Dag: 2 januari, 2011

När kvinnan inte räknas

I boken 40 piskrapp för ett par byxor berättar den sudanesiska journalisten Lubna Ahmad Al-Hussein om sin kamp för frihet.  Tillsammans med 14 andra kvinnor blev hon 2009 arresterad av sedlighetspolisen av en enda anledning -hon bar ett par byxor. Som kvinna i Sudan har du stora krav på dig att leva exakt så som landets orimliga sharialagar kräver. På männen ställs inte alls samma krav. Sedan president Omar al-Bashirs statskupp 1989 har Sudan förvandlats från ett land som höll på att utveckla en viss jämställdhet, till en diktatur där sharialagarna blir mer och mer absurda.

Lubna Ahmad Al-Husseins bok börjar med händelsen som kan ge henne 40 piskrapp i straff. Därefter beskriver hon sitt liv som kvinna i Sudan, ett land som varit och är hårt drabbat av krig och konflikter. Vi får sedan följa Lubnas liv genom korta nedslag. Hon utbildar sig, med vissa hinder på vägen, till journalist.

Det är inte så att Lubna Ahmad Al-Hussein är en bitter manshaterska. Hon skyller inte på Sudans manliga befolkning, men hon ifrågasätter starkt den tolkning av islam som landets ledare själva tagit fram. Tolkningar som de flesta skulle säga är helt uppåt väggarna.

Jag känner igen berättelser om hur kvinnor lever ett begränsat liv. En av mina somaliska elever berättade att hon inte ens kunde gå på andra sidan gatan från en pojke. Det var för intimt och då ansågs hon lössläppt. En annan har bara spelat fotboll inomhus (och lyckats bli grymt duktig).

Lubna Ahmad Al-Hussein är journalist och har arbetat inom FN. Det märks på sättet hon skriver. Jag skulle här vilja tillägga ett tyvärr. Det opersonliga och kortfattade språket gör nämligen att jag inte grips så mycket av den här historien som jag borde. Allt är så sakligt beskrivet att jag har svårt att engageras helt. Dessutom inser jag att mina kunskaper om Sudan är pinsamt dåliga, vilket säkert bidrar till att läsningen försvåras.

Lubna är en så fantastiskt fascinerande och modig kvinna och hennes historia borde spridas till alla. Vi behöver nämligen få perspektiv på våra egna liv och inse att världen behöver förändras. Historien är bra och viktig det råder det ingen tvekan om. Jag önskar dock att den hade förpackats lite bättre. Oavsett språket tycker jag dock att du ska läsa den här boken.

Läs mer om vad som egentligen hände här och här.

Jag har inte köpt 165 böcker…

Jag har i år kommit upp i 80 lästa recensionsexemplar om jag räknat rätt. Det är som en tidning nästan. Jag som har lite dåligt samvete över de böcker jag fått från förlag, men inte hunnit läsa, kan släppa det. Inte konstigt heller att jag mest läst böcker på svenska som är utgivna det senaste året.

Jag har inte heller räknat in de barnböcker jag fått och skrivit om vilket säkert är ett tiotal.

Biblioteket då? Jag har blivit mycket bättre och om jag räknar ihop de böcker som jag lånat där och på jobbet blir det 35, plus minus någon titel. Där kan jag kanske bli lite bättre. Å andra sidan har jag säkert burit hem minst det dubbla och lämnat tillbaka oläst. Vem behöver ett gym?

Det där med köpstopp borde med tanke på dessa siffror varit hur enkelt som helst och faktum är att jag köpt färre böcker än tidigare. Det betyder emellertid inte att jag slutat köpa böcker. 25 ungefär, minnet är inte hundra men någonstans runt det. Att det sedan står sisådär 100 olästa böcker i hyllan talar vi inte om. Det är visserligen både fådda och köpta.

Då är vi uppe i 140 böcker, jag har fått ungefär 10 i olika bokbyten och i present. Resterande 15 får bli felmarginalen.

Tack Bokbabbel för inspirationen!

Sverige i topp

När jag började sammanställa bokåret 2010 blev jag ganska besviken på mig själv, då de svenska böckerna dominerade så stort. Samtidigt har jag faktiskt läst böcker av författare från 18 länder och det är inte så himla dåligt ändå. Nästa år vill jag dock att fler länder ska finnas representerade.

%d bloggare gillar detta: