Demokratin 100 år — hur främjas demokratin?

Peter Örn, ordförande för kommittén Demokratin 100 år leder samtalet kring demokrati med Najma Mohamed, rektor för politikerskolan Höj rösten och medgrundare till Refugees Welcome, Helena Jonsson, landshövding i Jönsson och Sofia Näsström, författare och statsvetare på Uppsala universitet.

Sofia Näsström börjar med att tala om de stora rörelserna i början av förra seklet. I dessa rörelser spreds kunskaper och läsningen stod i centrum. Sverige, som var ett av de mest ojämlika länderna i Europa, kunde förändras och folkrörelserna födde hopp om förändring.

Det är nästan exakt 100 år sedan kvinnor fick rösträtt och därmed kom kvinnofrågor att bli en del av politiken. Frågor om t.ex. barnomsorg och annat som var viktigt för jämlikhet. För mycket social och ekonomisk ojämlikhet gör att demokratin kanske inte känns lika relevant och Näsström lyfter hur välfärden och demokratin hör ihop. Delaktigheten i form av valdeltagande är högt i Sverige och vi ligger också högt i demokratijämförelser. Folk tycker fortfarande att det är värt att gå och rösta.

Helena Johansson berättar om en undersökning om svensk demokrati och en utmaning som hon lyfter är upplevelsen för många är att det inte finns neutral information. Polariseringen ökar, vilket leder till ett minskat deltagande i opinionsbildning. Visst finns det högljudda röster i sociala medier, men i den allmänna opinionen är vissa rädda för att höja sina röster.

Vissa grupper är förfördelade i vår demokrati. Skillnader mellan stad och land är stora. Vissa kvinnor, de välutbildade, får ökad frihet, medan andra fått mindre frihet och inte minst inflytande. Kvinnor med låglönejobb och osäkra anställningar hör till dem.

Najma Mohamed berättar om Höj rösten, som vill att olika röster ska höras. Ett mål är att öka representationen bland våra folkvalda, så att fler känner igen sig i våra politiker och upplever att de blir sedda. Att få höja rösten i stängda grupper på Facebook fyller också sitt syfte och det är viktigt att vi får tycka vad vi vill. Samtidigt är digitaliseringen uteslutande, då alla inte är en del av den. Ett slags digitala klassklyftor, som Peter Örn kallar det.

Ska du kunna påverka på riktigt behöver du ta dig in i det politiska systemet, säger Mohamed och påpekar att många engagerar sig idag, men inte i de traditionella, politiska partierna. Har de ens en funktion längre, frågar Öst och Näsström får svara. Hon berättar om det stora engagemang som finns bland unga inte riktigt tas tillvara i partierna. Mohamed säger att deltagarna i politikerskolan får i uppdrag att gå med i ett parti och att de ofta blir välkomnade, men att strukturen är trög. Många är engagerade i olika frågor, men inte i helheten, påpekar Jonsson, som menar att vi måste förbi enfrågefokuset och de politiska partierna måste bli tydligare stent ideologiskt.

Inte heller finns så många visioner kring ett framtida samhälle just nu, fortsätter Jonsson, då fokus på allt som inte fungerar gör att engagemanget minskar. Jag funderar ofta över många partiers fixering vid att svartmåla och skrämma, istället för att berätta vilket samhälle de vill ha. Tron på förändring är central även i de moderna folkrörelserna. Hoppet står till den yngre generationen, säger Örn, men även om jag håller med så måste vi faktiskt ta ansvar själva, vi som är äldre och faktiskt också har ett stort ansvar.

Har du tillgång till Bokmässan Play kan du ta del av samtalet här.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: