Dag: 20 december, 2014

Danius ersätter Englund

200655

Foto: Sofia Runarsdotter

För hundra år sedan tog Selma Lagerlöf plats i Svenska akademien som första kvinna. Idag meddelade Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund att han lämnar sitt uppdrag och lämnar över till Sara Danius, som då blir den första kvinnan på posten. Jag tycker att Englund är en bra författare, men under hans tid som ständig sekreterare har en del märkliga och flera mycket traditionella val av nobelpristagare gjorts. Jag är förvisso glad att Tranströmer fick priset, men kan fortfarande bli irriterad då jag tänker på Englunds lite överlägsna kommentar om att det blev en kvinnlig pristagare då Alice Munro fick priset. Som för att understryka att hon fick det i egenskap av kvinna, inte som författare. På samma sätt som det i motiveringen till Doris Lessings pris handlade om hennes kön. Där går det inte att skylla på Englund förvisso, men onödigt var det likafullt. Nu krävs enighet i Svenska Akademien för att en författare ska tilldelas priset, men jag hoppas ändå att Sara Danius kan bidra till en breddning av priset. Inte för att hon är kvinna, men för att hon kanske ser utanför den norm som fortfarande finns för pristagare. Danius tillträder 1/6, så under sommarens läsning av blivande nobelpristagare är det hon som är ständig sekreterare. Får se om det påverkar något.

När jag läser om Sara Danius inser jag att jag kanske är sist på bollen, men jag hade faktiskt ingen aning om att hon är dotter till Anna Wahlgren. Jag lyssnade på hennes sommarprogram som mycket handlade om hennes föräldrar, främst fadern Lars Danius, men kopplade ändå inte. Nu har detta mycket lite att göra med Sara Danius kvalitet som författare och ännu mindre om hennes nya updrag. Programmet var i alla fall bra och den 28 december är det dags för henne i Vinter i P1. Jag är också sugen på att läsa något av Danius. Kanske Den blå tvålen.

 

 

Turkanarapporten berör

turkanarapporten

I december 1998 reste jag och tre vänner till Kenya. Vi tillbringade största delen av vår månad på Svenska skolan i Nairobi, men besökte också Mombasa, Rift Valley och Masai Mara. I Nairobi gick vi förbi slumområdet Kibera, som sedan dess vuxit enormt, handlade på Yaya centre, trängdes på de lokala bussarna och upplevde hur det var att vara ensamma vita på stan, tills vi gick in i “rätt” restaurang och plötsligt var i majoritet. Det var därför extra intressant att läsa Christian Unges debutbok Turkanarapporten, som utspelar sig i just Kenya ett knappt år efter mitt besök.

Vi får träffa kirurgen Martin Roeyken, som jobbar för Läkare utan gränser och just tagit en tjänst i norra Kenya. Det är en trasig man vi möter, med en numera före detta fru i Sverige och två barn som han inte riktigt vet hur han ska vara pappa till. I Kenya möter han Nadine, en forskare som bedriver antropologiska studier i Turkanaområdet, i nordvästra Kenya. De inleder ett stormigt förhållande, som snart kompliceras ytterligare då Nadine fängslas misstänkt för att ha smugglat narkotika.

Självklart måste Roeyken undersöka vad som verkligen har hänt och han börjar nysta i en riktig härva av medicinsk forskning och beslut som visat sig ha fått oanade konsekvenser. Jakten är såväl spännande som lärorik och jag läser med andan i halsen. Ibland är trådarna kanske lite väl många, men de knyts ihop och den först så osannolika historien får logiska förklaringar. Och tänk om det som skedde i Turkana faktiskt har hänt? Det är lätt att söka efter konspirationsteorier helt klart.

Turkanarapporten är första delen i en planerad trilogi om Martin Roeyken och Afrika. Andra delen heter Kongospår och kom i höstas. Även där blandas nutid och historia, då Roeykerts farfar verkar ha haft något fuffens för sig i Kongo på 60-talet. Jag kommer definitivt att läsa.

Christian Unge är överläkare och överskottet för försäljningen av de två böcker han hittills skrivit går till Läkare utan gränser, då inte bara Roeyken, utan också Unge jobbat för dem. Det är ett bra skäl att köpa Turkanarapporten, ett annat är självklart att du blir ägare till en bra och spännande bok.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: