För den som liksom jag bor i Göteborg finns Dawit Isaak i bakhuvudet om inte hela tiden, så i alla fall väldigt ofta. När hans dotter Betlehem Isaak skriver om sin uppväxt med och utan sin far, spelar Göteborg en stor roll, liksom hemlandet Eritrea. Det var också där han försvann och där han fortfarande befinner sig. Betlehem Isaak avslöjade i sitt sommarprogram att hennes pappa fortfarande lever, men sedan dess har det varit tyst.
Boken Mitt liv utan dig är en personlig och rapp berättelse fylls av känslor. Utanförskapet går som en röd tråd genom berättelsen och Betlehem befinner sig någonstans mellan sina två hemländer, men ingenstans hör hon helt och fullt till. För pappa Dawit var Eritrea och demokratins utveckling där central, men det var också han som först bosatte sig i Sverige. Betlehem är brutals ärlig och räds inga känslor när hon berättar om kampen för att få tillbaka sin pappa, men också att faktiskt få leva ett så bra liv som möjligt utan honom. Ett liv där hon slipper kommentarer på spårvagnen och där hon slipper känna sig oönskad och annorlunda.
Mitt liv utan dig och Betlehem Dawits sommarprogram bildar tillsammans en större helhet och jag rekommenderar att både läsa och lyssna. Ibland påminner Betlehem om mina elever som misslyckats så ofta att det inte riktigt känns lönt att försätta. De lever med känslan av att aldrig räcka till. Samtidigt finns det en styrka i henne som gör att det inte finns något annat val än att ta henne på allvar. Hennes berättelse förtjänar att uppmärksammas.
Pingback: Mer om författarna 2020 – enligt O