enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: I-landsproblem

Några i-landsproblem

Bokmässan är bara några månader bort och redan nu går det att planera sitt schema med den nya appen. Till iPhone. Jag har ingen iPhone. Ett litet i-landsproblem.

Ett i-landsproblem som faktiskt blir ännu mindre med tanke på att jag har en iPad där appen fungerar riktigt bra, lite grynig när den förstoras, men det funkar. Grynigheten är också ett i-landsproblem kan tyckas.

Ett problem som dock skulle kvalificeras som ett äkta sådant är att jag inte kan dela mig. Inte heller klona mig. Det betyder att jag inte kan se alla seminarier som jag vill se. Å andra sidan hinner jag knappast läsa alla de böcker det ska hållas spännande seminarier om heller.

Många i-landsproblem blir det.

Vem behöver ett gym?

Jag läser Elizabeth Georges nya bok Denna dödens kropp som helt klart är en riktig tegelsten, att hålla den uppe någon längre stund med mina stackars armar är uteslutet. Nästan omöjlig att läsa. Jag försöker liggandes på mage, men det är inte så bekvämt. Jag hoppas att den är så bra att det är värt lite cirkuskonster.

Kul i vilket fall att återse Lynley och Havers. Förra boken var riktigt bra och jag har höga förväntningar.

Dagens i-landsproblem

Bloglovin har jag sparat alla inlägg från bra bloggar som handlar om böcker jag vill läsa. För att inte riskera att få läsningen förstörd vill jag inte läsa inläggen förrän jag själv läst boken. Det betyder att jag nu har fått en ännu längre läslista bara för att andra bloggat om bra böcker. Frågan är då hur bra det egentligen är för min redan stressade vardag att läsa bokbloggar?

På listan med böcker andra bloggat om som jag också, och ibland just därför, vill läsa finns nu:

Splitter av Charles Benoit som jag redan fått från X-publicing och definitivt ska läsa mycket snart.

Hej och tack för ingenting av Måns Gahrton

Den drunknade av Therese Boman, som förföljt mig sedan den kom ut. Får vänta till pocketutgåvan.

Regn och åska av Håkan Lindqvist som getts ut av Charlie by Kabusa.

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, som jag också lyckades missa när den kom ut.

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg, som kom ut då jag befann mig i Thailand.

Slutsatsen är ändå att jag självklart inte kan klara mig utan att läsa bokbloggar, men det är definitivt inte bra för antalet titlar på läslistan och i förlängningen inte bra varken för plånboken eller bokhyllorna här hemma. Inte heller för husfriden visar det sig ibland.

Slutsats 2 är att det finns en poäng i att faktiskt läsa böckerna när de kommer ut för att sedan kunna njuta av alla blogginlägg utan att behöva skumma och kisa.

 

 

Dagens i-landsproblem

När jag kom hem från Thailand för drygt en vecka sedan väntade sju böcker på mig. Någon dag senare hämtade jag ut en klassikerbox från Bonniers. Två paket med reaböcker har kommit och jag har burit hem ett rejält gäng biblioteksböcker.

Nu sitter jag här med alla fantastiska böcker som jag verkligen vill läsa och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Resultatet blir en lätt hysterisk duttläsning som inte leder till något annat än rätt taskiga läsupplevelser. Dags att göra en lista kanske?

Panikslagen abibliofob behöver hjälp!

Nu måste ni hjälpa mig. Jag har just börjat läsa Mord.net av Butler & Öhrlund som jag bytte till mig i förra hotellets byteshylla. Jag har läst runt 60 sidor och håller på att bli vansinnig. Det är verkligen en språklig katastrof. Personbeskrivningarna är stereotypa och dessutom inte alls integrerade i texten. Upprepningarna är många, ordvalen komiska i sitt försök att vara seriösa, dialogerna helt otroliga. Kanske det sämsta språket jag stött på i en svensk deckare och det säger en del. Liza Marklund framstår som rena nobelpristagaren i jämförelse.

Låt mig ge några exempel:

Bondi slog sig ner, vinkade till sig bartendern, beställde vin till sig och Angela van der Wijk. Han pekade mot det uppslagna programmet igen. “Det verkar bli hektiska dagar det här.”
“Ja, verkligen.” Angela läste högt:
“Konferensens syfte är att ge en bred översikt över hur den internationella brottsligheten förändrats i allt snabbare takt under de senaste åren […]”

Sedan läser hon vidare i tio rader till, Angela van der Wijk. Finns det inte något smidigare sätt att berätta vad konferensen syftar till? Och måste de kalla alla vid för- och efternamn? Okej att det är bra att vara tydlig, men det blir nästan löjligt.

Jacob, Hector och Vladimir hade av en tillfällighet hamnat vid bordet bredvid Angela van der Wijk och Silvio Bondi. Samtalet hade så småningom glidit in på mord.
“Jag läste i The Times på vägen hit att den engelska polisen har noterat en kraftig ökning av oförklarliga mord under det senaste året”, sa Jacob. “Och vi har haft en serie mord där vi inte hittar vare sig motiv eller gärningsman. Det enda gemensamma verkar vara tillvägagångssättet[…]

Och så fortsätter han i flera rader till. Vem pratar så i verkligheten och vem skulle orka lyssna på någon som gjorde det?

Svaren på monologen?

“Vad säger du?” utbrast Silvio Bondi (osv. osv.)

“Intressant att du tar upp det.” Angela van der Wijk rynkade pannan.

Och därefter kör hon en egen monolog på sisådär en halvsida, endast avbrutet av ett “Angela fortsatte”.

Men Jacob Colt kunde inte riktigt slappna av efter vad han läst i The Times och hört vad Angela van der Wijk och Silvio Bondi berättat. Många mord. Liknande mord. Samma tillvägagångssätt. Inga motiv. Inga mördare.

Och lite skoluppsats:

På kvällen gick Jacob, Hector, Vladimir, Angela och Silvio tillsammans till en indisk restaurang.

Och några sidor senare:

En timme senare träffades Jacob, Vladimir, Angela, Hector och Silvio i hotellbaren för en drink före middagen.

Och så slutligen, efter en rad rejält stereotypa sekvenser:

Nästa kväll träffades de fem kollegorna åter i hotellets bar och diskuterade dagens upplevelser över en drink. Jacob betraktade Angela van der Wijk i smyg. Han hade redan från början funnit henne attraktiv, men i kväll var hon vackrare än någonsin. Det mörka, glansiga håret svallade över axlarna och utgjorde en slående kontrast mot den vackra, åtsittande, vinröda sidenklänning hon bar.
“Nå, Angela”, sa Jacob, “hur många shoppingkassar blev det i dag?”
“Fler än jag kan få ner i resväskan i alla fall. Och innehållet i en av dem har jag faktiskt på mig, om herrarna inte lagt märke till det tidigare.”

Varför jag ens tvekar att sluta läsa? Jag har en bok kvar förutom Mord.net och byteshyllan på det här hotellet innehåller bara böcker på finska och tyska. Dessurom finns det ett men, historien om själva brottet verkar intressant. Frågan är dock om intrigen är så bra att jag glömmer bort det minst sagt taffliga språket?

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: