Historien om fru Berg

Läsåret 2023 avslutades med en novellsamling, något jag inte läser så ofta. Dessutom lyssnade jag på den, vilket också är ovanligt. Historien om fru Berg är den andra boken jag läser av norska Ingvild H. Rishøi och jag gillar henne skarpt. Visst är det tungt att läsa om utsatta barn, men de har alltid författarens fulla respekt och de skildras med omsorg. Samlingen kom ut på originalspråk 2011 och ibland när författares tidiga böcker ges ut brukar läsningen vara en besvikelse, men Ingvild H. Rishøi var uppenbarligen svinbra redan då.

I titelnovellen möter vi en flicka som väntar på sin mamma. Mamman har nämligen lovat henne att hon ska hämta upp henne och ta med henne på café. Även om just den här mamman sällan gör det hon lovar, hoppas flickan på att hon ska komma. Hennes pappa och storasyster har redan gett upp, men inte den yngre systern. Kanske borde hon då mamman inte dyker upp den här gången heller. Ibland gör hon det dock och då är hon ofta på bra humör. Som den gången då hon köper hamstern fru Berg till sin dotter och låter den bo hos henne. I den bristande omsorgen om hamstern märks även moderns bristande omsorg om sina barn. Det är outsägligt sorgligt.

Om två systrar och en systerdotter handlar novellen ”Trolla bort människor”. En novell som börjar både konkret och väldigt detaljerat, för att sedan bli vagare. Många år hinner gå innan novellen är slut och relationen mellan de tre huvudpersonerna förändras. Det här är en novell jag vill läsa om, då jag inte riktigt hann tänka färdigt innan den var slut. Nackdelen med att lyssna, som jag gjorde med den här novellsamlingen, är att det inte går att bläddra tillbaka och läsa om. Det hade behövts här.

”The life and death of Janis Joplin” är den mest hoppfulla av de fem noveller som ingår i samlingen. Här träffar vi en ung flicka som träffar en studievägledare. Flickan har misslyckats med allt tidigare, men nu ska hon få hjälp. Det hon tar med sig från mötet är studievägledarens kommentar om hur lik Janis Joplin hon är och det påverkar henne mycket. Det här är en fin novell om att få en ny chans i livet.

I ”Det som lyser” förekommer en lysmask för andra gången i boken. Det är en av flera små kopplingar mellan de olika texterna. Berättaren är lillebror och som sig bör är hans storebror hans förebild. Under novellens gång förvandlas dock denna storebror och vi får följa hur han mår allt sämre, slutar äta och isolerar sig. En novell som berörde mig mycket.

Boken avslutas med en längre novellen ”Mina flickor” där berättaren är en man som först förälskar sig i Solveig och sedan får ett barn med henne. Han älskar sin dotter mycket och självklart älskar han också Solveig. När hon är gravid för andra gången förändras allt. Solveig drar sig undan och slutar gå upp. När dottern Malin föds blir det ännu värre. Berättaren känner sig utanför och övergiven, men självklart också orolig.

Ingvild H. Rishøi är verkligen hur bar som helst. Med ett väldigt exakt och ändå poetiskt språk, skildrar hon människor som är ett offer för omständigheter, ofta av andra människors agerande. Barnens perspektiv är alltid tydligt, även då andra får stå för berättandet. Historien om fru Berg är riktigt, riktigt bra.