Att skriva om döden med humor och allvar

Fredagens första seminarium blev ett med Beate Grimsrud, Martina Montelius och Johanna Koljonen. Grimsrud lockar egentligen, men jag har faktiskt inte läst något av henne ännu. Montelius är däremot en favorit och Koljonen älskar jag förbehållslöst.

Seminariet inleds med en tom sen på grund av trafikkaos och därefter får vi se en kortfilm med Grimsrud som sätter den lätt absurda tonen. Jag fångas helt av hennes sätt, hennes ord och det oväntade sätt de kombineras på. Mycket har reagerar trott om Grimsrud, men just absurd humor var inte det jag förväntade mig. Hon läser ur senaste boken Jag föreslår att vi vaknar och handlar om Vilde som drabbats av en obotlig sjukdom.

Att Martina Montelius är riktigt rolig är däremot inte alls överraskande, för det vet jag. Senaste boken Avlivningskliniken Tusenskönan har jag ännu inte läst, men det vill jag gärna. Den utspelar sig i ett framtida Sverige där det finns både statliga och privata kliniker där du kan bli avlivad. Huvudpersonen June har valt premiumpaketet på Avlivningskliniken Tusenskönan. Hon vill dö för att slippa allt vänsterpatrask och dessutom lura staten på framtida skatteintäkter.

Genre, tid och döden idag är det Koljonen vill veta mer om. Grimsrud berättar att råttan och räven, sagoperspektivet i boken, kom till henne direkt då sagor påverkar henne mycket. Hon försatte huvudpersonen i chock och försökte sedan sätta ord på vad tiden och döden egentligen är. Boken är fylld av små tankar och berättelsen om döden, trots att hon egentligen inte vet någonting om döden.

Att skriva en rolig bok om självmord låter kanske märkligt, men att Montelius väljer att skriva så är egentligen ingen överraskning. Hon beskriver att hon inom sig har så mycket rädsla och svärta, men genom att skriva roligt om det som är hemskt är ett sätt att bli mindre rädd. När det gäller genre så är boken svårdefinierad. Det är en satir, men samtidigt en berättelse om en människa som skyddar sig genom art hata.

Grimsrud talar om livet och döden och funderar över när döden egentligen börjar och om den slutar, kanske är den till och med längre än livet. Montelius fyller i att det egentligen är märkligt att vi hela tiden strävar efter förändring när allt leder till döden. Finns man kvar och förändras även efter döden? Montelius tror kanske det, medan Grimsrud tror på ett definitivt slut. På ett sätt börjar ändå döden långt innan den dyker upp. Vi aktar oss ständigt, oroar oss massor, men när döden får ett i alla fall hypotetiskt datum förändras livet. I Montelius bok finns till och med ett planerat dödsdatum och du måste själv hälla i dig giftet.

%d bloggare gillar detta: