Björnstad som tv-serie

 

Jag tyckte mycket om Fredrik Backmans bok Björnstad när jag läste den för fyra år sedan och var lite nervös inför att se tv-serien baserad på boken. Kanske var det bra att jag inte gick direkt från läsningen till att ta del av serien, men trots ett lite suddigt minne känns det ändå som att bearbetningen varit bra.

Vi får följa familjen Andersson som kommer tillbaka till Björnstad efter att pappa Peter varit hockeyproffs utomlands. Nu ska han ta över som tränare av det lilla samhällets hockeylag. När han ser dem spela inser han att det inte finns något han kan göra med det spelarmaterial han fått tilldelat sig. Istället ser han juniorlaget spela och imponeras av dess stjärna Kevin som är en spelare utöver det vanliga. Att han petar nuvarande tränare gör att han redan före start skaffar sig flera fiender. När han sedan förbjuder föräldrar att vistas i ishallen under träning och dessutom bänkar en spelare med högljudda föräldrar gör knappast saken bättre. Men så börjar laget vinna och med framgång kommer också lojalitet. En lojalitet som helt försvinner när en fest spårar ut fullständigt.

Visst finns det delar av boken som jag saknar i tv-serien. När allt koncentreras på Maya och Kevin är det många andra viktiga karaktärer som får nöja sig med en biroll. Jag tänker till exempel på Kevins bästa vän Benji, spelad av en mycket talangfull Otto Fahlgren, som nu blir en lojal kompis med ett hemligt förhållande och en oförmåga att våga vara sig själv. Att Backman valde att skriva om en homosexuell hockeyspelare var en av de saker som gjorde boken nyskapande och speciell. Nu finns Benji med och det är bra, men om uppföljaren Vi mot er blir serie även den hoppas jag att Benji får stå mer i centrum. Det finns också väldigt mycket mer plats för hockeytalangen Amat, vars karaktär är lika viktig som i boken, men ändå får mindre plats.

Mamma Mira får inte heller bli en egen karaktär i tv-serien, där hon porträtteras av suveräna Aliette Opheim. Där bokens Mira funderar mycket över hur hon ska kombinera en egen karriär med att vara tränarfru och hela tiden undrar när det ska bli hennes tur, blir tv-seriens Mira mest av allt mamma och fru. Samtidigt blir det tydligt att hennes lojalitet finns hos familjen och det är inte en felaktig tolkning om än väldigt mycket mindre komplex. Mindre komplex är också Peter, men även han porträtteras fint av Ulf Stenberg, som vi också såg i andra säsongen av Älska mig. Det går helt enkelt inte att säga lika mycket i fem avsnitt på tv som i en roman på nästan 500 sidor. Jag tycker ändå att seriens skapare Peter Grönlund lyckats bra med att renodla konflikten som skapas i ett litet samhälle när det enda som de tror på tas ifrån dem. Fredrik Backmans bok är viktig och jag är glad över att berättelsen genom tv-serien kommer att nå väldigt många fler.

För den som gillar tv-serien och vill veta mer om karaktärerna rekommenderar jag både en läsning av Björnstad och fortsättningen Vi mot er. Fredrik Backman skriver också på en tredje bok om Björnstad som enligt Vi Läser har titeln De som springer mot elden. Jag hoppas på snar publicering då jag inte riktigt är färdig med Björnstad ännu.

2 reaktioner på ”Björnstad som tv-serie”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: