Dag: 5 december, 2015

Näst sista från Downton

downton-abbey-season-6-01

Näst sista avsnittet av Downton Abbey har inte hunnits med i veckan, men nu har jag tillbringat en lång morgon i sängen med mina favoritkaraktärer. En bra start!

Det börjar vid racingbanan och sedan får vi via ett brev veta att hela familjen är bjuden att se Talbot tävla på Brooklands. Ska lorden få komma med? Jo, så blir det, trots Coras oro. En av de bästa scenerna i avsnittet är kanske då Cora och Robert diskuterar Mary och vad som skulle kunna göra henne lycklig. Kan en racerförare göra det?

Mary verkar förälskad, men lite orolig. Hon ber Anna om råd och de samtalar kring hur olika liv Mary och Talbot lever. De är förälskade och han vill gifta sig. Jag hoppas de gör det.

Mrs Patmore är glad åt sitt B&B och det känns som en bra framtid för henne. För tillfället är det hennes systerdotter som sköter ruljansen. När familjen är i London är hon där för att sköta om första gästerna. Det står en mystisk man i buskarna utanför, kanske en journalist?

Mer trassel hos de nygifta. Nu börjar jag nästan tycka att tjatet om mat och hur den ska lagas börjar bli lite tröttsam. Poängen att även tjänstefolk kan bli bekväma har gott fram. Nu får någon säga till Mr Carson att kamma sig. Mrs Patmore har en plan. Eller kanske är det Mr Hughes plan. I alla fall lyckas hon skada sin hand och Mr Carson får laga mat. Det går sådär. Point made.

Mrs Hughes har ett gott hjärta och i samtalen med Thomas visar hon det. Kan hon få maken att ändra sig? Placera Andy som grisfarmare, så löser sig allt. Eller så får Thomas sköta böckerna för farmen, om inte Andy lär sig att läsa, skriva och räkna.

Datumet för slutproven är satt och Daisy börjar bli nervös. Till och med Mr Carson håller en tumme för henne. Lite kan till och med han ändra sig. Mrs Patmore fixar en lunchpicknick och till och med Thomas är med och lyckas bidra till en god stämning. Han försöker undvika att Andy visar sin okunnighet gällande läsning, men Andy berättar om hur svårt han har för att läsa och hur Thomas hjälpt honom. Läraren lovar att hjälpa honom, men vill att Thomas slutar blanda sig i. Stackars man, vad han än gör blir det fel. Mr Moseley klarar proven mycket bra, faktiskt kan han mer än vissa universitetsutbildade, säger Mr Dawes och erbjuder honom att bli lärare i byskolan. Hur coolt är inte det? Och förhoppningvis bra för Thomas.

Larry Grey har bjudit Isobel till sitt bröllop och ett slut på konflikten anas. Jag tror allt att Isobel blir gift till slut. Violet ser inbjudan som en förolämpning, men det är hennes tolkning. Violet själv är lite bitter och tänker resa bort för att kunna gnälla och svära i fred. Allt för att undvika en familjekonflikt. Hon planerar en resa till Frankrike vilket inte är direkt populärt hos Pratt, men Denker är glad.

En konflikt med Larry Greys fästmö är Violet dock laddad för och hon förklarar med all önskvärd tydlighet hur otrevlig Larry varit mot Isobel och hur förnedrande det skulle kunna bli att vara hans gäst på bröllopet. Det framkommer sedan att inbjudan och önskan om giftemål mellan lord Morton och Isobel och någon som kan ta hand om den gamle. Det finns inga helt goda människor och miss Cruikshank är en lurig dam.

Violet reser, eller flyr och den enda som får information om var hon befinner sig är Tom, som hon anser är den förnuftigaste av dem. Spännande utveckling i deras relation.

Många säljer sina hus i London och under en middag diskuterar familjen boende. Folk vill inte ha stora palats, säger Tom, medan Cora vill sälja i London och behålla Downton.

Dags för biltävlingoch Edith tar med sig sin redaktör Laura Edmunds. Lämplig för Tom? När Robert berättar att han tycker att hon är modig och bra påpekar Cora att han äntligen blivit en del av samtiden. Det är väl dit familjen är på väg mer eller mindre.

Loppet börjar med en löptur till bilarna. Mary är supernervös och det är utan tvekan fint. Hon förstår inte riktigt vad förarna får ut av loppet, men det gör utan tvekan Tom. Talbot och hans stallkamrat slåss om titeln och Mary är sjukt nervös. Vi hör en krasch och alla springer mot bilarna. Det är Charlies bil som brinner och Talbot kan knappt hållas från bilen. Han har så dåligt samvete för att han hackade på honom, pressade honom.

Middagen efter blir en dyster historia. Talbot ringer och säger att han måste få besked från Mary. Hon säger nej, klarar inte att han tävlar och vill inte att han slutar. Tom försöker få henne att våga. Att förstå att hon träffat den rätte.

Edith vågar. Det är bra. Vågar gör också Pelham och  han friar, vilket betyder att Edith måste berätta om Marigold. Typ. Hon berättar att hon vill ta med henne, men inte varför. Svaret dröjer från Edith, jag hoppas på ett ja.

Väl hemma får familjen veta att Violet rest i väg. Isobel kommer med ett brev och Spratt med en present. En hundvalp. Så gulligt så.

Så, nu återstår endast ett avsnitt. Sorgligt.

Dagens dam i december del 5

Skärmklipp 2015-12-04 17.18.22

Idag blir det en akademisk idol, som också verkar vara ovanligt mänsklig och definitivt är ovanligt rolig för att vara professor. Damen i fråga är Yvonne Hirdman, som jag lyssnade på senast under årets Bokmässa och som följt mig länge nu.

Hirdman har varit professor i Historia vid Göteborgs Universitet, “inte för att jag ville ha det jävla jobbet”, var hur hon uttryckte sig under Bokmässan (med reservation för mitt minne, men ungefär så). Kvinnohistoria var, absurt nog, stort på just Göteborgs Universitet, men en i alla fall då, sjukt konservativ historisk institution. Jag pratade snabbt med henne under signeringen av boken När jag var ung och berättade om hur misstrodd jag blev (eller upplevde att jag blev) då jag skrev både B- och C-uppsats i historia med genusperspektiv. Hon skrattade gott och var inte det minsta överraskad.

Just Hirdmans genusteorier är kanske det som påverkat mig mest. Det tog ganska lång tid innan jag kallade mig feminist, men just de här teorierna tillsammans med Simone de Beauvoirs Det andra könet gav mig bra argument till varför det är en självklarhet att använda just det ordet och inget annat.

Yvonne Hirdman är frispråkig och kunnig. Hon tar plats och gör det med en självklarhet som jag älskar. En av mina största förebilder helt klart och i jul måste jag få tummen ur att läsa senaste boken.

 

yvonne-hirdman_3

Foto: Lotta Törnroth

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: