enligt O

Tankar från en bokberoende

Där satt den Ove, eller förlåt Fredrik

9789137138657

En bok som “präglas av pricksäker humor” och är “en underhållande feel good-berättelse” skriven av en man som bloggar på Café. Nej tack, ingenting för mig. Absolut ingenting för mig.

Sedan slumpade det sig så att jag läste några bra blogginlägg som lades upp på Facebook och snart började jag gilla den där Fredrik Backman. Trots mina fördomar om Café och författare som skriver humoristiska böcker började jag bli lite nyfiken på den där Ove.

När Breakfast Bookclub avslöjade de nominerade till Bokbloggarnas Litteraturpris 2012 hörde En man som heter Ove till de två böcker jag ännu inte läst. Eftersom jag sitter i juryn bestämde jag mig för att ge den där sura gubben en chans. Boken kunde lånas som e-bok och jag laddade ner den på iPaden.

Jag visste egentligen ingenting mer om boken än att den handlade om en sur gubbe som  heter Ove, skriven av en man som skrivit blogginlägg som detta och att flera bokbloggare gillade den. Egentligen borde jag sluta skriva just här, innan jag berättat någonting mer om boken, för då kommer ni att vara lite oförberedda på att möta Ove som jag var. Då kommer ni kanske bli precis lika knockade av hans historia som jag blev. Jag borde inte berätta ett enda dugg mer, utan lämna allt till er att uppleva.

Men jag måste ändå skriva något om boken som fick mig att skratta högt, sucka, svära, gömma mig bakom skämskudden och i slutet fulgråta så totalt att min man nästan blev orolig. Att allt detta skedde för att jag läste om en fiktiv och synnerligen osympatisk medelålders man är minst sagt märkligt. Att jag dessutom glatt hackade i mig att boken tog vändningar som knappast är realistiska, utan snarare svulstigt likt en amerikansk TV-serie där producenterna vet precis vilka gråtknappar de ska trycka på. Jag inte bara accepterade det, utan älskade det. Obegripligt.

Det går liksom inte att värja sig mot Ove. Han är 59 år, bor sedan många år i ett radhus och har själv utsett sig till civilpolis i området. Han är konservativ, trångsynt, irriterande och vansinnigt otrevlig. Ändå älskar jag honom. Inte med en gång förvisso, men det är ändå kärlek det handlar om. Det här är en bok om så mycket kärlek på så många plan att det är känslomässigt utmattande att läsa den. Jag absolut älskar den och hoppas verkligen att du vågar dig på att läsa den även om du vet väldigt lite om den och har på känn att den inte är någonting för dig.

Jag sätter årets första femma!

Föregående

Nya e-böcker att låna

Nästa

Lyrans hundra klassiker

28 kommentarer

  1. Visst är det underbar:)?

  2. För mig var det årets bästa bok 2012, och precis som du hade jag en massa förutfattade meningar, men i efterhand var jag glad att ingen av dem stämde!

    • Den hade definitivt hamnat högt på min lista över 2012 också, men nu hann det ju bli 2013.

  3. Hur kan man ens tro att man inte ska gilla Backman? Men jag är glad att du har blivit omvänd 😉

    • Cafés fel. Klingar sådär för mig, men jag är himla glad att jag svalde fördomarna.

  4. Det var värst. Då blir den en av dem du röstar på då?

  5. En toppenbra bok!

  6. Jag höll i den här för några timmar sedan, sa “Njae” och åkte hem med en annan bok istället. Men nästa gång jag och Ove träffas i en reahylla ligger han nog jäkligt risigt till.

    • Tycker definitivt att du ska hämta hem Ove. Han lär inte lämna någon oberörd, så även om du inte älskar honom kommer han i alla fall få dig att känna starka känslor. Troligen av ilska.

  7. Eli

    Jag har läst hans blogg ganska länge så hade jättehöga förväntningar när den här kom ut i höstas. Men jag älskade den ändå, den är så fantastiskt bra!

  8. Större irriationsmoment till bok har jag inte haft på länge. Stod ut i 3 cd-skivor och sedan raderade jag eländet.

    • Kan tänka mig att han är en man att älska eller hata. Det vände när hans tidiga historia började rullas upp, då fick jag förståelse och sedan älskade jag honom.

  9. Efter att både jag och maken har läst “En man som heter Ove” har vi bestämt att jag ska flagga när maken gör en Ove. Igenkänningsfaktorn var, så att säga, hög. Läsvärd – JA!

    • Ha, ha! Jo visst finns det en och annan Ove där ute. I alla åldrar och av båda kön.

  10. Den är fantastisk helt enkelt. Jag kände precis samma sak som du innan jag började läsa den men efter det har den stannat inom mig på något sätt.

  11. Jag föll också pladask för Ove och har skrivit om baken här: http://bakbokmat.wordpress.com/2012/12/18/en-man-som-heter-ove/

  12. Alltså, nu måste jag ju också läsa boken! Har hittills tyckt att den inte är för mig, förutfattade meningar…

    • Just att den var med bland de nominerade till Bokbloggarnas litteraturpris övertygade som sagt mig. Så många bokbloggare kan inte ha fel liksom.

  13. Det verkar vara en bok för både män och kvinnor och unga och gamla. Min mamma älskade den 🙂

  14. Margareta Palm

    Kjell Bergqvist, perfekt som Ove!

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: