Dag: 31 december 2021

Beautiful world, where are you

Först gick det trögt, väldigt trögt med läsningen av Sally Rooneys senaste roman Beautiful world, where are you. Den lågmälda och ganska distanserade berättelsen om den unga författaren som flyttar till ett jättehus på landsbygden för att fly någonting, kanske livet självt, griper inte tag i mig. Men jag fortsätter läsa och de fyra huvudpersonerna kryper långsamt under huden på mig, tills jag kommer på mig själv att markera citat på varje sida för att det var så briljant formulerat. Ibland lite pretentiöst och överdrivet ska sägas, men mest av allt såväl tänkvärt som vackert. Vi möter fyra personer runt 30 som alla har något de döljer och som alla letar efter den där vackra världen som de önskar att de levde i.

Alice är författaren och först trodde jag att Sally Rooney skapat ännu en Marianne, en ung kvinnan som låter sig förnedras av män för att hon inte tror att hon förtjänar bättre, men så är det trots allt inte. Alice är sig själv och även om hon bär en svärta inom sig är hon fullt kapabel att ta hand om sig själv. I första kapitlet träffar hon Felix via Tinder och även han känns inledningsvis som en ganska platt karaktär. Misslyckad ung, arg man med taskig kvinnosyn. Även han får lov att utvecklas till att bli något mycket mer. Rooney kräver tålamod av läsaren, med sina långa detaljerade utvikningar som beskriver den värld som karaktärerna befinner sig i,  men den som har det får en läsupplevelse som berör.

Alice har skrivit två böcker och är en väldigt framgångsrik författare. Vi förstår ganska tidigt att hon mått dåligt och att flytten är en slags flykt. Hon verkar ändå må bättre, då hon åter börjat göra resor för att marknadsföra sina böcker. Där stiger författaren Rooney in och beskriver de tråkiga intervjuerna som alltid innehåller frågor om klassisk, irländsk litteratur i allmänhet och Yeats i synnerhet. Det får mig att tänka på ett seminarium på Bokmässan 2017, då Rooney var rätt sur och sågade Yeats totalt. Alice är vänligare, men kan bita ifrån om det behövs.

Precis när Alice och Felix träffats ska hon resa en vecka till Rom. Hon bjuder med honom som gäst och trots att de inte känner varandra alls väljer han att följa med. Det blir en något märklig resa som inleder deras inledningsvis ganska märkliga förhållande. Rooney leker med yta och fördomar, hur vi själva formas av vad andra tycker om oss, eller vad vi tror att de tycker. Karaktärerna pendlar mellan att vara precis det andra förväntar sig och att göra precis det de själva känner för.

Det var länge sedan Alice träffade Eileen, men hon ser henne som sin bästa vän. De skriver långa e-mail till varandra som på samma gång är distanserade och väldigt personliga. Även detta är något som jag inledningsvis har lite svårt för, men formen sätter sig. Distansen har sin förklaring och det finns en poäng med att de nästan tävlar i vem som kan formulera sig bäst. Två unga kvinnor som verkligen behöver varandra, men som är mer rädda för att behöva någon än att vara ensamma.

Den Eileen behöver mest är vännen Simon. De som bott grannar som barn och vars vänskap är det viktigaste i hennes liv. De bor båda i Dublin och Eileen har just lämnat ett längre förhållande. Även Simon har haft flickvänner och Eileen retar honom för att de ständigt har samma ålder, även om han hela tiden blir äldre. Ibland träffas de och har sex, men att bli ihop är ingenting någon av dem vill. Eller egentligen kanske de vill det, men de vågar inte vara ärliga med vad de känner. Precis som i Norlie & KKV:s låt Ingen annan rör mig som du är det de håller på med ganska så sjukt, men fullt naturligt när man lär känna Eileen bättre och förstår hennes största rädslor.

Det är något speciellt med Sally Rooney och med Beautiful world, where are you tar hon ännu ett steg i sitt författarskap. Det här hade inte kunnat vara en debutbok, för ingen hade låtit henne experimentera så med språket och med de långa, realistiska och detaljerade miljöbeskrivningarna. Ibland blir det för mycket och hon tangerar de sidolånga beskrivningarna som Tolstoj och Joyce använde sig av som gör att handlingen stannar upp.  Funderingarna kring livet, religionen, rädslan för att bli ensam och rädslan för att släppa in någon i sitt liv sylvassa. Klassperspektivet smygs in och bildningsidealet både lyfts, hyllas och ifrågasätts. Jag förlåter henne, då helheten blir bra. En bok eller två till så kommer Rooney att tillhöra de riktigt stora. Boken finns också utgiven på svenska av Albert Bonniers förlag med titeln Vackra värld, var är du.

Insekt är en märklig bok

Jag hittade Claire Castillons novellsamling Insekt i en hög med gratisböcker från biblioteket och tog med den till mitt lilla klassrumsbibliotek. Två skäl fanns till detta, dels var det den första bok som favoritförlaget Sekwa gav ut och dels har jag tidigare läst och älskat Castillons samling Bubblor. Egentligen fanns det ett tredje skäl också, att noveller lämpar sig ypperligt i undervisningen. Under hösten har mina elever läst i början av varje lektion och då passar novellsamlingar både för mig och för den som glömt bok. Just den här lässtunden höll jag däremot på att skrämma slaget av eleverna då jag på riktigt skrek rakt ut när en mamma i en av de första novellerna slänger ut sina barn genom bilfönstret mitt på motorvägen.

Den verklighet som Claire Castillon beskriver i de 19 novellerna som utgör Insekt är absurd och obehaglig. Hon skildrar familjer med fokus på mammor och döttrar och en av de mest obehagliga novellerna handlar om en mamma som tänker med acceptans på det incestuösa förhållande hon tror att hennes man och dotter har. Det som gör det extra obehagligt att läsa novellerna är att Castillon är en så fruktansvärt skicklig författare och beskriver varje detalj på ett knivskarpt och obehagligt exakt sätt. Hon skriver det som någon kanske tänker, men skruvat flera varv och ändå ses de minst sagt förbjudna tankarna av karaktärerna som fullt normala. Det som gör läsningen extra märklig är att Castillon faktiskt lyckas förmedla att mycket trots allt handlar om kärlek. En kärlek som nästan överskuggas av rädsla, men trots allt någon slags kärlek.

Jag vet inte om jag hade läst Insekt till sista sidan om jag inte varit så fascinerad av Castillons sätt att skriva, men klart är att den gjorde mig enormt illa till mods. Välskrivet, snyggt och helt fruktansvärt är en ganska bra sammanfattning av innehållet.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: