Dag: 27 september, 2015

Om bokmässan – en enkät

Försöker sammanfatta årets Bokmässa i enkätform, då jag inser att allt annat riskerar att bli en roman. Häng gärna på om du vill!

Årets tema: Den röda tråden mellan många av mina seminarier blev gränsen mellan fiktion och självbiografi, hur autofiktion egentligen fungerar och vad som egentligen är sant.

Årets bästa: Årets seminarier var bra överlag, men frågan är om inte det med Jessica Schiefauer, Lisa Bjärbo, Salla Simukka och Marta Söderberg om mörker i ungdomsböcker var bäst.

Årets tårar: Jag grät en skvätt under seminariet med bland andra Lilian Thuram och Soraya Post.

Årets roligaste: Skrattat har jag också gjort en hel del, men seminariet med Guadalupe Nettel och Milena Busquets, modererat av Sonja Schwarzenberger var väldigt underhållande.

Årets stjärna: Det var inte lika många gigantiska namn på årets mässa. Ingen Caitlin Moran, ingen Sofi Oksanen. För mig var årets stjärna Jonas Hassen Khemiri och jag grämer mig över att böckerna tog slut vid signeringen, så att jag inte fick någon.

Årets möte: Det var riktigt roligt (och inte så lite läskigt) att få intervjua kinesiska författaren Xiaolu Guo, aktuell med fina Jag är Kina.

Årets fynd: Måste ha varit en mycket praktisk, ganska fin och riktigt billig datorväska. som jag köpte i burdes monter.

Årets skarpaste: Jag hade kunnat skriva Yvonne Hirdman på alla punkter, men årets skarpaste är hon utan större konkurrens (möjligen kan Lilian Thuram aspirera på titeln). Att lyssna på Yvonne Hirdman och faktiskt få prata lite historia, genus och Göteborgs Universitets historiska fakultet med henne var en av mässans höjdpunkter. En stor idol och förebild.

Årets mysigaste: Mysigast var alla mingel, middagar och möten.

Årets sötaste: Utan tvekan den yngre falangen på fantasyminglet, som verkligen var starstruck.

Årets hoppsan: Kanske borde jag inte sagt till Mats Strandberg att han kan vänta sig ett inlägg om sin nya bok och att den troligen är kass om det inte gjorts om några veckor, men mest pinsamt var ändå när Kattis Ahlström gjorde en kungen och frågade Mhairi McFarlane om det var hennes första besök i Stockholm och om hon tyckte om staden.

Årets äntligen: Efter många år fick jag äntligen säga hej till Rebecka Edgren Aldén IRL. Snabbt, men trevligt.

 

Hur var din Bokmässa?

Chickit och feminism

Mhairi McFarlane ville inte skriva klassisk chiclit om vikt, shopping och maxade kreditkort, utan något annat som faktiskt handlar om “riktiga” kvinnor med “riktiga” förhållanden. Målet är att det ska bli mer allmänmänskligt än litteratur endast för kvinnor. Manliga vänner är en viktig del till exempel. 

McFarlane talar om hur hon, som kvinna 30+, har många vänner som separerar och skiljer sig. Snart kommer det inte ses som självklart att en kvinna i 40-50-årsåldern är gift. Berättelser om kvinnor kan därför inte bara handla om att få en man, eller gifta sig. 

Är hennes böcker feministiska?, frågar Kattis Ahlström och svaret blir ungefär “det hoppas jag verkligen”. McFarlane talar om hur t.ex. Caitlin Moran bidragit till att den feministiska debatten blivit aktiv. 

Angående humorn i böckerna, så var första utkastet inte alls lika fullt av humor, vilket hennes mamma påpekade. Varför är boken inte rolig, du är ju rolig. Och jo, när hon väl började våga skriva roligt fnissade hon själv åt det hon skrev. Då blev hon mer sig själv, vilket McFarlane påpekar är det viktigaste. Nu skäms hon inte över att hon skriver chiclit, vilket hon på vissa sätt gjorde inledningsvis. Nu vill hon snarare förändra genren inifrån. 

PS Göteborgare gillar inte Kattis Ahlström lika mycket efter att hon frågat McFarlane om det är första gången hon är i Stockholm och om hon gillar staden, varvid publiken fräser “Vi är i Göteborg”. Klassiskt kungligt misstag. ? DS

  

  

Tystnadens triumf

  
Ungern är ett av temaländerna i år, vilket skapat en del debatt här. Det finns däremot ingen aktiv mediedebatt i Ungern sedan de nya medielagarna infördes 2011, menar Gabriel Byström. Mycket handlar om en självcensur och en rädsla för att mista sitt jobb. 

Att EU inte reagerar mer på Fidesz menar Byström är mycket märkligt. Liksom att partiet ingår i den konservativa och kristdemokratiska gruppen, där ingen press sätts mot dem offentligt. Däremot kommer kritik från den liberala gruppen, som menar att de icke-demokratiska strömningarna måste bekämpas. 

Byström påpekar att Putins retorik om att Europas gränser inte är korrekta också finns i Ungern. Vissa gränser ser inte ut som före första världskriget och de är inte helt givna. Synen att vi i väst aldrig kan förstå den ungerska historien och landets lidande gör att den ungerska retoriken och politiken handlar om att EU och Europs är något ont. Orban vill återta den nationella styrkan och har varit skicklig i att ena befolkningen mot gemensamma fiender, som förutom EU är t.ex. romer, judar och homosexuella, som av Jobbik helt avhumaniserade. Det fascistiska Jobbik är nu största partiet enligt opinionsundersökningar. SD ser till exempel Ungern som ett förebildsland, som lyckats skapa ett fascistiskt land inom EU. 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: