Torskarnas pride-parad

Sara Hansson, vilken stjärna! Jag skrattade så jag grät åt Torskarnas pride-parad, men kan å andra sidan förstå att en man i övre medelåldern som röstar på Moderaterna kanske inte skulle skratta riktigt lika hjärtligt. Samtidigt måste även de som befinner sig en bit till höger rent politiskt se det absurda i att allt handlar om marknaden och ekonomisk vinning. Skolor blir företag och målet är inte längre en bra utbildning, utan vinst till ägarna. Tron på att marknadskrafter kan fungera så att dåliga skolor automatiskt försvinner och de bra blir kvar är så naiv att jag mår dåligt. Jag hoppas även att även de som befinner sig lite mer till höger inser att det inte räcker att enskilda människor gör lite hemma hos sig för att rädda en planet som i princip alla forskare är överens om har skadats av vårt fokus på ekonomi framför ekologi. Men jag kan tyvärr ha fel.

Sara Hansson uppmanar oss att stänga ner de kolkraftverk vi har hemma i lägenheten och dessutom se till att inte avverka regnskogen i trädgården. Hon visar på det absurda i att de som styr inte tar mer ansvar för att skapa ett bättre och mer hållbart samhälle och att det inte räcker att säga “Nej till politiskt våld” och tro att tomma slagord utan några vettiga åtgärder kan förändra någonting. Jag tänker på alla meningslösa valaffischer som berättade om att partier minsann var emot fattigdom, miljöförstöring och allt annat hemskt, men sedan inte är beredda att göra någonting på riktigt. Skolan får inte kosta pengar, för skatter kan absolut inte höjas och att minskat antal vårdplatser inte alls har något med bristen på sängar att göra, utan bristen på personal, vill absolut ingen tala om.

Hansson driver med alla peppiga uppmaningar att själv förändra och förbättra sitt liv. Att det inte finns några problem, utan bara utmaningar. Hon lyfter också fram det helt absurda debattklimatet där absolut ingenting kan fördömas eller ens diskuteras om det inte finns någon person som kan försvara sig. När Hansson låter en diskussion om fördömandet av Hitlers koncentrationsläger avbrytas för att han inte är där och kan försvara sig blir det så pinsamt tydligt att vårt samhälle på många sätt har spårat ur rejält.

Ett långt avsnitt ägnar Hansson åt surrogatmödraskap och rika, vita människors rätt att få biologiska lika vita barn. Det är en fråga om rättigheter och vems rättigheter som ska stå i centrum. Kanske är en lösning att hjälpa de stackars kvinnorna som så hemskt gärna vill föda barn till andra att starta företag och få en f-skattesedel för att kunna få ett bättre liv. Lite som tanken om den lyckliga horan som självklart också borde få hjälp att starta företag. Vi vill ju hjälpa dem, eller hur?

Torskarnas pride-parad då? Jo, det är när torskarna kämpar för de rättigheter de självklart är värda. Kvinnor måste ju självklart få bestämma över sina egna kroppar och när de nu vill sälja sex, så ska de få göra det. Lite som att de som vill vara homosexuella måste få vara det. Resonemanget som Hansson för, med hjälp av helt absurda uttalanden och källor verkar vara ett autentiskt sådant. Rika män(niskors) makt över kvinnors även ofödda barns kroppar blir obehagligt tydligt.

Roligare, men kanske lite absurt är ranten om Nya Moderaterna som ett arbetarparti och slagorden som ljuder när de går i tåget Första maj visar hur långt ifrån ett arbetarparti de är. De vill t.ex. ha sex jobbskatteavdrag, barn på en vinstdrivande förskola och annat viktigt.