Fahrenheit 451

Någon klassiker försöker jag hinna läsa varje sommar och i år blev det i sista minuten som jag läste Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Tanken är att i höst låta mina treor läsa dystopier och även om jag läst många klassiska sådana har jag inte läst just den här. Bradburys bok kom ut 1953 och utspelar sig i en framtid där böcker bränns och människor matas med passiv kultur på tv-skärmar i sitt hus. Huvudpersonen Guy Montag är brandman och i en tid då alla hus är brandsäkra går han och hans kollegors arbete inte ut på att släcka bränder, utan att starta dem. De bränner upp hus där böcker finns och ofta dör även husets invånare.

Som så ofta i dystopier börjar huvudpersonen ifrågasätta den värld hen lever i och det gäller även Guy Montag. Han är gift med Mildred och de lever separata liv. Hon ägnar all sin tid åt tv-skärmarna som pryder tre väggar i huset och drömmer om en fjärde vägg. Att läsa, diskutera eller vara ute i naturen är ingenting den moderna människan gör. Istället är det passiv konsumtion av lättsmält underhållning som står i centrum.

Den unga flickan Clarissa fungerar som en katalysator till Montags förändring. Hon bor i ett av grannhusen och verkar så lycklig, vilket får Montag att inse att han inte alls är det. Inte heller hans fru ska det visa sig, då hon tar en överdos av de sömntabletter som hon och många andra behöver för att kunna sova. Hon får vård och glömmer sedan allt som hänt. Istället fortsätter hon sitt passiva och enformiga liv som om ingenting har hänt. Men Montag vill ha mer. Han vill tänka, känna och uppleva. Något som inte förekommer i den värld där han lever.

Jag hade hoppats att Fahrenheit 451 skulle vara en dystopi för mina gymnasieelever, men jag är tveksam. Jag tycker om den och premissen är intressant, men jag tror att berättelsen är för vag för att tilltala unga läsare. Kanske får den vara med som en av de böcker de kan välja mellan. Jag får fundera.

6 reaktioner på ”Fahrenheit 451”

  1. absolut inte för vag för ungdomar, underbart slut när de lär sig texterna utantill för att berättelserna inte ska försvinna. Muntligt berättande har vi haft, finns kvar fortfarande, även här, på teater. Dagsaktuellt med censur, fortfarande i Ryssland och flera länder. I Kina fängslar man bokförläggare. Böcker har man bränt, inte bara i Tyskland. Och internet spärras inte bara i Kina. Boken är skrämmande aktuell. Och filmen finns säkert att låna på biblioteket.

    1. Språket har inte åldrats så väl tyvärr, så även om jag tyckte om den så väljer jag andra böcker till eleverna. Om de inte själva förslår den, för då får de självklart läsa.

      1. En nyöversättning skulle väl inte skada, Bakhåll har nyöversatt Orwells 1984… Kallocain är från 1940, Huxley finns redigerat, förmodligen inte på skolbiblioteket. Man får vara vaken när man köper gamla översättningar själv, exempelvis Kafka, de gamla säljs billigt på reor…

    1. Har också tänkt läsa den länge. Känns som en bok man “ska” ha läst. Tycker dock att det finns ganska många, bättre dystopier som 1984, Du sköna nya värld och Kallocain.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: