Dag: 10 december, 2015

Nobelutdelning och fest enligt grabbarna O

Det ska böjas i tid och därför har Nobelsändningarna stått på hela eftermiddagen och kvällen. Grabbarna O har kommenterat en del och vi har hunnit prata om massor, som vad Alfred Nobel egentligen gjorde och om han verkligen är mer känd än han Linné. De funderade också över varför endast två damer fått priset i år, varför alla pristagare är så gamla och hur tråkigt det egentligen är att vara kung. Sedan får de ett skrattanfall över att prins Daniel enligt dem är otroligt lik Jimmie Åkesson. Honom tycker de inte om, men är ändå lite fundersamma över varför han inte ens är bjuden. Vi beundrar alla tre blommorna och grabbarna pekar glatt ut såväl statsministern som skolministern. Jag pekar ut några andra ministrar och kungligheter och är glad att de är intresserade. 

Någonstans när alla satt sig vid borden tröttnar de, men vi har ändå hunnit (försöka) förstå vad det egentligen är alla pristagare gjort för att få priset, pratat om vad de kan tänkas göra med sina pengar och hur det känns att någon håller ett tal om en på ett språk som är omöjligt att förstå. Livet får helt klart en annan innebörd med barn som sällskap.

Jag fick några nya favoriter ikväll. Sedan tidigare kände jag självklart till litteraturpristagaren Svetlana Aleksijevitj, trots att jag ännu inte läst något av henne. Mina nya favoriter är dock de tre pristagarna i medicin, dels för att jag faktiskt fattar vad de åstadkommit, men också för att de verkar så härligt nördiga alla tre, speciellt de två herrarna. Viktiga upptäckter har de onekligen gjort alla tre.

William C. Campbell och Satoshi Ōmura upptäckte  läkemedel som förekomsten av parasitsjukdomar som flodblindhet och lymfatisk filariasis. Youyou Tu upptäckte Artemisinin, ett läkemedel som avsevärt sänkt dödligheten för patienter som lider av malaria. Att hon hittade rätt genom att undersöka flera hundra år gamla kinesiska medicinska dokument är riktigt häftigt. Sedan att Mao gav order om det är kanske inte lika charmigt, men något gott ska även diktatorer bidra med.

Det är sympatiskt att flera av pristagarna satt fokus på de som är utsatta. Det är fint.

När det gäller att läsa årets nobelpristagare i litteratur, så får det vänta tills nästa år. Jga läste Modiano i januari, då hjärnan började komma tillbaka. Kanske blir det januari även för Aleksijevitj.

Vilken bok ska jag börja med?

Dagens dam i december del 10

Skärmklipp 2015-12-06 21.34.09

Idag blir det en finlandssvensk gigant som hyllas, nämligen Märta Tikkanen. Tyvärr missade jag hennes oväntade besök i bokbloggarrummet på Bokmässan, men visst hade det varit coolt att få se henne ens en liten stund.

Jag upptäckte Märta Tikkanen då jag läste Århundradets kärlekssaga för knappt 20 år sedan. Diktromanen om den minst sagt stormiga kärleken mellan henne och Henrik Tikkanen, som om boken är sann, var både svartsjuk och alldeles för förtjust i alkohol.

Tikkanen har också skrivit den moderna klassikern Män kan inte våldtas, som utan tvekan är en viktig bok, trots att det inte är någon personlig favorit. Det är en bok som osar av ilska. Befogad sådan.

Märta Tikkanen föddes 1935 i Helsingfors och hette som flicka Cavonius. 1958-1963 var hon gift med Leif Ginman, som hon fick dottern Susanne med. Hon lämnade maken för Henrik Tikkanen och de gifte sig senare samma år och fick tre barn tillsammans.

Jag har mycket kvar att upptäcka gällande Märta Tikkanens författarskap och av Henrik Tikkanen har jag inte läst något. Inte heller har jag koll på hans konst. I det här kulturella paret befinner sig mannen i bakgrunden.

Har du läst något av Märta Tikkanen?

202-tikkanen-marta

Foto: Stefan Bremer

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: