Dag: 11 maj, 2011

En fin liten bok om livet

Jag har läst flera böcker där någon spelar cello det sista konstigt nog. Petra i Jag tror att jag älskar dig och nu Mia i underbara Om jag stannar av Gayle Forman.

Mia, stackars, stackars Mia som ligger på sjukhusets intensivvårdsavdelning efter en olycka. Hon är med i handlingen, men ändå inte. Finns på sjukhuset, går omkring och iakttar de sörjande, men ligger samtidigt i sjukhussängen och kämpar för livet. Eller gör hon det? När hon inser att pappa, mamma och lillebror inte längre finns. Kämpar hon då? Vill hon stanna kvar?

Kvar finns Adam, den rockiga pojkvännen som älskar henne trots eller tack vare hennes cello. Punkaren och cellisten. Tuffingen och tönten. Eller bara Mia och Adam. Nu sitter Adam på sjukhuset och hoppas att Mia ska stanna kvar.

Kim, den bästa vännen. De som först avskydde varandra och som nu är bästa vänner. De två udda. De två originalen. Kim som önskar mer än allt annat att Mia ska stanna.

Sjukhuset är fullt av människor som älskar Mia. Hon har många skäl att stanna kvar. Parallellt med det dygn vi följer Mia på sjukhuset får vi historien om hennes liv. Livet tillsammans med mamma och pappa, de rockiga och coola föräldrarna och livet med lilla lillebror. Teddy med de blonda lockarna. Vi får veta hur deras liv var. Sedan får vi veta att de sätter sig i bilen. Att de kör iväg. Att något händer.

Det här är en helt fantastisk bok. Svår att skriva om för att göra den rättvisa. Det är en bok om ett dygn på ett sjukhus, men också en bok om så mycket mer. Om livet, om kärleken, om föräldrar, om musik, om tonåringar, om barnbarn och om sorg. Om hur man kan leva med sorgen. Om man vill stanna trots sorgen.

Det är så bra, så varmt, så gripande, så charmigt, så sorgligt. Och vet du vad det bästa är? Det finns en bok till.

 

Boken är en recensionsbok från Ponto Pocket.

Bokgeografi Turkiet

Jag var helt säker på att vi redan varit i Turkiet på vår resa, men det hade vi tydligen inte. Hög tid att dra dit alltså. Vi var där sommaren 2007 och hade två härliga veckor. Jag åker gärna tillbaka och denna gång mer “på riktigt” och inte bara en hotellsemester med två små barn. Istanbul skulle jag till exempel gärna besöka.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Turkiet eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag har bara läst första boken av Barbara Nadel om den buttre, storrökande kommissarien Çetin Ikmen. Belassars dotter heter den, utspelar sig i Istanbul och är riktigt bra. Borde alltså läsa mer om honom helt klart.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Turkiet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag har bara läst Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal, men det är en  bok som stannat kvar. Andra delen hade vi hemma, men det räckte att maken läste den för att den skulle falla ihop i sina beståndsdelar. Får med andra ord dra till biblioteket och låna den istället.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Turkiet, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har inte läst något av Orhan Pamuk ännu. Det är dock en författare jag både vill och borde läsa något av. Mest lockar Snö som verkar vara något av en älska- eller hatabok. Är det en bra bok att börja med, eller finns det bättre?

 

Nu är det din tur. Svara i en kommentar eller i din blogg. Lämna en kommentar och/eller länka hit så att vi alla kan hitta till ditt inlägg.

Några lysande ungdomsböcker

Jag betar av Lyrans bästalista steg för steg och idag har turen kommit till ungdomsböckerna. Den bästa, eller snarare de bästa, för att bara välja en är självklart helt omöjligt. Det finns ungdomsböcker som jag läste och älskade som ung. Böcker som jag läste om och om igen tills jag nästan kunde dem utantill. Sedan finns det böcker skrivna för unga som jag älskat som vuxen. Jag tycker att alla vuxna skulle läsa en ungdomsbok lite då och då. Risken är annars att vi missar en hel rad pärlor.

Som ung absolut älskade jag Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. En fantastisk bok om Will som kommer till den bistre Mister Tom som krigsbarn under andra världskriget. Få böcker har berört mig så mycket och jag läser om den ibland fortfarande.

Nyare, men minst lika fina är Sonya Sones prosalyrikböcker What my mother doesn’t know och What my girlfriend doesn’t know. I böckerna berättar först Sophie och därefter Robin om hur de blir tillsammans mot alla odds och vad som händer sedan.

Vilken är din favorit bland ungdomsböcker?

 

%d bloggare gillar detta: