Historieläraren — en sällsam historia

I november skulle jag läsa hyllvärmare och en bok blev i alla fall läst, nämligen Historieläraren av Matt Haig. Som historielärare har jag tänkt läsa den sedan den kom ut 2018 och det är den första romanen jag läst av honom. Vi får träffa Tom Hazard som levt i väldigt många år mer än en vanlig människa. Han lider av ett syndrom som kallas anageria som innebär att det tar någonstans kring 13 år för honom att åldras ett år. Det här är något du måste acceptera för att kunna läsa boken och jag tycker att det funkar rätt bra. Lite svårare har jag att acceptera det hemliga albatross-samfundet som kontrollerar personer med anageria (som kallas alba efter albatross) och ser till att de inte stannar för länge på en plats, eftersom andra då märker att de inte åldras. Det här är dock en ram som krävs för att boken ens ska kunna fungera och måste accepteras.

Tom har haft flera namn och bott på flera olika platser. Hans mor var fransk och de båda kommer till England när han är ung. När mamman blir sedd som häxa och avrättas försöker Tom skapa sig ett eget liv. Det är 1500-tal och han får ett jobb i London hos självaste William Shakespeare. Det är också i det här livet som han möter och mister sitt livs kärlek, en kvinna som åldras medan han förblir ung. De får en dotter som också är alba, men som han inte träffat sedan han lämnade familjen.

Efter att ha rest med James Cook, varit pianist på 20-talet och mycket annat har Tom hunnit nå 40-årsåldern och får lov av albatross-samfundet att bosätta sig i London igen. Han tar ett jobb som historielärare och kan självklart berätta om historien på ett mer levande sätt än någon annan lärare kan. Trots detta är ungarna han undervisar ganska ointresserade, som tonåringar kan vara. Det är tydligt att han längtar efter ett normalt liv, men att det är omöjligt för honom att leva ett sådant. Dels för att han inte får förälska sig, men också för att han visserligen har en kropp som fortfarande är för ung, men en hjärna som inte riktigt klarar att hantera mängden minnen.

Jag tycker om Historieläraren och det var trevligt att hänga med Tom. Däremot är jag lite skeptisk till den romantiska sväng som berättelsen tar, men det funkar ändå. Språket är snyggt, historien intressant och Matt Haig förblir en favorit även när han skriver skönlitterärt. Tidigare har jag läst Skäl att fortsätta leva och Anteckningar från en orolig planet.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: