Vad är egentligen dåligt?

Ett synnerligen intressant och ganska roligt inlägg bjuder Johanna L på när hon ger facit på vilka böcker som är dåliga och vilka som aldrig kan vara dåliga, trots att vissa kanske tycker så.

Vi tycker inte riktigt samma jag och Johanna. Ni vet kanske känslan när alla tycks älska en bok och man själv inte alls gillar den? Så kände jag när jag läste Jellicoe Road. Eller drygt halva Jellicoe Road. Två gånger. Totalt ointressant och rörig historia, med platta karaktärer och definitivt ett exempel på när koncept är viktigare än story. Men se då har jag fel, för den boken kan man inte tycka är dålig enligt Johanna. Jag förstår vad hon menar, men håller inte med. Jag tror snarare att det handlar om huruvida man köper konceptet eller inte.

För det finns böcker där grejen är just konceptet, som Jag, En och Boktjuven som också nämns i inlägget. När det gäller Boktjuven är vi överens. Det är ingen fantastisk bok. Jag skulle inte gå så långt att jag benämner den pekoral. En bok som handlar om ett krig som vi läst om tusentals gånger förr och som egentligen inte tillför något nytt, mer än konceptet då med en annorlunda berättare.

Jag, En älskade jag å andra sidan. Jag köper den helt omöjliga historien med hull och hår. Varför? Ingen aning? Troligen för att det är en bra bok.

En annan som sågas är Khaled Hosseni och inte heller där håller jag med. Vi läste Flyga drake i min bokklubb Bokbruttorna och i den fanns en Johanna som knappt kunde läsa ut boken då hon irriterade sig så vansinnigt på att huvudpersonen inte utvecklades. Återigen, jag kan förstå vad hon och Johanna menar, men jag håller inte med.

Så vad vill jag säga? Att det självklart är subjektivt vad som är dåligt, kanske mer än vad som är bra. Bra litteratur skulle man kanske kunna definiera som ”fin” ”välskriven”, eller ”god” litteratur, men till motsatsen är egentligen dålig i alla dessa fall. Det går inte att säga att det finns böcker som är bra oavsett om läsaren tycker att de är dåliga. Det finns inget objektivt och absolut bra. Eller?

Jag tänker på böcker och författare som prisas, betyder det att de är garanterat bra böcker och att den som inte tycker så har fel? Då närmar vi oss en farlig snobbism som jag inte riktigt gillar.

Det jag håller Johanna om är att vi inte ska undvika att skriva om det som vi tycker är dåligt och stämma in i en hyllningskör bara för att den ljuder så högt. Om det nu finns bra  och dåliga bokbloggar, så skulle jag säga att detta inte förekommer i bokbloggar som jag definierar som bra. För visst är det intressant att få veta vad som egentligen är bra eller dåligt enligt en läsare. Istället för att bara få läsa ”den var bra” eller ”jag gillade inte den här boken”.

 

8 comments

  • Men ärligt, känner du aldrig så här ”det här är faktiskt en bra bok, men jag gillar den inte”? Det är en av sakerna jag är ute efter i det inlägget. Och anledningen är att JA jag tycker att man kan säga att vissa böcker är bättre än andra, objektivt sett, om man ser på hantverket. För att ta ett väldigt svart-vitt exempel. Jag läste en deckare av Viveca Sten och tyckte den var så otroligt platt, allt var uttalat, det fanns inget kvar för läsaren att fylla i. Inte en bra bok. Menar du då att den är lika bra som tex Toni Morrisons ”Älskade”? För vad som är bra och dåligt är alltid upp till var och en?
    Kan man inte istället säga att det är upp till var och en att gilla vad de vill och blanda genrer och kvaliteter hur de vill? Jag tycker absolut inte att man ska racka ner på folks litteraturval eller att man ska skämmas för att man bara läser deckare på semestern. Läs deckare! Har du roligt är det väl toppen. Jag läser också deckare och underhållning och allt i en salig blandning.
    Men att det är snobbism att säga att Toni Morrison faktiskt skriver bättre än Viveca Sten, det förstår jag inte.
    Ens smak är subjektiv, visst, men även om den är subjektiv så kan man ju utbilda sig i litteratur och lära sig mer. Varför är det okej på andra områden? Jag läste om ”Klassträffen” av Rona Jaffe för några år sen. När jag var 12-13 tyckte jag den var fantastisk. Nu som vuxen? Gud så skämmigt dålig bok. Varför det? Ja, förmodligen för att min smak har utvecklats och för att jag har gått X antal år i skolan sen jag var 12 och lärt mig mer om litteratur. Gör det min tonårsläsupplevelse dålig? Inte alls. Men den gör inte heller ”Klassträffen” till en objektivt bra bok bara för att jag tyckte så en gång i tiden och för att det någonstans i världen säkert finns människor som tycker att den är jättebra om de läser den nu.
    Man får uppskatta vad man vill, men jag tycker fortfarande man kan säga att vissa böcker ÄR bra, andra är inte lika bra. Det är inte snobbism. Snobbism blir det om man klankar ner på att folk inte har läst det eller det och det gör dem till sämre människor.

    • Jag förstår vad du menar, men tycker inte att det finns objektivt bra böcker. I alla fall inte som alla borde tycka är bra, om de inte ska anses ha fel. Däremot finns det böcker som jag inser är välskrivna, men som för mig är ointressanta. Jellicoe Road tillhör dock inte dem. Där menar jag att konceptet tar över, precis som du menar i Jag, En. Visst är det så att det finns böcker som är mindre välskrivna och Sten är ett bra exempel, men trots att jag har tre terminers litteraturstudier i bagaget tycker jag inte att det är så enkelt som att allt som anses bra är objektivt bra. Inte ens Nobelpristagare, trots att jag absolut älskade Älskade.

      Jag kan köpa att det finns böcker som är bra och välskrivna, men som inte passar mig. Jag inser också att det finns böcker som roar mig men ändå inte är välskrivna. Jag kan också uppskatta språket i en bok, men tycka att innehållet är kasst. Jag kan också se att det finns bra och dåliga böcker, men inte att det finns böcker som är bra oavsett läsarens åsikter. Fråga vilken litteraturprisjury som helst och jag kan lova att de är oense. Det finns giganter som aldrig fått Nobelpriset för att någon i akademien inte tyckte att just denna författare förtjänade priset. Kanske handlar det om åsikter kring en person och inte kvaliteten på dennes böcker. Det är som med diskussionen om kanon, litteraturvetare kommer aldrig att kunna enas om en sådan. Jag tror inte att det är så enkelt som att det finns objektivt bra och dåliga böcker.

      Om det finns objektivt bra böcker och det är de böckerna som får litteraturpriser är det dessutom så att det är vita, medelåldersmän från västvärlden som skriver bäst. Riktigt så är det väl ändå inte? Och detta trots att de som utser pristagarna läst en massa litteraturvetenskap.

  • Jag kan köpa att det finns böcker som följer alla regler, har en viss språkuppbyggnad, använder de alla rätta orden. Men att använda ordet ”bra” eller ”dåligt” sänder helt andra signaler. Bra och dåligt innebär att det finns en referensram som alla ska acceptera, att det finns något som är objektivt rätt eller fel. Och så är det inte med böcker. Det beror på läsarens bakgrund och associationer och sinnesstämning om man en bok är bra eller dålig. Det finns inget rätt eller fel, oavsett hur mycket litteraturvetenskap man läst.
    Om jag är på deckarhumör så kan jag som läsare tycka att Viveca Sten är bättre än Toni Morrisson. Ja, just det, jag tycker. Något annat handlar det inte om.
    Fast allt det har du ju redan sagt fast på ett annat sätt Linda.
    Lottens Bokblogg recently posted..Bokbloggsjerka 15-18 februari: Om läsandeMy Profile

    • Det finns väl visserligen bra och dåliga böcker inom alla genrer. Men jag tror som du också skriver att det är orden bra och dålig som inte riktigt funkar. Inte fin och ful heller, även om det kommer närmare sanningen. All fin litteratur är dock inte bra. Vissa klassiker till exempel håller inte riktigt längre, medan andra verkligen är tidlösa. Sedan att dessa klassiker var banbrytande på sin tid är en annan sak. Det gör dem inte nödvändigtvis bra, men kanske viktiga.

  • Så sant , så sant Lotten
    Mia
    Mia Eggimann recently posted..Bokbloggsjerka 15 – 18 februariMy Profile

  • Visst att det finns böcker som följer alla ”regler”, men en ska väll vara medveten om att någon (vita män) har suttit och kommit på de där reglerna. Jag gillar inte alls tanken att viss litteratur skulle vara bättre än annan och att en blir medveten om dessa regler genom att studera litteraturvetenskap. Olika kulturer skriver ju olika, jämför tex. poesi i Europa med japansk haiku. Den enda kan inte dömas vara objektivt bättre än den andra.
    Det finns ingen bok som ÄR bra eller ÄR dålig för det finns ingen universal lag given till människan att döma ALL litteratur efter.
    Idun recently posted..Skrivartävling 2013 · Vinn en läsplattaMy Profile

  • Pingback: Tematrio: Dåligt enligt mig | Skuggornas Dotter

  • Pingback: Jag är ju ingen talare, men… | How hollow heart and full