enligt O

Tankar från en bokberoende

Som sparv som örn

Läs inte för mycket om Per Nilssons nya bok Som sparv som örn innan du börjar läsa den själv. Då finns mer av mystiken kvar. Mystiken som gör att du funderar över vem Be är. Vem den andra eleven är. Eleven som alla är rädda för, som slog ner en kille första dagen i skolan och fick en lärare avskedad.

Det är därför jag inte heller vill skriva så mycket om handlingen. Istället vill jag uppmana dig att läsa berättelsen om två tonåringar som egentligen är väldigt olika, men som finner varandra. En sparv och en örn. En som har föräldrar, udda sådana, men kärleksfulla och fina. En som inte har någonting.

Och så språket. Per Nilsson har en fantastisk förmåga att med ett ganska enkelt språk beskriva det väldigt komplexa. Stilen påminner mycket om hans bok Som hund som katt och med tanke på titlarnas likhet utgår jag ifrån att det är medvetet. Jag utropade Som hund som katt till en klockren femma och en av de bästa ungdomsböcker jag läste 2016. Frågan är om Som sparv som örn inte är ännu lite bättre. Jag skulle säga att den är smått fantastisk.

Som sparv som örn är en tunn bok med stort innehåll. En bok om ungdomar i högstadieåldern som tar upp svåra frågor, utan att grotta ner sig för mycket, men inte heller vifta bort dem. Det är en perfekt bok att läsa tillsammans i år 8-9 och den kan passa många även i Svenska 1, trots att en av huvudpersonerna är lite yngre. Jag funderar på att läsa den högt för mina elever. Det är nämligen en bok som blir extra läsvärd om alla får veta varje hemlighet exakt samtidigt. Det är också en bok som kan leda till intressanta diskussioner, då så väldigt mycket är skrivet mellan raderna.

 

Föregående

Septemberböcker att se fram emot

Nästa

Vad jag väljer

4 kommentarer

  1. Eli

    Per Nilsson är en sådan författare jag aldrig läst något av, för att så många har rekommenderat att det känns lite som jag läst böckerna redan. Men jag borde förstås läsa. Känns lite som min bibliotekarieplikt…

    • Jag gillade inte Hjärtans fröjd, tyckte Svenne var överskattad och undvek länge tills hans skrev I det här trädet med Katarina Kieri. Den är riktigt fin. Nu har jag läst hans tre senaste böcker, två riktigt bra och en sådär (Damaskus Sölvesborg). Rekommenderar iaf Som hund som katt och definitivt den här. jag gillar det poetiska, men inte de böcker när han blir övertydlig.

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: