Män i min situation

Tidigare i höst läste jag Män i min situation av Per Petterson, en bok som vi också diskuterade i Kulturkollo läser. En bok om Arvid som blir lämnad av sin fru Turid och tappar den lilla kontakt han haft med sina döttrar. Petterson beskriver en man som har absolut noll kontakt med sina känslor och inte vet hur han ska leva som frånskild. Han kämpar inte för sina barn, utan tänker att de har det bättre utan honom. Det är sorglig läsning.

Eftersom det bara är Arvids berättelse vi får vet vi läsare egentligen inte vad som har hänt. Är det bara Arvid som haft svårt att hantera sina känslor, eller är det också Turid. Är hennes längtan efter frihet något som påverkat deras äktenskap. Mellan raderna förstår vi att kärleken inte varit enkel, men att skulden för det havererade äktenskapet måste delas mellan makarna. Arvid tillhör en generation män som inte lärt sig att visa känslor och som blivit fäder med en viss distans till sina barn. Samtidigt gör Turid det inte bättre när hon uppmanar sina barn att välja mellan sina föräldrar.

Män i min situation är välskriven och läsvärd, men inte samma stora läsupplevelse som Ut och stjäla hästar. Per Pettersons skildring av en ensam man är intressant och bristen på starka känslor Arvid visar inför sina nära och kära gör mig nästan provocerad. Om inte annat visa Petterson att feminismen behövs för de män som tidigare inte fått eller kunnat ta ansvar för ett hem och en familj. Känslomässigt begränsade män som inte blir någon när de övergivits av sin fru.

 

%d bloggare gillar detta: