Caitlin Moran och Parisa Amiri

Två av mina rejäla kändiscrusher finns på scenen, Caitlin Moran och Parisa Amiri. Två avslappnade damer som är omöjliga att inte tycka om.

Amiri inleder med att från om det känns skönt att få lämnas Storbritannien och Caitlin Moran ber om ursäkt för det galenskap som pågår i hennes hemland. Hon menar att det är skrämmande att nostalgin får så stor plats, när den tid de vill tillbaka till är en tid då många hade mycket sämre rättigheter. För vita män var det kanske bättre, men hon har svårt att förstå hur andra grupper ska förhindras att få samma rättigheter för dem. De diskuterar också prideflaggan och Moran menar att den som tar ner en prideflagga lika gärna kan skjuta en enhörning. Det är precis lika illa.

Det var nu nästan tio år sedan Moran började skriva How to be a woman och nu kommer fortsättningen More than a woman, som hennes vänner föreslog skulle ha undertiteln “because it gets so much worse”. Att vara medelålders är att inte räknas och som inte tillåts eller tillåter sig själva att ta plats och Moran vill lyfta och hylla den medelålders kvinnan eftersom ingen annan gör det. Hon påpekar att det ofta är kulturen som får oss att se saker från en ny synvinkel.

I senaste boken How to be famous låter hon sin huvudperson bli utsatt för ett övergrepp och sedan lämna bort skammen till den som borde skämmas och det är förövaren. Den tidigare boken om Johanna som heter How to build a girl har just blivit film och nu behöver jag verkligen först läsa boken för att sedan se filmen. Den avslutande delen ska heta How to change the world.

How to be famous utspelar sig i London på 90-talet när brittpopen var som störst. Det var också männens tid, men de blev kända ta l vare en publik bestående av tonårsflickor. Något som de taktiskt skämdes för, vilket Moran tycker är märkligt. Amiri påpekar att en publik av flickor ger pengar, men en publik av äldre män ger cred och priser. Nu har det förändrats menar Moran, då det dels finns många fler kvinnor i musikbranschen men också för att synen på flickor och kvinnor har förändrats eller i alla fall börjat förändras. Ändå finns det i princip ingen känd kvinna som bara hyllas. Det kan hålla en kort stund, men det kommer alltid en rejäl backlash. De diskuterar till exempel all misogyni som Greta Thunberg får utstå.

Moran menar att det är dags att män förstår att makt inte är som paj. Det blir inte nödvändigtvis mindre plats kvar för dem, för att andra får ta del av makten och privilegierna. Det är inte så att feminismen har gått för långt och det är inte svårare att vara män än att vara kvinna och pratar vi på strukturell nivå. Problemet med patriarkatet är att det är ett kasst system för både män av kvinnor. Den problematiska mansrollen är destruktiv och vi behöver förändra de så väldigt begränsande könsrollerna. Det måste vara fruktansvärt för män att ses som ett hot, säger Moran. Kvinnor har tagit sig in i den manliga sfären, men inte tvärtom. Män behöver också få lov att förändra sina roller och det borde vara en självklarhet för dem att ta sig in de områden som traditionellt ses som kvinnliga.

1 reaktion på ”Caitlin Moran och Parisa Amiri”

  1. Pingback: Bokmässan 2019 in retrospect – enligt O

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: