Dag: 25 augusti, 2012

Lite för mycket av det goda

Jag har drabbats av precis det Jonas Thente är rädd för. Vill skriva en myssnäll recension av boken Rosengädda nästa, då jag är så himla förtjust i Emma Hamberg. Jag gillade hennes förra bok Baddaren väldigt mycket och Rosengädda nästa är på många sätt lite lik den, men skruvad en fem, sex varv till. Personerna är älskansvärda i sin bisarrhet, men de är lite väl udda för att de ska kännas trovärdiga. Det blir lite för mycket Hundraåringen över det hela. Faktum är att gänget till och med drar på roadtrip en gammal handikappbuss fylld med djur. Inte min grej, men säkert en bok som många kan gilla för att den är så trevlig.

Nu ska jag inte påstå att jag inte tycker om den alls, för det finns delar som får mig att småle. Jag tycker speciellt mycket om trettonåriga Bror som lurar sina föräldrar att han ska på seglarläger en månad och därför inte kan åka med dem till USA. Istället hoppas han att de ska hitta tillbaka till varandra om de får lite tid själva. Även Bror är riktigt udda i sina kostymer och med sitt mycket lillgamla sätt, men han når ändå mitt hjärta. Dessutom är han en tvättäkta frankofil och sådant gillas alltid.

Det finns inget seglarläger. Istället åker Bror till Stockholm och bor hos den minst sagt excentriska djurälskaren Jane. En person jag inte har lika lätt att ta till min. Hon förblir på många sätt en absurd skugga med ekorrar i sin bh.

Ännu en stukad figur hittar till Jane, nämligen Tessan, som lämnar en tråkig man och ett lika tråkigt jobb för att bege sig till huvudstaden. Hon är okej, någon jag kan tänka mig att följa vidare i fler böcker. Det kan bli något av henne, trots att hon kanske inte hinner utvecklas riktigt så mycket som jag skulle önska i denna första bok i en planerad trilogi.

Så vad ska jag säga? Emma Hamberg har varit bättre, men Rosengädda nästa är inte tråkig, snarare lite för lite tråkig. Det blir lite för annorlunda och för udda. Kanske sätter sig figurerna i kommande böcker, men än så länge är jag tyvärr inte jätteimponerad.

Bokmässepepp del 4: Christin Ljungqvist

Foto: Ola Kjelbye

När jag blev bjuden på Gilla Böckers releasefest för Christin Ljungqvists bok Kaninhjärta blev jag först väldigt glad för att det hände något kul i Göteborg, men också nervös för att gå dit, då jag inte kände att boken var någonting för mig. Men jag gick dit och föll för den glada debutanten och det faktum att boken är full av Kent-citat. Klart jag var tvungen att läsa och mot alla odds älskade jag verkligen det jag läste. Det finns inte ord för att beskriva denna totalt annorlunda och unika bok. Den måste läsas. Nu förstår ni säkert varför jag är glad över att författaren till en av vårens höjdpunkter finns med i min uppladdning inför mässan.

Du debuterade i våras med boken Kaninhjärta. Kan du berätta om den?

Kaninhjärta handlar om tvillingarna Mary och Anne som tjuvar sin pappas lägenhet en bit av sitt sommarlov, då han är i Thailand med sin nya tjej. Tvillingarna hamnar mitt i sökandet av en försvunnen liten flicka, och de är särskilda, de fungerar som ett medium tillsammans, Mary är ett så kallat fysiskt medium och Anne är klärvoajant. När jag skulle skriva boken var jag precis på väg att skriva en annan, men Kaninhjärta drog som ingenting förut, jag fick en ingivelse, kan man säga. En av de första, och starkaste, inre bilderna jag fick av systrarna var när de står på golvet i Marys rum och dansar till en Kent-låt, jag kunde inte bli av med bilden, eller känslan av att jag borde satsa, så jag satte mig ner och skrev.

När får vi läsa en ny bok av dig?

Det här med bok två blir nästan ett slags fenomen. När jag skrev Kaninhjärta var jag kvar i min kampanda, jag stångades på förlagen och lobbade hårt, full av tvivel och självförtroende i en märklig blandning. Nu har jag fått ett förlag, och läsare, och plötsligt förföljs jag av förväntningar. Det har varit en ny slags erfarenhet, den att prestera under press. Men jag klarade det. Förlaget meddelade alldeles nyss att mitt nästa manus ska bli bok, och om allt går som planerat släpps den ett år efter Kaninhjärta. Ren jäkla lycka, ska jag säga dig.

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. 
Vad har du för planer för årets mässa?

Oh, jag har massor av planer! Det blir montermingel och förlagsmiddag på torsdag, Unga Scenen med Amanda Hellberg på fredag kl. 17 och bokbloggarmingel på lördag, jag tror det är i Bonniermontern (?). Utöver detta är den stora planen; närvaro. Jag ska vara DÄR.

Det här är din första bokmässa som författare och jag kan inte låta bli att ställa den klassiska frågan: Hur känns det?

Väldigt konstigt. Nya tankar poppar upp i huvudet på mig hela tiden, som idag; tänk, om någon faktiskt kommer fram till mig och säger att hen gillar min bok, bara SÅ? Det skulle vara fint. Eller tänk, att jag får gå BACKSTAGE nu, och äta min lunch med massa KÄNDISAR. Eller tänk, att jag kommer få träffa Ada och Anna igen, och Lina, och Jenny, och alla mina fina förlagskollegor! Det bara snurrar.

Vilken författare vill du själv lyssna till?

Den här Bokmässan blir konstig på många sätt, jag är där i egenskap av författare för första gången, därför kommer jag göra det mesta spontant. Jag har mitt lilla körschema, i övrigt har jag faktiskt inte bestämt mig, just för att jag ska få tid att verkligen känna in och uppleva, och göra det som faller mig in. Men det hade varit roligt att se Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, och Amanda Hellberg, och Simona Ahrnstedt, och se vad de har att säga.

Vilken monter missar du inte?

Gilla Böckers! Haha! Sedan gillar jag att gå runt i storförlagens montrar och spana efter kända ansikten, och jag tänker leta reda på mina bloggkollegor, de jag nu lyckas hitta!

Årets tema är Norden. Vilken är din nordiska favoritförfattare?

Astrid Lindgren. Vilken röst hon hade! Jag önskar jag hade hunnit träffa henne. Kanske måste jag säga en levande också? Therése Söderlind! Jag gillade hennes debut, Norrlands svårmod, just för den unika rösten och den smärtsamma, samtidigt fina berättelsen. Sedan ska nämnas att jag är en kräsen, och otålig, läsare.

Vad har du för råd till den som besöker mässan för första gången?

Försök ta det lugnt, ha kanske en viktig grej du vill göra, eller två, för mässan tar musten ur en, alla ljud och rörelser, bara det blir liksom en hel upplevelse i sig. Sedan är det bara att lära av framgångar och misstag. Och passa på att få dina favoritböcker signerade! Så klart.

 

Bra tips och en härlig beskrivning av hur det känns att vara på Bokmässan som författare för första gången. När jag har varit på läromedelskvällar om pratat om min bok har det varit som om jag leker författare. Jag hör min röst, ser boken, men fattar inte riktigt hur jag hör ihop med dessa två saker. Kanske är det så det känns för debutanterna på mässan?

%d bloggare gillar detta: