Annie har två barn, en son och en dotter. Hennes man dog tidigt, men nu finns en ny man i hennes liv. Han heter Julian och snart ska de gifta sig. Allt borde vara frid och fröjd i den nya familjen, men när är livet egentligen okomplicerat?
Det är Julian som berättar historien för oss. Han berättar om kärleken till Annie, om hur de möttes, blev kära och förlovade sig. Han berättar om hur hans liv förändrats och hur hans rastlöshet försvunnit. Han berättar om barnen, om Rachel som är så lite och så lätt att älska och om Dan som gör det hela lite svårare.
En dag försvinner Dan. Han går till skolan, cyklar ifrån den vid skoldagens slut och förvinner sedan spårlöst. Den tolvårige pojken med ett D tatuerat på handen blir efterlyst, men polisen har inga spår.
Att förlora ett barn måste vara det värsta som kan hända. Annie tappar allt och går djupt in i en depression. För Julian är det som om han förlorar henne också. Dans rum står kvar, Annie köper presenter till honom vid jul och födelsedag, han är alltid närvarande i allt hon gör. Självklart är det så. Det går inte att glömma och gå vidare när det inte finns några svar. Hon hoppas självklart att han ska stiga in genom dörren en dag som om ingenting har hänt.
Boken börjar med kapitel 26 och därefter sker en nedräkning till kapitel 1. Jag har lite svårt att förstå tanken med greppet, då historien berättas ganska kronologiskt från försvinnandet, till återkomsten. Säkerligen har Rebecca Frayn någon tanke med att presentera historien baklänges och framlänges med en gång, men mig går den helt förbi. Någon som har en smart tolkning?
Deceptions av Rebecca Frey är en välskriven och gripande historia. Inte fantastisk, men mycket, mycket bra. En perfekt sträckläsarbok att sluka under en lång och ledig dag. Det är fascinerande och fruktansvärt att följa familjens sorg efter att ha förlorat ett barn. Annie ger aldrig upp hoppet om att få återse sin son, trots att dagarna, veckorna, månaderna och slutligen åren går. Det är hjärtskärande att läsa om hennes kamp för att få återse Dan.
Rebecca Frayn har också skrivit One life och den läser jag gärna.
Hittar i biblioteksdatabasen! Klick!
Läs inte för noga på baksidan, lite väl mycket spoilers kan jag tycka.
Usch för sånt! Har petat på en hundra gånger på jobbet men minns för tillfället inte baksidan så jag ska försöka låta den vara. Är i övrigt en notorisk baksidesläsare!
Ska läsa asap (men skippar att läsa baksidestexten)!
Har du förresten läst The Condition av Jennifer Haigh? En annan sån där litterär bladvändare som jag tyckte hemskt mycket om. Dessutom: ett beach house! Såg på Twitter att hon skrivit en ny bok, det måste jag kolla upp. Är hemskt förtjust i amerikanska kvinnliga författare som skriver skickligt om traumatiska händelser, gärna inom familjen. Typ Jodi Picoult fast aningen mer litterärt. Deceptions låter som en sådan bok.
Omg fler boktips. Tack för det!