Dag: 20 maj, 2021

Semifinal 2 i årets Eurovision

I tisdags sändes första semifinalen i årets Eurovision Song Contest och ikväll var det dags för den andra. När jag innan semifinalerna lyssnade på korta klipp av årets låtar var i princip alla mina favoriter med i den här semifinalen. Enligt Christer Björkman och Edward af Sillén är det istället en mycket svagare semifinal, men så hade de också favoriter i tisdags som jag inte alls var förtjust i.

Redan klara för final är Frankrike, Storbritannien och Spanien. Jag absolut älskar franska Barbara Pravi med sin klassiska franska schlager Voilà. Helt underbar, trots att den egentligen är rätt så tjatig! Storbritannien skickar James Newman med låten Embers och den är inte wow, men helt okej. Från Spanien kommer Blas Cantó som sjunger Voy A Quedarme, en pampig powerballad som får lite högre tempo ibland. Kan funka!

Följande tio låtar från semifinal två tog sig till lördagens final:

Albanien Anxhela Peristeri med låten Karma är årets pampiga Balkaninslag, för precis som kommentatorerna påpekar måste det finnas med ett sådant. Överdrivet dramatiskt och pompöst, men sångerskan är skicklig och jag kan inte låta bli att gilla det här. Det gör publiken också.

Serbien har skickat tjejbandet Hurricane med Loco loco. De satsar på en internationell karriär, men en sådan har jag svår att se. Visst är de glada på scen, hårsvallen flyger och dansen funkar fint, medan sången sitter sådär. Det är kul att det händer något, men det här är verkligen inte någon favorit, men jag är inte förvånad över att den gick vidare.

Bulgarien Victoria sjunger Growing up is getting old. Ännu en artist som skulle ha tävlat förra året. Endast tolv länder har skickat nya artister, andra har just valt att skicka den eller de som skulle representerat dem förra året. Att de väljer Victoria igen är inte konstigt med tanke på att hon är en riktigt bra sångerska. Det här är verkligen en låt jag tycker om. Ännu en som har svenska låtskrivare förresten.

Moldavien Moldaviens låt har tydligen varit populär under repetitionerna. Sugar framförs av Natalia, som bjuder på ett snyggt framträdande tillsammans med fyra dansare. Jag är själv inte alls förtjust i låten, men kan förstå att den slår. Christer Björkman älskar.

Portugal skickar en soulig blueslåt på engelska. Bandet Black Mamba framför Love is on my side och det här är en låt som är bra på riktigt, vilket är mitt högsta betyg. Kanske inte så passande i tävlingen, men jag gillar skarpt. Sångaren har en speciell och mycket snygg röst. Väldigt kul att den gick vidare!

Island är mina absolut största favoriter i årets tävling. Bandet Daði og Gagnamagnið skulle varit med förra året redan och årets låt 10 years är inte lika bra, men jag gillar den ändå skarpt. Tyvärr har en av bandmedlemmarna testat positivt för covid-19 och därför kunde de inte uppträda live. Rutinerat av de ansvariga att banda repetitionerna, så att det i alla fall kunde bli semi-live. De tar vindmaskinen till en ny nivå!

San Marino representeras av något så oväntat som en rappare från USA. Artisten Flo Rider framför låten Adrenalina tillsammans med Senhit. En märklig blandning mellan orientalisk musik och sydamerikanska rytmer, men jag gillar ändå. Det är en låt att bli glad av. Thomas Stengaard, Joy Deb, Linnea Deb och Jimmy “Jokern” Thörnfeldt finns med i den långa låtskrivarlistan.

Schweiz Gjon’s Tears skrev enligt kommentatorerna tävlingens vackraste låt förra året och är tillbaka i år igen med Tout l’Univers som också är riktigt fin. En storfavorit som höll!

Grekland kör också upptempo med rejäl dramatik från början, som övergår i riktig 90-tals disco. Många oooh och aaah, kombinerad med en refräng som fastnar och i princip bara innehåller orden Last dance, men en lite svagare vers. Last dance är just låtens titel, men det låter som Let’s dance när Stefania sjunger.

Finland har en riktigt bra låt i år. Rock såklart med bandet Blind Chanel och låten Dark side. Den här slår tävlingens andra hårdrocksbidrag från Italien med hästlängder. Riktigt, riktigt roligt att de gick till final.

Bland de låtar som inte gick vidare är det väl kanske ingen låt jag saknar jättemycket, men det hade varit trevligt med Danmark i final. Danmark bjuder på klassisk schlager med låten Øve os på hinanden framförd av Fyr & Flamme. Den här hade kunnat vinna tävlingen 1985, men frågan är hur det går 2021. Christer Björkman avskyr, medan Edward af Sillén älskar och jag är nog trots allt team af Sillén. Publiken verkar också nöjd. Tyvärr fick Björkman rätt.

Renoveringsobjektet — en trevlig överraskning

Låt mig berätta om hur min läsplanering ser ut. Jag gör listor, många listor med böcker jag vill läsa. Sedan går jag in på någon av de boktjänster jag prenumererar på, ser en bok som inte finns med på någon lista och bestämmer mig för att läsa den istället. Senast det hände var när jag började läsa Eli Åhman Owetz senaste bok En bättre människa och efter några kapitel i den tog min läsning ännu en oväntad vändning. Det var nämligen inte bara så att Malin och Erik från boken Brevvännerna dök upp, utan också Susanne, Eriks före detta fru, som är huvudperson i boken Renoveringsobjektet. Raskt bytte jag bok och fick följa med Susanne till den lilla orten Grävinge, där hon får i uppdrag att rita om såväl den gamla skofabriken som en bruksgata med ett antal fallfärdiga hus.

Tidigare har Susanne arbetat på en arkitektfirma i Stockholm, men efter skilsmässan från Erik känner hon sig färdig med jobbet. Chefen, som tagit över såväl firma som anställda från sin far, blir inte direkt ledsen. En anställd som är 53 år vill han inte ha, när han istället kan rekrytera något ny och hungrig. Nej, han säger det inte rakt ut, men Susanne är säker på att det är så han tänker. Uppdraget i Grävinge kommer dock från honom, så lite tacksam är hon allt.

När Susanne träffar sin uppdragsgivare Hans Lindgren, sonen som ärvt den numera nedlagda skofabriken, visar det sig att han inte alls vill bygga om fabriken till en konferensanläggning. Istället vill han göra om den till ett 1600-talsgods. Som om det inte vore nog vill han dessutom riva alla hus på Fabriksgatan och istället bygga nya och kalla gatan för Bruksgatan. Hans fru Eva vill helst att de säljer allt och flyttar till Spanien, men stöttar ändå sin make i projektet. Susanne är beredd att backa helt från projektet, men behöver samtidigt uppdraget och pengarna. Hon bestämmer sig för att stanna ett slag och flyttar in i en skruttig lägenhet ovanför den gamla, nedlagda Konsumbutiken på Fabriksgatan.

Det tar inte lång tid innan Susanne blir en del av det lilla samhället. Hon bjuds på sockerkaka hos den äldre grannen Ingegerd, går på källarpuben på helgerna och blir vän med Conny som bor vid den gamla bensinmacken. En trevlig kille som hon kunde ha blivit kär i, om det inte vore så att han var femton år yngre. Ju mer hon lär känna människorna som bor på Fabriksgatan, desto svårare blir det att vara en del av projektet som går ut på alla deras hus ska rivas och ersättas av dyra, nybyggda hus för ett helt annat klientel.

Susanne blir mer och mer förtjust i Roslagens landsbygd. Hon hänger på loppisar och inreder den spartanska lägenheten hon hyr. Visst vet hon att det här är tillfälligt, men det finns liksom ingenting i Stockholm som drar. Lägenheten hon köpt efter skilsmässan är ljus och fräsch, men inget riktigt hem och när hon reser tillbaka till stan blir hon snabbt trött på allt störande ljud. Lika trött är hon på Jon Anders som hon haft något slags förhållande med. Allt som tidigare varit charmigt är nu bara totalt irriterande.

Eftersom jag inte var jätteförtjust i Brevvännerna har jag inte kommit mig för att läsa mer av Eli Åhman Owetz, men jag är glad att jag gjorde det, då Renoveringsobjektet är väldigt mycket bättre. Faktiskt så bra att jag snart kommer att läsa vidare i den påbörjade En bättre människa, för att få se hur det går för Kicki, Susanne, Erik och de andra. Jag trivs i den miljö Åhman Owetz skapat och återser gärna såväl Grävinge som Söderberga. Nästa bok skulle jag gärna läsa mer om Tessan, Connys granne i Grävinge, som definitivt är värd en egen berättelse. Eller Kapen, Grävinges a-lagare, som verkar ha ryckt upp sig och kanske kan hamna på fötter igen. Ingegerds son Magnus känns också som en karaktär som hade kunnat fylla en bok.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: