Vår rättmätiga plats

På Bokmässan 2011 lyssnade jag på Barbro Hedvall och Birgitta Ohlsson och sedan dess har jag funderat en hel del på de kvinnor som kämpade för att svenska kvinnor skulle få rösträtt. En kamp som var lång och ibland måste ha känts tröstlös.

För några dagar sedan läste jag Hedvalls bok Vår rättmätiga plats med undertiteln om kvinnors kamp för rösträtt. En bok som följer rösträttskampen i främst Sverige, men även uppmärksammar en del internationella evenemang.

När jag studerade historia läste jag en kurs som handlade om kvinnors kamp för rösträtt runt om i världen, där Nya Zeeland var först och Sverige förhållandevis sent med att göra kvinnors till medborgare med makt över politiken.

Redan 1884 motionerade Fredrik Borg i svenska riksdagen om kvinnlig rösträtt. Vägen dit visade sig dock vara lång. Männen först, hette det och när Karl Staaf bildade regering 1905 var det för männens rösträtt han kämpade. Senare skulle han också stötta kvinnorna, medan hans högerkollegor inte hade samma syn på saken.

Många av de kvinnor som var aktiva i LKPR (Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt) kände jag redan till, medan andra var nya för mig. Sammantaget bjuder Hedvall på en spännande berättelse om både kvinnor och män som ser det som självklart att alla medborgare ska ha samma rättigheter.

Jag tycker mycket om att boken är fylld av foton och autentiska dokument. Kvinnorna och männen som var aktiva i kampen blir genom dem mycket levande och jag läser med ett leende på läpparna och känner en otrolig tacksamhet för dem som kämpade så hårt för rättigheter som vi nu tar för självklara.

 

Läs också:

One comment