Dag: 31 augusti, 2014

En bokcirkelenkät

Kulturkollo bjuder vi idag på en bokcirkelenkät och här finns mina svar:

1. Är du med i en bokcirkel? Varför?

Jag är med i två bokcirklar. Bokbubblarna, där vi läser ordentligt och dissekerar det lästa. Och Bokbruttorna, som är vad Carolina definierar som en väncirkel. Vi ses på restaurang och avhandlar en del om böcker, men också mycket annat. Varför? För att jag gillar att prata om läsning och träffa vänner. Kombon är riktigt bra.

2. Har du diskuterat böcker med andra utan att vara med i en regelrätt bokcirkel?

Ja, det är väl det vi gör inom bokbloggarsfären tänker jag. Vi träffas också ibland och pratar böcker på jobbet. Främst är det skolbibliotekarien som tipsar, någon gång med hjälp av mig. Nu när han slutat har jag lovat att ta över och då gärna tillsammans med nya skolbibliotekarien, som jag hoppas dyker upp snart.

3. Vilken är den bästa boken du cirklat om?

Svårt, men en bok vi pratade mycket kring i Bokbubblarna var Hatties liv av Ayana Mathis, som jag när jag läste den tyckte var okej men inte mer, men som växte något enormt under samtalet.

4. Vilken bok var inte alls bra att cirkla om?

Att cirkla om Christian Gidlunds I kroppen min, som vi gjorde i GP:s bokcirkel, var tämligen meningslöst. En fantastisk bok, men vad säger man mer än att den var fin och att det är hemskt att en ung människa dör?

5. Bästa tilltugget till boksamtal?

Det funkar lika bra med kaffe och macka i Bokbubblarna, som restaurangmat och vin med Bokbruttorna. Det gäller dock att välja en lugn miljö om man ska cirkla på lokal, annars är det tämligen meningslöst.

6. Och bästa drycken?

Det är rätt kul att dricka bubbel och prata böcker, men fokus i diskussionen blir inte alltid kring böcker då, vilket snarare har att göra med att vi i Bokbruttorna varit vänner länge och ses för sällan, än att vi dricker bubbel å andra sidan.

7. Vilken bok skulle du vilja bokcirkla om på Kulturkollo?

Jag skulle vilja cirkla om fler klassiker, likt Maken. Kanske Den allvarsamma leken, som är en favorit.

Tragiskt om ett ersättningsbarn

nattbroromslag_300dpi

Jakob fyller snart tio år. Han föddes lite drygt nio månader efter att hans bror Jakob dog, tio år gammal. På nätterna kommer brodern till honom och ibland vet inte Jakob om de är två personer eller en. Hans mamma verkar inte heller veta alltid. Vi vet att den förste Jakob dog och anar att den nye Jakob blivit totalt överbeskyddad av mamman som inte vill förlora sin son en gång till.

Hos sin pianolärare (som också var den förste Jakobs pianolärare) träffar den andre Jakob Miranda och de blir vänner. Mirandra lär honom att faktiskt våga ta några risker, om än väldigt små. Den andre Jakob är rädd för att dö. Det är en mpnad kvar tills han fyller tio.

Joanna Hellgrens grafiska roman Min nattbror är otroligt gripande. De två bröderna som aldrig träffats, lever ändå samma liv. Deras mamma lever för dem och pappan har flytt. Han tyckte säkert, som jag, att det var obehagligt när ett barn ersattes av ett annat med samma namn. Hellgrens illustrationer är enkla och effektfulla. De ger en extra dimension till texten och det är så en riktigt bra grafisk roman ska vara. Jag blir berörd, lite ledsen, men också upprymd, ty helt nattsvart är det inte.

Det finns en mängd olika trådar i boken och den väcker en hel del frågor. Som mamma tänker jag självklart på hur fruktansvärt det skulle vara att förlora ett barn och hur naturligt det egentligen är att överbeskydda det barn som finns kvar. Men att döpa ett andra barn till samma namn som det som dött är mer makabert än något annat. Stackars lille Jakob, som inte får vara en egen person. Stackars mamma, som inte har något annat kvar att leva för och som måste vara livrädd att förlora en son till. Och stackars pappa som förträngt båda sina barn.

 

%d bloggare gillar detta: