Oväntade livsvändningar

Lördag morgon och jag inleder dagens seminariemaraton med Marian Keyes. Underbart entusiastisk och väldigt rolig, men det är inte överraskande med tanke på hur hennes böcker är.

Marian Keyes är aktuell med uppföljaren till En oväntad semester. Hon hade egentligen inte tänkt skriva en uppföljare eftersom det kräver att det lyckliga slutet måste omförhandlas. Vi lämnade Rachel när hon träffade Luke och var lycklig. När vi träffar henne igen är de inte tillsammans och Rachel arbetar på det behandlingshem där hon själv fick hjälp. Att beskriva rehab på det brutala sätt som Keyes gör är både sant och nödvändigt. Missbrukare behöver inte sympati och förståelse, de behöver krav.

Att återvända till familjen Walsh var fantastiskt, säger Keyes och de blev ännu viktigare då hon skrev boken under isoleringen under pandemin. När hon inte kunde träffa sin egen familj var det extra fint att få hänga med familjen Walsh. Däremot använder hon aldrig sina böcker eller karaktärer för att lösa sina egna problem. Endast en gång har det hänt, men annars håller hon sina egna problem utanför sina böckeInför skrivandet av Ett oväntat val läste hon om sina böcker om familjen Walsh. En nödvändighet, men också en ganska hemsk upplevelse. Hon insåg att vissa saker hon skrev kanske inte håller. Någon press när hon skriver känner hon ändå inte. Det går inte att lyssna på alla andras åsikter, utan gör sitt bästa för att boken ska bli bra. Självklart blir hon ledsen om någon inte gillar en bok, speciellt om det är någon som tyckt om de andra. Ingen är dock perfekt och ingen lyckas med allt.

Trots att Marian Keyes säger att böckerna inte handlar om hennes egna problem finns likheter mellan henne och hennes karaktärer. När hon var 30 insåg hon att hon var en alkoholist, något som förändrade hennes liv. Därefter var hon nykter, men visste ingenting om livet. Något annat oväntat var att hon faktiskt slutade träffa hemska män och istället gifte hon sig med en trevlig man. De ville ha sex barn, men fick inga, men hon har ett syskonbarn som hon är väldigt nära. Mycket i livet är oväntat, men det betyder inte att det är dåligt, bara annorlunda mot det liv som kanske var det väntade eller planerade.

När Keyes skriver har hon karaktärerna i fokus snarare än handlingen. Hon bygger dem, inte utifrån människor i sin närhet, men hon är nyfiken på alla runt omkring sig. Keyes skriver långsamt och vet inte alltid hur historien ska sluta. Däremot vet hon att det ska sluta lyckligt, för hon vill inte lämna sina karaktärer på ett dåligt ställe.

Vilken härlig människa Marian Keyes är. Rolig, energisk, spontan och generös med det hon berättar. Det här var en fin start på mässdag nummer tre. Speciellt den korta kursen i svenska som hon avslutar med. Klockrent!

Tyck till:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: