Skåda in i glaskulan

Jag och Margaret Atwood passar på ett sätt ihop som hand i handske. Jag gillar verkligen hennes språk, hennes täta och kompakta sätt att skriva och hennes smygande obehagliga innehåll. Samtidigt är vi inte riktigt kompisar då läsningen av hennes böcker brukar inledas extremt långsamt. Jag vet egentligen inte varför, men troligen beror det på att hennes språk kräver att alla ord blir ordentligt lästa och dessutom att det obehagliga innehållet kräver pauser. Det dröjde faktiskt nästan 300 sidor i båda de böcker jag hittills läst av Atwood innan det riktiga flytet kom, men då kom det å andra sidan med besked.

Nu har jag i alla fall läst ut Kattöga som enligt GP:s kritiker Ingrid P Bosseldal är världens bästa roman. Så långt skulle jag inte gå, men visst är det en bra bok. En väldigt obehaglig och välskriven bok dessutom.

I en riktigt hemsk barndomsskildring får vi träffa Elaine. Hon har tre vänner och de är definitivt inte de bästa vänner en flicka vill ha. Speciellt Cordelia är rent ut sagt elak. Sadistisk och obehaglig. Samtidigt är hon en av få vänner Elaine har.

Berättelsen hoppar mellan Elaines liv som medelålders konstnär och den retrospektiva utställning som hon ska delta i och hennes barndom och ungdomstid. Det tar inte många sidor innan både Elaine och Cordelia kryper innanför huden på mig.

Kattöga kräver total koncentration av sin läsare, men den är värd lite jobb. Jag gillar glaskulan, som Elaine kallar kattöga och som för mig symboliserar en spåkula där hon slutligen får veta vad som egentligen hänt henne under uppväxten. Elaine söker nämligen inte efter sin framtid, utan efter sitt förflutna. Mycket har hon förträngt och det blir under läsningens gång väldigt tydligt varför hennes hjärna velat skydda henne. Läs, gör det, men bara när du har rejält med tid. Det här är som sagt ingen bok man skummar igenom på några timmar.

Läs också:

9 comments

  • Jag tycker inte heller det här är världens bästa roman men väl läsvärd. Jag hade däremot svårt att komma in i boken, det tog mig ganska lång tid innan jag började uppskatta den. Men det kände som en viktig och hemsk bok, speciellt mobbingen var ju tung att läsa om. Har du läst nåt mer av Atwood som du kan rekommendera?

    • De första sidorna var fantastiska och jag fastnade direkt, men sedan gick det trögt väldigt länge. Jag har bara läst Den blinde mördaren också och jag hade samma problem då. Trots detta är båda böckerna värda mödan helt klart!

  • Nu blir jag lite modfälld. Har ju tänkt att läsa den här boken snart, men nu får jag se. Är inte riktigt på humör för en trög bok som kräver så mycket tid och ansträngning… Samtidigt är jag så nyfiken på den här boken, eller framför allt Atwoods författarskap, så jag håller på att spricka…
    Frida recently posted..Bokfrågornas ABC – del 16My Profile

    • Den är bra, det är den. Börja läsa en dag när du riktigt kan komma in i den! Små portioner vid sängdags var ingen bra strategi.

  • Oh, så spännande att höra att du tycker om hennes språk även i översättning! Vem är det som gjort översättningen? Jag har aldrig läst Atwood på svenska, just för att hennes språk är så fantastiskt poetiskt tätt och en sån viktig del av upplevelsen i hennes böcker och jag har varit rädd att det skulle tappas bort i översättning.
    Morrica recently posted..För mycket och för lite skämmer alltMy Profile

  • Jag har inte läst något av Atwood men tror att det här ska få bli min första. Just nu lutar det åt att den får vänta en stund till men som jullovsläsning skulle den kanske funka med tanke på vad du skriver om att den behöver tid.
    Helena recently posted..Tematrio titelmänMy Profile

  • Jag har läst Rövarbruden och Den blinde mördaren av Atwood, men det var länge sedan. Jag tror att jag gillade dom… :). Kattöga kanske är något nytt att lägga i ”att-läsa-högen”.
    Eva-Cecilia recently posted..Tematrio – titelmänMy Profile

  • Pingback: Passiv i Nordamerika « enligt O