Same, same but different

Man Booker Prize 2014 gick till en västerländsk man som skriver om andra världskriget. Jag är helt säker på att fler västerländska män som skriver om andra världskriget har vunnit prestigefyllda litteraturpriser, än summan av alla kvinnor som någonsin vunnit ett sådant. För mig är de flesta böcker av västerländska män som skriver om andra världskriget tämligen ointressanta, då de i princip alltid handlar om västerländska män som krigar i andra världskriget. I årets vinnarbok The Narrow Road to the Deep North av Richard Flanagan är miljön förvisso utomeuropeisk och således lär det också finnas män av annat ursprung med i boken.

Kanske inte konstigt dock att en bok av en västerländsk man som handlar om andra världskriget vinner, då det främst är just västerländska män i den jury som utser vinnaren och vi vet ju att västerländska män älskar böcker av västerländska män. Just västerländska män beskriver ju världen så himla bra. Enligt västerländska män alltså. Jag säger inte att de västerländska männen inte har rätt. Ännu en bok om andra världskriget, skriven av en västerländsk man, skulle mycket väl kunna vara den klart bästa av de nominerade böckerna. Jag önskar bara att de västerländska männen någon gång skulle kunna göra ett lite oväntat val. Men när det långa listan såg ut så här och den korta så här känns det på en gång ganska sorgligt och väldigt, väldigt förutsägbart.

Helén Enqvist satte ord på det jag känner inför litteraturpriser just nu. Minst sagt trött.

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: