Tag Archives: gästbloggare

Edvin skriver om Farsta fritt fall

  By enligt O | 2012/02/16 - 08:24 | Bokaktiviteter
1 Comment
Jag har läst Ulrika Lidbos Decembergatans hungriga vargar och Farsta fritt fall står i hyllan.  I väntan på att jag ska läsa den, får ni ta del av Edvins tankar. 
Farsta fritt fallär en tonårs bok författad av Ulrika Lidbo. Boken är skriven så att man får leva med dom, känna deras känslor och får vara med om hur dom kämpar för att det ska funka i deras tonårsliv. Handlingen utspelar sig i Farsta i Stockholm. Mira bor på trettonde våningen i ett höghus och Henrika i en medelklass villa. Man får vara med om en “mörkare” del av Farsta med droger och kränkningar men man får även vara med om en kämpande tonåring som når toppen och hamnar i den ljusare delen.Henrika och Mira har båda precis börjat på gymnasiet. Henrika blir tvungen att flytta upp till Stockholm där Mira bor efter att Henrikas pappa har haft en hjärtinfrakt och tvingas till nytt jobb. Dom är helt olika då Henrika har en pappa som hon oroar sig för hela tiden och absolut inte får göra honom upprörd och en mamma som aldrig har tid med något eftersom hon bara jobbar hela tiden. Hon gick ut med toppbetyg och har börjat på en naturlinje. Mira har en helt annan verklighet. Hennes mamma är alkis och hon har skitbetyg. Så enda linjen hon kom in på var hantverksprogrammet med sina kompisar som hon verkligen inte ville. Men en sak har dom gemensamt och det är det ständiga oroandet för sina föräldrar. Men de går i samma gymnasieklass och tvingas ihop när dom ska utföra ett projektarbete ihop om pacemakern . Dock så ångrar sig Mira och ska skärpa sig och visa att hon faktiskt inte är helt pantad utan faktiskt är duktig medans Henrika inte vill forstätta vara den där “tönten” utan vill komma med i gänget.Jag tycker verkligen om hur Ulrika Lidbo har skrivit eftersom man får vara så nära ungdomarna, och jag vet att det finns ungdomar precis som dessa. Det är väldigt härligt att se hur Mira verkligen bestämmer sig för att satsa på skolan och ignorera grupptrycket från sina vänner. Sen kan jag nästan känna igen Henrika lite i vissa av mina kompisar som utnyttjas bara för att bli “en i gruppen”. Hon vill visa att hon inte har det så lätt bara för att hon har så bra betyg utan och att hon också vill “leva livet”. Men Henrika är inte bara den töntiga tjejen hemma utan är faktiskt väldigt hård mot sin pappa i slutet efter att han har blivit frisk. Han ser henne som sin lilla gulletjej och det tycker hon är väldigt pinsamt . Henrika är lite lik Sandor i boken och filmen, Sandor slash Ida då hans familj sätter en väldig press på hans dansande men han vill sluta dansa och bli “en i gänget” precis som Henrika.

Boken var bra men jag kände inte riktigt att boken fick lyfta utan allt liksom stannade på samma nivå eftersom det inte händer så mycket mer från början till slutet och dagarna bara går och går, men jag måste erkänna att vissa delar kan man inte sluta läsa utan man får verkligen leva sig in i t.ex hur Henrika kämpar men aldrig får sin röst hörd och hur Mira ständigt får hjälpa sin alkoliserade mamma. Jag rekommenderar den starkt för ungdomar men kanske även föräldrar med ungdomar till barn eftersom jag själv ibland kan känna igen mig i att föräldrarna inte riktigt förstår hur vi tänker. Jag skulle vilja ge den 7/10 eftersom den faktiskt fick mig att vilja läsa boken och jag är verkligen ingen så att säga “bokmal”.

Läs också:

Josefine skriver om Hur kär får man bli?

  By enligt O | 2012/02/13 - 12:14 | Bokaktiviteter
2 Comments
Josefine, gästbloggare från en niondeklass i grannkommunen, skriver idag om Katarina von Bredows bok Hur kär får man bli.
Hur kär får man bli? Ja det är frågan!Boken jag har läst heter Hur kär får man bli och är en ungdomsroman som är skriven av den kända ungdomsförfattaren Katarina von Bredow. Boken handlar om kärlek, vuxenbråk, vänskap, graviditet, längtan, oro, ensamhet, mobbing och sorg, som de flesta ungdomsböcker brukar göra och som brukar förekomma i ett ungdomsliv. Ungdomars liv i dagens läge ser oftast innerst inne likadana ut, det är utsidan som ändras från person till person. Tankar och känslor är oftast samma, men kan skilja från kön till kön.

Katarina von Bredow började redan som femtonåring att skriva böcker. Hennes första bok  hette Syskonkärlek och Katarina var då 23 år gammal. Katarina har skrivit elva stycken ungdomsböcker och den bok som har vunnit det Tyska Buxtehude Bull-priset två gånger i rad är boken Syskonkärlek. Jag har inte läst den, men den verkar vara väldigt bra den med. Jag gillar Katarina som författare för att hon har ett speciellt skrivspråk och det gör att man blir mer och mer intresserad när man läser. Hon har en röd tråd i texten och det gör att man inte vill sluta läsa. Ibland blev jag lite förvirrad och hängde inte riktigt med i handlingen, men det gjorde ingenting för det kom sedan en snabb förklaring. Denna bok passar mig väldigt bra eftersom jag lätt kan leva mig in i en annan människas situation och det gör att boken blir verklig. Ibland kunde jag nästan inte skilja på verklighet och boken.

Livet är som vanligt. Katrin och hennes bästa kompis Frida går i samma klass sista året på högstadiet. Helt plötsligt en dag kommer en ny kille till klassen som heter Adam, inte den där fula typen utan den där skitsnygga killen som alla tjejer vill lära känna. Han får snabbt bra kontakt med klasskamraterna och inför skolans revypremiär väljer deras lärare ut att han ska spela Romeo och Frida ska spela Julia. Efter många lektioner som har gått åt till att träna repliker, blir Frida tokkär i den nya killen som spelar Romeo. Samtidigt blir Katrin tillsammans med en annan kille i deras klass som heter Andreas. En solig dag när Katrin var ute med sin hund stötte hon på Adam. Det blev inte som planerat och det slutade med att Katrin glömde av tiden och hon missade sin träff med sin bästa kompis på stan. Hur skulle hon förklara detta för henne? Att hon suttit och pratat med en kille som hennes bästa kompis var dökär i. Vem ska hon till slut välja, bästisen eller pojkvännen?

Det var inte en enda bild med i boken, men jag fick ändå en skön inlevelse och jag kunde föreställa mig flera scener som faktiskt har inträffat i min vardag. Till exempel när tjejerna i boken satt på ett café och fikade med sina kompisar och snackade om de snygga killarna i deras klass. Detta är en mycket vanligaste scen som väldigt ofta brukar utspela sig i både film och böcker tycker jag.
Detalj- och utseendebeskrivningar var det lagom med, inte allt för mycket och det tycker jag är bra. Jag tycker också att boken var bra indelad i kapitel, ungefär 8-9 sidor. Om det är något som jag tycker att författaren ska förbättra till nästa bok så är det slutet. Det blev ett hastigt slut med alla sammanfattningar i ett och samma kapitel. Det skulle vara mer intressant om det blev ett slut som höll på en längre tid.

Det fanns flera viktiga personer i boken, men det fanns en person som det handlade om nästan hela tiden. Det är också samma person som berättar handlingen i jag-form, ett finare ord för jag-form är “förstapersonperspektiv”. Denna tjej är Katrin som är 15 år och har långt brunt hår. Hon är en av de populära tjejerna i klassen som vågar säga vad hon tycker. Det märks också att Katrin är en omtänksam tjej som tänker på sina vänner och sin lillebror. Ett exempel på detta är när hon ser sin lillebror bli slagen på skolgården och hon  rusar hon ut, blir irriterad och hjälper honom. “Jag följer med honom, sa jag. Jag måste följa med Viktor!” “Dom får inte göra dig illa, sa jag. Om dom slår dig igen ska jag döda dom” (sid. 280). Två citat där budskapet syskonkärlek framgår. Det är så syskon fungerar, att man hjälper varandra i utsatta situationer. Jag vet själv hur det är, man vill inte att ens eget syskon ska råka ut för våld eller andra hemska saker. Jag skulle aldrig kunna klara mig utan en storasyster, för vi gör saker och pratar om saker som jag och en kompis aldrig skulle göra eller prata om.

Under berättelsens gång utvecklar Katrin sitt humör och det märks att hon blir äldre och mognare. Det är detta som gör boken ännu mer verklig tycker jag för i verkliga livet är det precis detsamma. Man lär sig av sina misstag och erfarenhet är bra.Budskapet i boken tycker jag är att man inte ska välja pojkvännen före sina vänner, man ska vara rädd om de vänner man har för man vet inte hur länge kärleken håller. Av egna erfarenheter vet jag att det är väldigt lätt hänt, och man märker inte att man har gjort fel förrän efteråt. Man gör felbedömningar i vissa lägen som man inte märker själv och inte tycker är något stort, men som sin vän tar på ett personligare och hårdare sätt.

“Obs! Kraftigt beroendeframkallande. Tänk också på att användningen av produkten kan skada människor i din omgivning” (sida 268). Ett citat som beskriver precis kärlekens handling från a till ö. Kärlek är inte alltid lycklig, den är oftast stark och väldigt sårbar. När man är kär kan man också såra folk i sin omgivning, exempel detta med vännerna.När jag har läst boken känns det som om handlingen utspelade sig i en ganska liten stad i Sverige. Det verkar som om det var höst och lite in på vintern eftersom personerna i boken gick med kängor på fötterna och löven föll ner på gatorna. Det verkar vara grått, blåsigt, regnigt som en naturlig svensk höst. Jag kan inte riktigt säga exakt för hur många år sedan boken utspelades, men eftersom det är ganska likt som idag kan det inte vara mer än 5-10 år tillbaka. Boken håller på i 3-4 månader ungefär. Handlingen beskrivs ibland hela dagar i exakt beskrivning, men ibland hoppar det en vecka tills fortsättning fortsätter.

Jag tycker att boken var jättebra överlag, en bok som jag kommer att rekommendera för mina vänner och bekanta. Hur kär får man bli är en bok som är riktad mot ungdomar i 13-19 års ålder, mest till tjejer, men självklart kan killar också läsa den. Jag ger denna bok 4 stjärnor av 5. Varför den inte får full pott är för att jag har läst andra böcker som är en aning bättre. Boken trycktes år 2004 av bokförlaget Rabén & Sjögren, Stockholm. Boken är på 319 sidor i pocketversion, lite långt för min del men det gick bra ändå. Om man läser regelbundet kan man läsa ut den på ungefär en vecka.

Läs också:

Hjälp, jag glömde…

  By enligt O | 2012/02/13 - 08:10 | Bokaktiviteter
Leave a comment

Jag har helt glömt av mina unga gästbloggare som faktiskt har skickat bokanalyser till mig. Ber om ursäkt för det och låter er fylla lovet med inlägg.

Hittills har Albin skrivit om Bilbo, Ottilia om Som jag vill vara och Mikael om Ondskan.

Håll ögonen öppna!

Läs också:

Albin har läst Bilbo

  By enligt O | 2011/12/05 - 12:06 | Böcker Allmänt
Leave a comment

 

Jag minns att en lärare läste Bilbo av J R R Tolkien någon gång på mellanstadiet. Jag tyckte att den var sådär. Fantasy är sällan min grej och då är det tur att gästbloggare kan skriva lite om det. Idag är det Albin, ännu en niondeklassare, som recenserar.

BILBO
Titel: Bilbo
Författare: John Ronald Reul TolkienBoken handlar om en hobbit med namnet Bilbo. En hobbit är en fantasivarelse som är väldigt liten. Bilbo blir tillfrågad av trollkarlen Gandalf om han vill följa med på ett äventyr för att hitta dvärgarnas skatt. Bilbo tackar ja, för han känner att han behöver lite äventyr i sitt liv. Under denna resan som är väldigt lång träffar han nya vänner och fiender.

Boken börjar med att förklara hur huvudpersonen Bilbos personlighet är. Troligtvis har författaren valt det för att komma närmare karaktären. Jag personligen tycker att det är väldigt viktigt att veta hur han är redan i början av boken.Bilbo är en hobbit som är väldigt lat och mestadels tar det lugnt. Det är med jämna mellanrum skrivet att Bilbo hellre skulle vilja vara hemma i sin hobbithåla än att följa med på äventyr. Ett exempel på detta är som han säger i mitten av boken, “-åå  jag önskar att jag hade varit hemma i min fåtölj vid brasan med en kopp te”. Just i detta är vi faktiskt ganska lika. Jag tycker bättre om att ta det lugnt än att trötta ut mig. Vi har också den likheten att vi båda är korta. Alla vuxna hobbitar är som ett människobarn i storlek. Vi är verkligen inte lika i det snobbiga sätt han har t.ex att han påpekar att han glömt sina näsdukar och andra saker som han egentligen inte behöver för detta äventyr.

Bilbo förändras under resan. Han tycker att det blir roligare och roligare att vara på äventyr. Ju längre in i boken man kommer, desto mindre snobbig blir han.

Berättelsen är kronologisk, vilket betyder att den går från börja till slut i tidsperspektiv. De står ett flertal gånger att de väntar i flera dagar eller stannar någonstans flera dagar. Detta antyder att det tar ganska lång tid för dem att ta sig fram till deras mål – skatten.

Boken är av genren fantasy. Den utspelas i en tid för länge sedan i en fantasivärld. Ett exempel på hur man ser att det inte är våran värld är för att det finns t.ex. alver, vättar och drakar. Ett annat exempel är att dvärgar är en helt egen ras. Hela denna resa tar flera månader, förmodligen närmare ett år. Därför hinner man lära sig om de nya sagovarelsena som existerar hobbitar, dvärgar, trollkarlar, jättar, människor som kan byta form, vättar, örnar som kan kommunicera, alver,  människor och drakar. I den här ordningen introducerar författaren också dessa varelser.Miljön i fantasivärlden Midgård är ungefär samma som i våran värld. Det finns mycket berg, mycket skog och stora gräsfält. Det finns täta skogar där ljus inte kan tränga igenom. Bilbo berättar själv om äventyret och om vad som händer på andra platser. Troligtvis har författaren valt att skriva i jagperspektiv så att man kan komma närmare karaktären. Författaren skriver som om Bilbo skrev detta, när han kom hem från äventyret.

Jag tror att författaren vill ge budskapet, att vem som helst kan vara en hjälte. Bilbo är ju en väldigt liten varelse som ingen egentligen tror mycket om under äventyret, men han hjälper dvärgarna ur knipa vid flera tillfällen. Bilbo är en fredskämpe. Han gillar inte konflikter. Under slutet av boken försöker han få fred mellan alver, dvärgar och människor. Det går inte jättebra till en början men så småningom blir det faktiskt fred mellan dem.

Ett tydligt tecken på att Bilbo är en fredskämpe, visar den del i boken på när Bilbo springer iväg mitt i natten med Torins diamant. Han ger den till alverna för att han vill att alla ska få lika stor del av skatten. När han ska gå tillbaka till dvärgarna så säger alverna att dvärgarna inte kommer förlåta honom och kanske till och med döda honom  men Bilbo svarar ´´- Jag tror inte jag bör överge mina vänner på det sättet, efter allt vi gått igenom tillsammans´´.

Jag tycker att boken är väldigt bra och spännande.Jag tycker att det var för mycket tjat om miljön och beskrivningar som jag inte tycker har så stor betydelse för berättelsens innehåll. Annars tycker jag självklart att den var värd att läsa. Om jag skulle bedöma med siffror, skulle jag säga 9 av 10 solar. När jag läst klart boken tänkte jag att det är viktigt att man inte ser ner på dem som är mindre och klenare, utan man ska ge dem en chans att se vad de kan göra.

Det finns vissa ord som jag tänker på när jag läst boken.Det är bla. girighet, själviskhet, krig, generositet, förlåtelse och hopp. Jag tänker att berättelsen visar tydligt på hur vi människor fungerar idag. Girighet kan vara en kamp om makt, och pengar (skatten i boken). Det skapar ofta krig mellan människor och mellan folkgrupper.

Girighet kan göra en människa väldigt egoistisk, vilket i sin tur kan skapa ensamhet och orättvisor. Jag tror heller inte att pengar behöver vara lycka. Att dela med sig av pengar och av sin tid kan göra att man får vänner där med känna sig rik .Bilbo hade nog önskat sig mer av skatten, vilket jag själv nog hade velat. Hans kärlek till andra människor gör att han ändå vill ge skatten till andra på ett rättvist sätt. Han gör det trots att det kostar honom viss vänskap.

Jag tror att, vad som än händer finns det alltid ett hopp även mitt i ett krig, precis som i boken.

Torin ber Bilbo om förlåtelse för att ha behandlat Bilbo illa. Torin fick förlåtelse av Bilbo.
Jag tycker att om någon ber om förlåtelse och verkligen menar det så ska man också förlåta.Det behös fler Bilbo i världen tycker jag. Flera generösa människor som vill andra väl.Jag hoppas att jag kan bli en av dem. Jag vill bli som Bilbo.

Läs också:

Ottilia har läst en bra ungdomsbok

  By enligt O | 2011/11/30 - 15:12 | Böcker Allmänt
2 Comments

 

Dags för ännu en gästbloggare från år 9. Den här gången är det Ottilia som skriver om en bok som jag också läst och gillat. 

Jag har läst Som jag vill vara av Katarina von Bredow. Katarina von Bredow är en författare som har skrivit många ungdomsböcker som är mycket populära. Bara inte du, Räcker det om jag älskar dig och Expert på att rodnaär några av de böcker som hon har skrivit. Hon är född i Småland den 16 februari 1967 och hennes första bok, Syskonkärlek kom ut år 1991 och då var Katarina 24 år.Som jag vill varaär en tonårsbok, ungdomsroman som handlar om en tjej som är jättekär i en kille, de blir tillsammans och hon blir gravid. Hon märker att hon är gravid en bit in i graviditeten men berättar inte för någon förrän efter ett tag. Innan hon berättar för någon att hon är gravid så börjar hon tjafsa och bråka med sin mamma och sin bästa kompis. Hon är rädd och försöker behålla allting för sig själv och försöker göra rätt val.När hon berättar för sin bästa kompis blir hennes reaktion att hon ska göra abort på en gång och det är även hennes mammas första reaktion. Men hon känner att om hon gör abort så dödar hon en människa, en liten, liten människa med händer, fötter och ett hjärta. För henne känns det som om alla är emot henne och inte förstår hennes känslor och funderingar.

Hon väljer att behålla barnet och hennes kille Arvid, barnets pappa blir först förbannad och vill inte alls ha något med det att göra men ändå så känner han att han vill det för att han gillar henne. Under tiden som hon är gravid är bästisens mamma också gravid och det hjälper henne mycket för då har hon någon att prata tankar och funderingar med. När det börjar bli dags att föda så tar hennes kille mod till sig att vara med och försöka få det att fungera och det slutar med att det blir lyckat, mamman skärper sig och ställer upp för sin dotter, bästisen ber om ursäkt och killen tar sitt ansvar.

Boken utspelar sig i det område där hon bor. I hennes hem, mest på hennes rum men även i skolan, i Arvids hem och en hel del inuti hennes huvud. Man får ta del av en hel del funderingar, tankar och känslor som sker i hennes huvud. Jag tycker att man hängde med väldigt bra var handlingen utspelar sig i boken. Inte på ett sätt som var tjatigt som typ: “nu ska jag gå till skolan och koncentrera mig”, utan det bara kom naturligt och man kunde hänga med utan att man tänkte på det. Det gjorde att man flöt över sidorna och inte behövde läsa om någon mening eller sida för att det var svåruppfattat.

Handlingen i boken utspelar sig under cirka ett års tid, speciellt tydligt skrivet är det under de nio månader som hon är gravid. Boken börjar lyckligt, slutar lyckligt och däremellan går det lite upp och ner, men man märker inte att det är under månader som man får följa hennes liv för den är så bra skriven så allt sitter ihop.

Jessica, flickan utvecklas mycket under tiden från att ha tvivlat på sig själv, vara nervös och dricka alkohol bara för att våga prata med Arvid på en fest till att våga stå upp för sig själv och tycka om sig själv. Hon utvecklar sitt sätt att se livet och andra människor på till ett annat perspektiv, ett positivt perspektiv.
Här ett exempel:

Du är inte samma som du var, säger Louise. Du har blivit helt annorlunda. Den Jessi jag var kompis med, hon skulle liksom gjort abort direkt, fattat du? Hon skulle aldrig börja fundera på om hon skulle bli mamma! Det är bara så sjukt!

Louise säger senare i boken att vad hon menade med det är att hon tycker att Jessica har blivit vuxnare. Hon känner inte igen sin kompis för att Jessi har mognat och vuxit, känslomässigt och psykiskt och att hon saknar sin barnsliga kompis som var på samma nivå som hon själv är.

Det är en riktigt bra bok och jag kunde verkligen leva mig in i situationen och förstå hur de tycker, tänker och deras känslor även fast det aldrig hänt mig. Jag tänkte också på vad jag hade känt om det var jag som var i Jessicas situation och hur jag skulle reagerat om det var min kompis. Det var sättet som författaren skrev på som jag tror gjorde att jag kunde leva mig in i boken och förstå mer hur det var och även förstå omgivningen också.

Katarina von Bredow har ett väldigt speciellt, eget sätt att skriva sin böcker på och det gör att man verkligen fastnar i boken, blir väldigt intresserad och fortsätter att läsa. Hon skriver på ett ungdomligt sätt och med ungdomliga ord som gör att ungdomar kan hänga med bra i boken och verkligen tänka på att det faktiskt kan hända. Precis så var det för mig.

Jag tyckte boken var så bra så att jag inte ville sluta läsa och det är så en bra bok ska vara. Om jag gillade att läsa böcker om och om igen så skulle jag aldrig sluta läsa denna bok, men jag tycker inte om att läsa om en bok när jag vet vad som händer. Om några år kanske jag har ändrat mig och då står Som jag vill vara högt upp på listan. I nuläget så ska jag låna och läsa alla de andra böcker hon har skrivit och jag rekommenderar Som jag vill vara till alla jag tror skulle gilla boken.

Läs också:

Mikael berättar om en riktig klassiker

  By enligt O | 2011/11/24 - 10:17 | Romaner
Leave a comment
Jag har läst boken Ondskansom är en roman skriven av Jan Guillou. Boken kom ut år 1981 och är en av Sveriges mest lästa böcker. Många har uttryckt att Ondskan var deras första stora läsupplevelse som ungdom.Boken utspelar sig under cirka två år i slutet av 1950-talet. Den handlar om 14-åriga Erik Ponti som går på en vanlig “pojkskola” i Stockholm. Hemma får Erik stryk av sin sadistiske styvfar, vilket gör att Erik härdas och lär sig att ta emot stryk. I skolan är Erik den tuffaste och starkaste killen i kompisgänget. Efter en incident i skolan blir han relegerad och skickas till internatskolan Stjärnsberg. När han åker dit bestämmer han sig för att börja ett nytt liv utan våld, men Erik inser snabbt att det inte kommer att bli så. För på Stjärnsberg är det de äldre eleverna (rådisarna) som bestämmer i något som de kallar kamratuppfostran. De har rätt att dela ut stryk och andra bestraffningar, och gör det gärna för nöjets skull. Eftersom Erik är van vid att vara den som bestämmer i skolan är han lite kaxig och klarar inte av att de hånar honom. Han börjar vägra order från rådisarna och får massor av olika bestraffningar. Resten av boken handlar om Eriks och han nya bästa kompis Pierres kamp mot ondskan och orättvisorna på Stjärnsberg.Jan Guillou har själv sagt att boken är något av en självbiografi. Som ung hade han själv problem med en sadistisk styvfar. Han blev relegerad från skolan i Stockholm och fick börja på internatskolan Solbacka som han i boken döpt om till Stjärnsberg. Dock har såklart allt som händer i boken inte hänt i verkligheten.

Boken börjar med meningen “Slaget träffade högt upp på höger kindben”. Det säger en del om boken, tycker jag, nämligen att den innehåller mycket våld och handlar om en kamp. Jag tror att Guillou valde att börja boken så för att sätta tonen redan från första början. Budskapet i boken är enligt mig att våld föder annat våld, men att det sällan löser problemen. Erik blev utsatt för våld hemma och utsätter sedan andra för våld för att få utlopp för sin frustration, men det skapar bara nya problem. När han blev relegerad men fick en ny chans på Stjärnsberg bestämde han sig för att inte använda våld även om han skulle bli trakasserad. Detta lyckas han hålla ända tills i slutet av boken då han inte klarar av det längre då rådisarna istället ger sig på hans bästa vän Pierre för att komma åt honom.

Hade jag varit i Eriks situation så hade jag inte varit lika uppkäftig, utan försökt att lyda order och på så vis undvika våldet såsom Pierre gjorde innan han blev vän med Erik. Jag ser mig själv som en blandning mellan Erik och Pierre. Jag har likheter med Erik, till exempel att jag gillar att träna och är ambitiös i skolan. När det kommer till våld så är jag mer som Pierre och hade inte gjort motstånd och slagit tillbaka utan istället försökt synas att så lite som möjligt och uppföra mig bra.

Boken kretsar enbart runt Erik så därför finns det inga parallellhandlingar. Som jag kommer ihåg finns det ingen “scen” i boken där Erik inte är inblandad på något sätt, utan antingen är det han som tänker eller så är det något som händer honom. Att boken enbart handlar om Erik och saknar parallellhandlingar tycker jag är ovanligt jämfört med andra böcker som jag har läst. Samtidigt gör detta berättarsättet att man kommer Erik nära och “lever med” honom genom hela boken. Det är inte Erik själv som berättar i boken, utan författaren berättar om Erik och den berättas i dåtid.

Jag tycker att boken var jättebra. Den var spännande men stundtals våldsam. Det bästa med boken var att Erik till slut fick sin hämnd på både rådisarna och sin styvfar. Jag tycker att rättvisa skipades. Hade det hänt i verkligheten hade jag nog inte tyckt att det var lika bra att använda det våld som Erik gjorde, men såsom hans liv utvecklades tycker jag att det var skönt att Erik fick sin hämnd och ett slut på ondskan från sin styvfar. Boken har även filmatiserats och jag har sett filmen några gånger och tycker att filmen är bra, men inte alls lika bra som boken.

Läs också:

Gästbloggare på gång

  By enligt O | 2011/11/23 - 22:16 | Böcker Allmänt
4 Comments

 

En trött lärarinna kan i denna mörka tid inte driva en blogg på bästa sätt. För att liva upp stämningen lite kommer jag att bjuda på inlägg av några elever till en av mina bästa vänner. De går i år 9 på en skola mellan mig och Göteborg och har skrivit bokanalyser som sedan bearbetats lite extra för att passa här.

Imorgon publiceras första boktipset.

Jag tycker att det ska bli jättekul, hoppas att ni tycker detsamma!

 

 

Läs också:

För er utan blogg

  By enligt O | 2011/08/28 - 08:35 | Böcker Allmänt
Leave a comment

När vi ska förbereda oss för Bokmässan med en riktigt intensiv helg startar allt med en bloggstafett där ett gäng bloggare skriver ett inlägg som anknyter till mässan.

Nu finns det ju människor utan blogg och ni ska så klart kunna delta också. Om du vill skriva ett inlägg om om bokmässan som gästbloggare går det mer än bra. Då skriver du en liten kommentar här, eller mailar linda [at] enligto [punkt] se och anmäler intresse.

Innan den 14e september vill jag sedan ha din text och några rader om dig själv. Om jag mot förmodan finner en text olämplig kommer den inte att publiceras.

Klart du vill gästblogga? Tryck bort att “inte ska väl jag” nu!

Läs också: