Men kanske ändå

etnocentri´sm, benägenhet eller tendens att se sin egen kultur som central samt att bedöma eller tolka andra kulturer med utgångspunkt i premisser och värdesystem formade i det egna kultursystemet. (NE)

Jag inser att jag alltid drar könskortet. Att det kan bli tröttsamt och därför få motsatt effekt. Kommenterade till exempel just en topp-10-lista av bra album som en kollega delade på Facebook, men bara manliga artister och fick en med tio kvinnor som svar. Min poäng? Att det kanske inte alltid behöver vara exakt rättvist. Att det kanske inte kan vara det. Men att de tio kvinnorna kanske kan få synas redan i första omgången. Som när det kommer till Nobelpriset. Kanske kan kvinnorna lite oftare bli de som faktiskt står främst. Att de som gör urvalet lyfter blicken lite. Utan påminnelse.

Trots detta inser jag också att det inte är Patrick Modianos fel att världen ser ut som den gör. Jag blir mer och mer sugen på att utforska hans författarskap. Får fråga franske svågern och boktips ikväll. Ännu mer sugen blir jag på att befinna mig i Paris när jag läser. Går det att lösa tro? Tills dess får jag ta en litterär vandring i sällskap av årets nobelpristagare.

Förresten måste jag tacka Kristoffer Leandoer för inspiration. Han har verkligen lyckats sälja in Modiano, först genom sitt boktips på Kulturkollo och senare genom sin fina text i Svenska Dagbladet.

För övrigt är jag väldigt glad över att Malala Yousafzai är årets fredspristagare och faktiskt lika glad över att människor som Kailash Satyarthi lyfts fram.

 

1 reaktion på ”Men kanske ändå”

  1. Jag har precis upptäckt Kristoffer Leandoer och jag är helt salig. Läste klart “September” i veckan är och mäkta imponerad – om Modiano påminner det minsta om Leandoer så är jag på. Angående den sorgliga könsfördelningen finns det nog bara en sak att säga – vi har väldigt långt kvar att gå. Tyvärr.

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: