Dag: 22 mars, 2013

Achebe visade mig Biafra

När jag var liten talades det om Biafrabarn och då menade man svältande afrikanska barn med svullen mage. Konstigt egentligen då Biafra inte ens existerade längre som landdå jag föddes. Mina kunskaper om landet som utropade sig självständigt 1967 och åter införlivades i Nigeria 1970 är begränsade, men det jag vet kan jag tacka Chinua Achebe och Chimamanda Ngozi Adichie för. Han berättar igbofolkets historia.

Chinua Achebe tecknar i Allt går sönder  ett samhälles förändring efter koloniseringen och ett folks kamp för att få ett eget land. En mycket, mycket bra bok. Achebe kallades “den afrikanska litteraturens fader” och nämndes ofta i nobelprissammanhang. Tyvärr fick Chinua Achebe aldrig det Nobelpris många önskade honom. Jag tror och hoppas dock att hans böcker lever länge, länge. Achebe själv gör det nämligen inte. Han avled igår i Boston 82 år gammal.

Själva Biafrakriget handlar Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol om och hon är en av de som försvarade Achebe då hans memoarer There was a country skapade rabalder då den kom ut 2012. Att etnicitet fortfarande spelar en stor roll i Nigeria framgår tydligt i hennes artikel här.

Nigeria är ett spännande land med en komplex historia. Jag läser gärna There was a country och mer än gärna Achebes yngre kollegas nya bok Americanah.

 

 

En charmig historia

Läser just nu

Det är i början av januari 1998 och en elvaårig pojke får säga adjö till det liv han hittills känt, då hans föräldrar berättar att de ska separera. Han ber vädrets makter om hjälp och tror sig locka fram en isstorm som lamslår Quebec.

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten är Pierre Szalowskis debutbok från 2007, som nyss getts ut på svenska av favoritförlaget [sekwa]. En otroligt charmig historia om människor som bott i samma hus länge, men aldrig mötts på riktigt. En isstorm och ett strömavbrott gör att nya vänskapsband knyts.

Vi får träffa Alex, stor och stark kompis till den elvaårige huvudpersonen, hans pappa Alexis som är saknar sin fru och blivit både elak och bitter av detta, ett homosexuellt par som knappt vågar lämna sin lägenhet, en strippa som bara vill bli älskad och en rysk forskare vars största uppgift i livet är att se till att vattnet i hans fiskars akvarium håller 32 °C.

Och så vår elvaårige huvudperson självklart, med en mamma som bor kvar och en pappa som flyr till stugan. En elvaåring som inte vill något annat än att hans föräldrar ska älska varandra igen.

Szalowski har skrivit en fantastisk kollektivroman befolkad av udda, men definitivt älskansvärda figurer. Språket är enkelt och rättfram, med en klurighet som bidrar till dess charm. Jag fnissar högt åt det absurda och njuter av de oväntade språkliga vändningarna. Men mest av allt blir jag kär i de tilltufsade huvudpersonerna.

Men det som börjar i franskt charm slutar tyvärr i amerikansk svulstighet. Fiskar ändrar riktning i kallt vatten är tyvärr ca 20 sidor för lång. Det blir lite väl smörigt till slut, vilket gör att det inte blir toppbetyg för denna annars mycket fina roman. Det är synd att Szalowski inte avslutar historien då den är på topp. Allt behöver inte knytas ihop. Ibland är några lätt lösa trådar att föredra.

Trots detta är Fiskar ändrar riktning i kallt vatten en både bra och läsvärd bok. En historia som måste få även den mest hårdhudade att le. Det är helt klart en perfekt bok att locka fram läslusten med.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: