasyster Elise 1860. Barndomshemmet låg på Östra Hamngatan 35 där Ticket Resebyrå ligger nu. Det finns en liten skylt uppsatt som berättar att såväl familjen Salomon, som Nils Ferlin faktiskt bott på adressen.

Hennes far hette Alexander Salomon och handlade med glas och porslin i firman Salomon & Williamsson. Modern hette Henriette Abrahamson (namnet är en försvenskad form av Abramson) och beskrivs som livlig, intelligent och viljestark, medan maken snarare tycks ha varit någon slags toffelhjälte. Även familjens hembiträden Marie och Betty verkar ha haft större inflytande på hushållet än vad Alexander Salomon hade.

Judiska barn hade just fått tillstånd att gå i svenska skolor då det var dags för Sophie att börja skolan. Hon gick på fru Brueneschs privatskola vid Västa Hamngatan. I novellerna ”Också en debut” ”I sagolandet” och ”Två fågelungar” skildrar hon sin barndom och skoltid.

Sophie Elkan beskrev sig själv som en egensinnig, livlig, vetgirig och mycket fantasifull flicka som älskade svensk historia och att deklamera verser. Dock vantrivdes hon i skolan. Hon upplevde sig själv som mycket ful och fadern ska ha sagt till henne att den som är ful måste vara väldigt snäll.

När hon blev äldre uppskattade hon visserligen skolan mer, men längtade alltid till loven. Som 15-åring gick hon med i en bokcirkel, eller ett läsesällskap som det kallades då, tillsammans med tio unga kvinnor från judiska familjer i Göteborg.

Vid sjutton års ålder lämnade hon skolan för gott och ägnade sig istället åt självstudier. Hon studerade engelska, tyska, italienska, teckning, pianospel och sömnad. Hushållsarbete intresserade henne inte alls. Däremot blev hon tidigt politiskt intresserad.

Sophie tycks ha haft en livlig grupp vänner som umgicks intensivt. De var alla av judisk börd och gifte sig i stor utsträckning med varandra. Inte Sophie dock, som istället började brevväxla med Nathan Elkan. De var kusiner och det tog lite tid innan det utvecklades någon kärlek. De gifte sig 1872.

Paret bosatte sig på Hamngatan i Stockholm och levde ett gott liv med två hushållerskor. Sophie slapp alltså sköta hushållet, precis som hon önskade. Det dröjde tills 1877 innan dottern Kerstin föddes.

1878 började lyckligt, Sophie och Nathan var så glada över sin dotter, men sedan fick Nathan en envis hosta som visade sig vara tuberkolos. Han blev sämre och sämre och på hösten samma år bestämde sig familjen för att hyra ett hus på Rivieran.

Nathans hälsa pendlade fram och tillbaka under våren 1879. I april blev han mycket sämre och familjen förflyttade sig mellan olika sanatorium i Europa. Nu började även dottern att bli sjuk periodvis och inom loppet av ett par dagar i december 1879 dog både Nathan och Kerstin. Deras kroppar fraktades till Göteborg och de begravdes båda på Mosaiska begravningsplatsen i januari 1880.

En period efter makens och dottern död bodde Sophie åter i sitt barndomshem. Hon var 27 år och änka efter 7 års äktenskap.

5454_20121116215150

Avenyen 21 och 25 (husen är rivna)

Därefter bodde Sophie Elkan på två adresser på Kungsportsavenyn, nr 21 och 25.

Vännerna blev mycket betydelsefulla för Sophie nu när hon inte hade sin familj. Ellen Magnus, en barndomsväninna var en av dem. Amalia och Philip Leman (Leman grundade en advokatbyrå i Gbg) tillhörde också vännerna. Det var en intellektuell grupp Elkan umgicks med, även de gifta kvinnorna var mycket belästa.

En av hennes närmaste vänner var Ebba Atterbom, Italienexpert och översättare, som visserligen var 15 år yngre än Sophie, men de gjorde många resor tillsammans.

Götabergsgatan 24

Sophie Elkans sista hem i Göteborg låg på Götabergsgatan 24 med utsikt över högskolan. Huset finns kvar, men på vilken våning och i vilken lägenhet Elkan bodde vet vi inte riktigt. Marie Hjalmarsson Engelke hoppas hitta mer information när hon läst sig igenom några fler års brevväxling mellan Sophie Elkan och Selma Lagerlöf.

Hennes dagar var aktiva. Hon vaknade vid halv åtta och använda oftast förmiddagarna till att skriva. Just John Hall var en synnerligen svårskriven bok och hon började med de lätta delarna. I breven från Selma Lagerlöf fick hon en hel del skrivtips.

Efter skrivpasset gick hon ofta till Göteborgs högskola och lyssnade på någon föreläsning, eller så tillbringade hon tid på Kurs- och tidningsbiblioteket. Tidningar var viktiga och hon läste ett stort antal varje dag. Ofta var hon uppe till sent in på natten.

Två träffar till med Göteborg läser

943109_151189368386709_972616638_n

Vi har nått halvtid i projektet Göteborg läser och har därmed två sammankomster kvar. Den 20/5 kl 18.00 på Nääs slott berättar Marie Hjalmarsson Engelke om Sophie Elkan. Kostnad 100 kronor inkl. kaffe och kaka. Det är en öppet sammankomst och inte något vi på Göteborg läser arrangerar. Anmäl dig här.

Vi har också bokat en privat visning för Göteborg läser på Gunnebo slott 9/6 kl 11.00, då vi får veta mer om familjen Hall. Kostnad 75 kronor. Efter visningen blir det fika och en sista bokcirkel kring John Hall av Sophie Elkan. Anmäl dig här och observera att anmälan är bindande.

 

Blöt stadspromenad

alt 22

Det blev en (något förkortad) stadspromenad i John Halls och Sophie Elkans fotspår. Senare under veckan kommer vi att publicera ett längre inlägg med adresser och information så ni kan promenera själva, viruellt eller “på riktigt”.

bild-27

 

bild-29

bild-30

bild-31

 

Ulvros om Elkan

alt 22

Eva Helen Ulvros är en svensk historiker verksam på Lunds Universitet. Jag kontaktade henne för att få veta lite mer om Sophie Elkan, som Ulvros skrivit en del om. Hennes intresse för Sophie Elkan bottnar i ett intresse för Selma Lagerlöf. Så här skriver Ulvros i den mailintervju jag gjort med henne:

Jag läste alla Lagerlöfs böcker i tonåren, och blev då nyfiken på hennes nära vän Sophie Elkan, som hon hade så livlig kontakt med. Som post-doc forskare vid Lunds universitet, efter min disputation, beställde jag ner en brevsvit från Kungliga Biblioteket med brev från Sophie Elkan till några andra (dock inte breven till Selma) för att få en inblick i om Sophie Elkan verkade vara en intressant person. Och det var hon. Kunnig, nyfiken, vetgirig, spirituell, med humor och ett vaket intresse för omvärlden. Hennes brev diskuterar både privata förhållanden och tidens kulturella och politiska frågor.

 

Sophie Elkan var välkänd under sin samtid. Nu är Selma Lagerlöf ihågkommen som en av de största, svenska författarna medan Sophie Elkan är näst intill bortglömd. Varför är det så? Ulvros svarar krasst att det helt enkelt handlar om kvalitet.

Sophie Elkan var mer känd än Selma Lagerlöf i början helt enkelt för att hon debuterade två år tidigare och hade publicerat noveller innan Selma Lagerlöf debuterade. Att sedan Selma blev en större författare tror jag beror på att Selmas böcker var bättre än Sophies, med ett större djup och flera bottnar. De flesta författare från denna tid är glömda idag, det är alltid bara mästerverken som lever vidare, och Selma Lagerlöfs böcker kan räknas som mästerverk.

 

Sophie Elkan var inte lika utåtriktad som till exempel Elin Wägner eller Valborg Ohlander, vilka Eva Helen Ulvros jämför i sin bok Sophie Elkan Hennes liv och vänskap med Selma LagerlöfHon var ingen officiell kämpe för kvinnors rättigheter, trots att hon var engagerad i kvinnofrågor. Hon skrev inte heller samhällskritiska böcker, utan historiska romaner som dessutom hade manliga förebilder. Ulvros skriver i sin bok att det är troligt att hennes litterära inriktning inte uppskattades av Wägner och Olander. (s.21)

Elkan växte som sagt upp i Göteborg, vilket självklart är anledningen till att Göteborg läser i år läser just John Hall. En historisk roman som utspelar sig i Göteborg. Ulvros menar att John Hall är typsik för de historiska romaner Elkan skrev under den senare delen av sin karriär, men att den skiljer sig mycket från de romaner och noveller hon skrev tidigare. Anna har skrivit lite om några av novellerna.

Och så frågan som måste ställas. Var Lagerlöf och Elkan ett par? Marie Hjalmarsson Engelke tillbakavisade det helt klart och Eva Helen Ulvros håller med. Så här svarar hon angående de båda kvinnornas relation:

Jag vill beskriva deras relation som intensiv och innerlig, där Selma var djupt förälskad i Sophie de första åren, men där Sophie snarare kände varm tillgivenhet för Selma än förälskelse. Senare kom förälskelsen från Selmas sida att övergå till varm vänskap. Sophie var hela livet också djupt fästad vid Selma. Men nutida språkbruk vill jag beskriva Selma Lagerlöf som lesbisk, men Sophie Elkan som heterosexuell. Hon hade varit gift och senare, som änka, var hon länge förälskad i en gift man i Belgien, som hon brevväxlade med hela sitt återstående liv.

 

Det triangeldrama mellan Olander, Lagerlöf och Elkan, som skildrades i SVT:s tv-serie 2008 skulle alltså inte handla om kärlek, i alla fall inte sexuell sådan. Snarare, säger Ulvros handlade det om att både Olander och Elkan ville ha Lagerlöfs uppmärksamhet och tid.

Jag läser vidare i Eva Helen Ulvros bok om Sophie Elkan och återkommer med fler inlägg!

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: