Dag: 5 mars, 2011

Februariläsning

16 lästa böcker i februari och av väldigt varierande slag. Alla har fått ett inlägg i bloggen, förutom de två böckerna om sociala medier som får vänta tills jag läst en tredje bok som jag tänker jämföra med dem.

  1. The Slap, Christos Tsiolkas. Väldigt bra om en betydelsefull örfil.*
  2. Kafka på stranden, Haruki Murakami. Helt galet absurd, men väldigt bra.
  3. Sister, Rosamund Lupton. Bra och spännande om jakten på sanningen.*
  4. Jaktsäsong, Mats Strandberg. Bra, men typisk debutbok.
  5. Sommaren hon återvände, Kristin Hannah. Ingen höjdare direkt.
  6. Tidsresenärens hustru, Audrey Niffenegger. Bra och annorlunda om en jobbig åkomma.*
  7. Men from the boys, Tony Parsons. Kul att återse Harry och tonåringen Pat.
  8. Ministermordet, Gretelise Holm. Lättläst och bra deckare.
  9. Den utstötte, Sadie Jones. Bra, annorlunda och nattsvart.*
  10. The Undomestic Goddess, Sophie Kinsella. Underhållande om att förändra sitt liv.
  11. Misslyckat självmord i Mölndals bro, Linda Spåman. Nattsvart serieroman om ett självmord.*
  12. Fara vill, Elin Ruuth. Vacker, rolig, annorlunda och ibland obegriplig.*
  13. Regnet och gräset, Pamela Jaskoviak. Diktsamling som kräver tid och omläsning.
  14. Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött, Alex Schulman. Trevande inledning men sedan växer historien om Alex och Amanda.*
  15. Sociala medier Gratis marknadsföring och opinionsbildning, Per Ström. Strukturerad, men ganska tråkig genomgång av sociala mediers möjligheter.*
  16. Politik 2.0 – konsten att använda sociala medier, Brit Stakston. Personlig och intressant om att blogga politiskt.*

Romaner: 7

Chick-lit: 3

Facklitteratur: 2

Diktsamlingar: 1

Grafisk roman: 1

Deckare: 2

På engelska: 4

Boktolvan: 2

Höjdpunkter

The Slap av Christos Tsiolkas

Kafka på stranden av Haruki Murakami

Sister av Rosamund Lupton

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger

Men from the boys av Tony Parsons

Den utstötte av Sadie Jones

Fara vill av Elin Ruuth

 

Bottennapp

Sommaren hon återvände av Kristin Hannah

 

En riktigt bra läsmånad som ni märker och det kommer att bli svårt att välja ut månadens finalist och bubblare.

 

 

Dags för nätsnurr

Jag hävdar ofta att jag har svårt att lyssna på böcker, men har funnit att en bok i öronen under en promenad fungerar ganska bra. Just nu lyssnar jag på Den röda grevinnan som är uppläst av Yvonne Hirdman själv. Jag hade först lite svårt för hennes lätt teatraliska inläsning, men har nu lyssnar snart 2h av de totalt drygt 16, och har fastnat både för boken och Hirdmans röst. Boken är ny i pocket och jag kan inte låta bli att längta efter att läsa den på riktigt också. Ögonen tar in böcker bättre än öronen.

När det gäller böcker som läses med ögonen har jag också alltid hävdat att jag aldrig kommer att läsa böcker med hjälp av en läsplatta. Allas vår Steve har fått mig att ändra mig.  Nu är förvisso iPad 2 mer än en läsplatta och den kan jag definitivt tänka mig att äga. Med en läsplatta hade jag dessutom sluppit allt bokletande i Thailand, men frågan är om det inte är smidigare att läsa en pocketbok i solstolen ändå.

På måndag kan Beate Grimsrud belönas med Sveriges Radios Romanpris, men redan i torsdags tilldelades hon norska litteraturkritikerpriset för sin roman En dåre fri. Någon som läst den och kan rekommendera den? Det skulle kunna vara en bok jag älskar om språket tilltalar mig, men handlingen lockar ärligt talat sådär.

Nobelpristagarna vill jag läsa och Patrick White, pristagaren från Australien har jag inte bekantat mig med ännu. Han tog för tolv år sedan, men är ändå aktuell med en ny bok. Låter spännande, men det är ändå lite taskigt att papperna som han ville skulle brännas nu ges ut i samband med hans 100-årsdag. Får man göra så? Frågan är också hur kvaliteten är. Kanske ska jag satsa på Voss istället.

Faktum är att jag inte heller läst något av Stephen King heller. Skräck är inte min grej, inbillar jag mig i alla fall, men däremot har jag uppskattat hans filmer i andra genrer och kanske skulle hans kommande bok om mordet på JFK vara något. Lite avskräckande är det förvisso att den planeras landa kring 10o0 sidor.

En gubbe jag läst lyrik av och vars filmer jag tyckt om är Lucas Moodysson, som intervjuas i dagens DN. Lite synd att tidningsutdelaren inte tyckte att vi behövde någon tidning idag. Även SvD ägnar en hel del utrymme åt den karismatiske Moodysson, som säger sig vara optimist och leva i ett kreativt kaos. Jag hoppas i alla fall att jag snart får möjlighet att läsa nya boken Döden & Co. med det riktigt obehagliga omslaget.

Igår på vår bokträff pratade vi om att försöka lägga in en biodate innan nästa träff. Det blir allt för sällan av att någon av oss kommer iväg på bio om man undantar filmer som Sammys äventyr och Shrek 4. Vad vi ska se? Det lutar åt Black Swan som verkligen tokhyllas. Någon som sett?

En annan film som lockar är The King’s Speech, som kammade hem flera statyetter. Bland annat fick min favorit Colin Firth en för bästa manliga huvudroll. Undra om han kommer att vara med även i den tredje filmen om Bridget Jones, som tydligen ska vara på gång?

 

Att nå lugn genom hushållsarbete

I Sophie Kinsellas bok The Undomestic Goddess, som på svenska fått den ganska löjliga titeln Karriär och köksbesvär, får vi möta Samantha Sweeting som lever för sitt jobb. Egentligen skulle man kunna säga att hon inte lever, utan jobbar. Att det är ett ganska ensamt liv visas med all önskvärd tydlighet då hon får fira sin födelsedag ensam då både hennes mamma och bror är upptagna på sina jobb. Att arbeta och göra karriär är viktigt för alla i Samanthas familj. Någon annan väg i livet existerar inte.

Samantha arbetar dag och natt för att bli den yngsta delägaren någonsin på advokatfirman där hon arbetar och jag avundas henne knappast. Ser arbetssituationen för jurister verkligen ut så här också? Tänk att leva sitt liv indelat i 10-minuters-intervall och aldrig ha en ynka minut av frihet.

Samantha gör aldrig misstag, ändå visar det sig att hon lyckats göra ett enormt sådant. Någonstans på det stökiga skrivbordet som hennes kollegor brukar pika henne för, ligger ett dokument som hon borde ha sett för länge sedan. På grund av henne riskerar en kund att förlora enorma summor pengar.

Vad göra? Samantha väljer att fly. Hon sätter sig på ett tåg och går av på en station hon inte vet namnet på. Slutligen kommer hon till ett hus och bestämmer sig för att gå in. Konstigt nog verkar husets ägare vänta på henne och de ställer en massa konstiga frågor. Samantha börjar förstå att de tror att hon söker jobb som hushållerska i huset och istället för att berätta att hon inte ens vet hur man sätter på en ugn börjar hon ljuga ihop historier om hur hon studerat för de bästa kockarna på de finaste restaurangerna. När hon får jobbet kan hon inte med att erkänna sina lögner, istället försöker hon klara av sitt nya yrke vilket visar sig vara svårare än hon trodde. Och dyrare. Samantha beställer en hel del catering och betalar andra för att tvätta och stryka, innan hon slutligen får hjälp av grannfrun att bli den perfekta hushållerskan.

Det är på samma gång en helt otrolig och väldigt förutsägbar historia Sophie Kinsella bjuder oss på, men det går ändå inte att komma ifrån att The Undomestic Goddess är en riktigt charmig bok. Jag gillar Samantha och jag tycker om att följa hennes smått otroliga väg mot ett nytt liv. Att hon är en person som aldrig backar för en utmaning är helt klart. Det påminner lite om Josephine Bornebuschs resonemang i sitt sommarprogram, där hon istället för att bli sur för att hon fick jobba som frukostansvarig istället för att skådespela bestämde sig för att göra världens bästa mackor.

Och budskapet? Vill man vara elak kan svaret bli att Sophie Kinsella vill att alla kvinnor ska bli hemmafruar då det är så kul och givande att laga mat, baka och städa, eller så kan man istället se det som en tydlig vink till alla oavsett kön att stanna upp och leva lite innan det är för sent. Jag föredrar det senare.

%d bloggare gillar detta: