Om underförstådd kärlek
jag gav upp Maken av Gun-Britt Sundström i höstas, men nu tar jag nya tag. Redan vansinnigt irriterade på de båda huvudpersonerna. Så här tänker Martina om Gustavs ständiga behov av bekräftelse och att diskutera kärleken. Jag håller helt med i hennes definition av fosterlandskärlek som en underförstådd sådan: Älska och älska, det gör jag väl, men vad är det att prata om? Det ter sig för mig som fosterlandskärlek, lika onödigt och riskabelt …