Achebe visade mig Biafra

När jag var liten talades det om Biafrabarn och då menade man svältande afrikanska barn med svullen mage. Konstigt egentligen då Biafra inte ens existerade längre som landdå jag föddes. Mina kunskaper om landet som utropade sig självständigt 1967 och åter införlivades i Nigeria 1970 är begränsade, men det jag vet kan jag tacka Chinua Achebe och Chimamanda Ngozi Adichie för. Han berättar igbofolkets historia.

Chinua Achebe tecknar i Allt går sönder  ett samhälles förändring efter koloniseringen och ett folks kamp för att få ett eget land. En mycket, mycket bra bok. Achebe kallades “den afrikanska litteraturens fader” och nämndes ofta i nobelprissammanhang. Tyvärr fick Chinua Achebe aldrig det Nobelpris många önskade honom. Jag tror och hoppas dock att hans böcker lever länge, länge. Achebe själv gör det nämligen inte. Han avled igår i Boston 82 år gammal.

Själva Biafrakriget handlar Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol om och hon är en av de som försvarade Achebe då hans memoarer There was a country skapade rabalder då den kom ut 2012. Att etnicitet fortfarande spelar en stor roll i Nigeria framgår tydligt i hennes artikel här.

Nigeria är ett spännande land med en komplex historia. Jag läser gärna There was a country och mer än gärna Achebes yngre kollegas nya bok Americanah.

 

 

9 reaktioner på ”Achebe visade mig Biafra”

  1. Jag tror att framförallt hans bok “Allt går sönder” kommer att tillhöra världslitteraturens klassiker och leva kvar långt framöver. Kom i kontakt med denna bok som kurslitteratur när jag en läste en delkurs svenska som andraspråk förra hösten.

  2. Tyckte mycket om Allt går sönder och slukar allt jag får tag i av Chimamanda Ngozi Adichie. En annan nigeriansk författare, Flora Nwapa, har jag hört mycket gott om. Har du läst henne?

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: