Som hund som katt

29699005_o_1

Jag måste erkänna att jag inte tillhört Per Nilssons stora fans. Hjärtans fröjd lämnade mig till exempel ganska oberörd, Svenne var okej men inte mer. Det enda jag läst och verkligen gillat av honom är faktiskt I det här trädet, som han skrev tillsammans med Katarina Kieri, men den tyckte jag å andra sidan väldigt mycket om. Faktiskt tycker jag att Som hund som katt påminner lite om den. De korta, poetiska kapitlen tar tag i mig och jag fastnar direkt i historien om de två huvudpersonerna som blir syskon, för att deras föräldrar älskar varandra.

Vi vet att den som flyttar in är äldre. Att hen bor varannan vecka hos sin mamma och varannan hos sin pappa och hans nya kvinna. Den nya kvinnan är den andra huvudpersonens mamma och nu ska de bli syskon. Det börjar inte så bra. Den nyinflyttade hatar att bo där och hen säger sig också hata sitt nya syskon och hens mamma. De är som hund och katt. Så olika som två syskon kan bli.

Sedan händer något när föräldrarna reser bort och ett syskon behöver hjälp. Hen ringer då ett syskon som egentligen inte är det, men ändå har blivit viktig. Nästan hela boken igenom är syskonen väldigt anonyma. Vi vet att en är äldre och en yngre. Att den äldre mår väldigt dåligt. Vi vet också att de går på samma skola.

Jag tycker mycket om Nilssons poetiska beskrivning av två syskons relation. Det är sparsmakat och väldigt snyggt. Det är dock en bok som kräver en del av läsaren och även om det är en tunn bok är den långt ifrån lättläst. För den som ger den en chans öppnar sig en ny språklig värld. Jag skulle placera Som hund som katt bland de allra bästa ungdomsböcker jag läst i år. En solklar femma.

 

Läs också:

2 comments

  • Jag håller med om att det är en riktigt bra bok! Läste den veckan innan augustnomineringarna skulle tillkännages och kände att Som hund som katt var självskriven. Men tji fick jag! Jag läste mycket Per Nilsson när jag gick i högstadiet, men hans senare titlar som Otopia och The return of hjärtans fröjd är riktiga hyllvärmare på mitt bibliotek. Men nu, med Som hund som katt kan jag säga – Per Nilsson is back!

    • Kände också att den borde varit en av de nominerade, den är bättre än den syskonkärleksbok som är nominerad.