enligt O

Tankar från en bokberoende

Kiffe kiffe imorgon

Paris är inte bara rosenskimmer och romantik, vilket blir ytterst tydligt under läsningen av Kiffe kiffe imorgon, Faïza Guènes debut från 2006. Berättelsen om Doria, som bor i en förort till Paris tillsammans med sin mamma är långt ifrån nattsvart, men den ger en annan bild av den franska huvudstaden än turisterna ser.

Dorias pappa har lämnat dem och bor nu i hemlandet Marocko med en ny och mycket yngre fru. Med henne har han äntligen fått sin efterlängtade son. Att han redan har en dotter verkar vara totalt oviktigt. Dorias mamma gör sitt bästa för att försörja sin dotter ensam, men jobbet som städerska på ett Formule 1 är slitsamt. De får regelbundet besök från socialtjänsten och visst får de hjälp, men också en del nedlåtande kommentarer.

Dorias liv är koncentrerat till förorten och det Paris som brukar synas i medier är inte hennes. Extra tydligt blir det då hon och mamman tar sig in till centrala Paris och vi förstår att det är första gången modern ser Eiffeltornet. Så nära, men ändå så långt borta liksom så mycket av världens ljusa sidor är för Doria och hennes mamma. Doria drömmer om nya kläder och

Guène skriver rappt och smattrande med ett språk som är rejält kryddat med mindre vackra ord. Kiffe kiffe imorgon är en annorlunda och personlig tonårsskildring skriven av en då mycket ung författare. Det politiska budskapet finns som en underliggande tråd, men trycks aldrig i ansiktet på läsaren. Guène får fram sitt budskap ändå.  Jag blir sugen på att läsa mer av författaren. Kanske senaste boken En riktig man gråter inte, som utkom 2015 och utspelar sig efter 9/11 i Nice, för att sedan förflytta sig till Paris några år senare.

Föregående

Hänger på hotell

Nästa

Någonstans brister himlen

4 kommentarer

  1. Kurt

    Senaste boken översatt till svenska! Annars är det ju också ett utmärkt tillfälle att i stället följa en bra översättare, i detta fall Lotta Riad

    • Vem som översätter är definitivt mycket viktigt, men jag måste erkänna att jag sällan följer en översättare. Intressant idé.

  2. Johannes

    Lotta är duktig. Och syster till en viss Tomas Riad, som sitter i en viss akademi.
    Kan inte låta bli att tänka att den här boken hade fått fler (och entusiastiska) läsare om den hade marknadsförts som ungdomsbok. Och fått en lite mer genomskinlig titel på svenska.

    • Många läser den i svenskundervisningen då den är tunn och välskriven, två saker som är bra i skolsammanhang.

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: