Renoveringsobjektet — en trevlig överraskning

Låt mig berätta om hur min läsplanering ser ut. Jag gör listor, många listor med böcker jag vill läsa. Sedan går jag in på någon av de boktjänster jag prenumererar på, ser en bok som inte finns med på någon lista och bestämmer mig för att läsa den istället. Senast det hände var när jag började läsa Eli Åhman Owetz senaste bok En bättre människa och efter några kapitel i den tog min läsning ännu en oväntad vändning. Det var nämligen inte bara så att Malin och Erik från boken Brevvännerna dök upp, utan också Susanne, Eriks före detta fru, som är huvudperson i boken Renoveringsobjektet. Raskt bytte jag bok och fick följa med Susanne till den lilla orten Grävinge, där hon får i uppdrag att rita om såväl den gamla skofabriken som en bruksgata med ett antal fallfärdiga hus.

Tidigare har Susanne arbetat på en arkitektfirma i Stockholm, men efter skilsmässan från Erik känner hon sig färdig med jobbet. Chefen, som tagit över såväl firma som anställda från sin far, blir inte direkt ledsen. En anställd som är 53 år vill han inte ha, när han istället kan rekrytera något ny och hungrig. Nej, han säger det inte rakt ut, men Susanne är säker på att det är så han tänker. Uppdraget i Grävinge kommer dock från honom, så lite tacksam är hon allt.

När Susanne träffar sin uppdragsgivare Hans Lindgren, sonen som ärvt den numera nedlagda skofabriken, visar det sig att han inte alls vill bygga om fabriken till en konferensanläggning. Istället vill han göra om den till ett 1600-talsgods. Som om det inte vore nog vill han dessutom riva alla hus på Fabriksgatan och istället bygga nya och kalla gatan för Bruksgatan. Hans fru Eva vill helst att de säljer allt och flyttar till Spanien, men stöttar ändå sin make i projektet. Susanne är beredd att backa helt från projektet, men behöver samtidigt uppdraget och pengarna. Hon bestämmer sig för att stanna ett slag och flyttar in i en skruttig lägenhet ovanför den gamla, nedlagda Konsumbutiken på Fabriksgatan.

Det tar inte lång tid innan Susanne blir en del av det lilla samhället. Hon bjuds på sockerkaka hos den äldre grannen Ingegerd, går på källarpuben på helgerna och blir vän med Conny som bor vid den gamla bensinmacken. En trevlig kille som hon kunde ha blivit kär i, om det inte vore så att han var femton år yngre. Ju mer hon lär känna människorna som bor på Fabriksgatan, desto svårare blir det att vara en del av projektet som går ut på alla deras hus ska rivas och ersättas av dyra, nybyggda hus för ett helt annat klientel.

Susanne blir mer och mer förtjust i Roslagens landsbygd. Hon hänger på loppisar och inreder den spartanska lägenheten hon hyr. Visst vet hon att det här är tillfälligt, men det finns liksom ingenting i Stockholm som drar. Lägenheten hon köpt efter skilsmässan är ljus och fräsch, men inget riktigt hem och när hon reser tillbaka till stan blir hon snabbt trött på allt störande ljud. Lika trött är hon på Jon Anders som hon haft något slags förhållande med. Allt som tidigare varit charmigt är nu bara totalt irriterande.

Eftersom jag inte var jätteförtjust i Brevvännerna har jag inte kommit mig för att läsa mer av Eli Åhman Owetz, men jag är glad att jag gjorde det, då Renoveringsobjektet är väldigt mycket bättre. Faktiskt så bra att jag snart kommer att läsa vidare i den påbörjade En bättre människa, för att få se hur det går för Kicki, Susanne, Erik och de andra. Jag trivs i den miljö Åhman Owetz skapat och återser gärna såväl Grävinge som Söderberga. Nästa bok skulle jag gärna läsa mer om Tessan, Connys granne i Grävinge, som definitivt är värd en egen berättelse. Eller Kapen, Grävinges a-lagare, som verkar ha ryckt upp sig och kanske kan hamna på fötter igen. Ingegerds son Magnus känns också som en karaktär som hade kunnat fylla en bok.

1 reaktion på ”Renoveringsobjektet — en trevlig överraskning”

  1. Pingback: En bättre människa – enligt O

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: